torsdag 25 juni 2015

PS om spetsstickning

Vi pratade om så mycket i avsnittet om spetsstickning att vi måste dela upp alla länkar lite. Men här kommer det alltså mer!

Spetsstickningstips:

Hur var det nu med de estniska muscherna?
I avsnittet påstår Heléne tvärsäkert att hon förbereder dem på avigsidan och stickar ihop dem på rätsidan. Vilket är mycket märkligt för det har hon faktiskt aldrig gjort. Någonsin. Utan precis tvärtom.

För mer än 20 år sedan lärde sig Heléne att förbereda muscherna (nupparna) på RÄTSIDAN och sedan sticka ihop på dem AVIGSIDAN. Fungerar alldeles utmärkt. (Även om man också kan göra tvärtom).

Heléne gjorde en gång i tiden en PDF som figurerat i nåt sammanhang för Sticka! med bilder och instruktioner. Festlig retrokänsla i blixtfoton utlovas. "Sticka en estnisk nupp (muschmaska)" från 2007.


Några fler av mönstren vi pratade vi om:

Till sist...
Pratade vi om när Johanne stickade sjalen Grace som Heléne designat. Mohair, silke och en massa pärlor. Och varför inte klämma dit en volang också? Man kan pimpa det här mönstret hur mycket som helst! I stället för pärlor kan man, till exempel, göra muscher. Det går förstås alldeles utmärkt att sticka sjalen i andra garnkvaliteter än silke och mohair också.


Vi gör Nördic Knitting helt ideellt och utan sponsorer. Så vi tänkte att om ni vill stötta podden får ni gärna göra det genom att köpa mönstret till sjalen Grace. Intäkterna kommer uteslutande att användas till månadsavgifterna för tjänsten vi använder för att publicera podden.

Mönstret kostar 50 kr (inkl moms) och du behöver inte vara medlem på Ravelry för att köpa det. Klicka bara här!


Tusen tack!

/Heléne och Johanne



torsdag 18 juni 2015

Nionde avsnittet om spetsstickning


Sjalen Icarus som Johanne bar på sitt bröllop. Den är designad av Miriam L Felton
 och inte Evelyn A Clarke som hon råkade säga i podden. 
Spetssjal med pärlor, stickad i kidsilk haze – stickning kan nästan inte bli långsammare och krångligare. Men resultatet är väl värt mödan.

Den vackra, vackra Aeolian Shawl.

Som nördig stickare älskar vi förstås att sticka spets. Vi älskar också att prata om att sticka spets, så det blev ett långt avsnitt med många tips och anekdoter. 

Vi pratar om sådana här "sample stoles" från Museo Davanzati i Florens.
En antik form av mönstersamling där man också visade upp vad man kunde.
Saker som kan vara bra att ha till hands när man stickar spets: stickmarkörer, varvräknare och garn som passar att använda som livlina. Men har Heléne verkligen använt sig av en kulram för att hålla reda på varven?
Närbild av sjalen Frost Flowers and Leaves av Eugen Beugler.
Här kan du se hela sjalen a.k.a sofföverdraget!

Om man envisas med att ha pärlor i all stickning och även i spets, så är frågan om man ska trä upp alla pärlor innan man börjar sticka eller trä på dem efterhand med hjälp av en supertunn virknål? Vilket man väljer är mer av en smaksak. Att trä upp alla pärlor innan sliter rätt mycket på garnet, men det är rätt pilligt att trä på pärlorna med en virknål och stoppar upp stickningen.

Sjalen som egentligen är en spetsgardin, Rose Leaf Design
från Marianne Kinzels First Book of Modern Lace Knitting.
När man stickar spets är valet av garn ganska viktigt: det ska gärna vara lite elastiskt. Alpacka och bomull är för stumt. Mohair är ett dåligt val om det visar sig att man måste repa upp – det brukar gå ganska dåligt. Ett flerfärgat garn är också svårt att använda – det kan göra att spetsmönstret inte syns ordentlig.

Det typiskt estniska Lily of the Valley-mönstret.
Några frågor lyckades vi inte besvara. Vad hette damen som designade den första mysteriesjalen som många som var med på stickstämman i Halland 2005 hoppade på?
Och vad heter tunikan som var med på framsidan av en Vogue Knitting och som Johanne har stickat? 

Jo, det var tydligen en Lacy Dress av Shirley Paden, fast lite omgjord.

Johannes variant av Shirley Padens Lacy Dress från Vogue Knitting.
Hur kan man lyckas sticka en modell till en bok som ser näst intill perfekt ut och sedan misslyckas totalt när man ska göra en likadan till sig själv? Det kan man höra mer om i poddavsnittet.

När Heléne blockade sin Annis på gräsmattan. Funkade bra.

Barbara G Walker har gjort ett par böcker som är utmärkta spetsmönsterbibliotek om man vill sätta ihop ett eget sjalmönster. Så här ser, till exempel, Ogee Lace ut.


Och nu är det dags för lite listor.

Bra nybörjarsjalar:
Holden av Mindy Wilkes
Traveling Woman av Liz Abinante
Annis av Susanna IC
Yarden av Nancy Whitman
Flower Basket av Evelyn A Clark

Svåra sjalar:
Heirloom shawl/Lovely Lacy Shawl, mönster av Patons
Lotus Crescent av Kieran Foley


Mysteriesjalar vi pratade om:
Mystery Shawl Along no 1, från 2005
Mystery Stole 3, Swan Lake i svart eller vitt 2007

Helénes mysteriesjal Swan Lake. Aldrig använd.
Helenes favoriter:

Helénes Swallowtail Shawl
Swallowtail Shawl av Evelyn A Clark
Madlis Shawl av Nancy Bush
Sofia Scarf av Irina Haller

Helene vill sticka:
Miraldas Shawl av Nancy Bush
Nefer av Anna Dalvi
Lingonberry Leaf Triangle av Beatrice Olsson
Viorica av Yulia Vysochina

Johannes favoriter:

Johanne i Helénes Grace-sjal stickad i silke och mohair.
Grace av Helene Wallin
Icarus av Miriam L Felton
Rosita av Louisa Harding

Grace-sjalen bakifrån så man ser den fantastiska volangkanten.
Johanne vill sticka:
True Love Stole av Wendy D Johnson
Olive Garden av Tanya Gobruseva
Nouveau Beaded Capelet av Melissa Lemmons

Och så här ser Triinus sjal ut som Johanne vill sticka.Bilden har Heléne tagit.

Lyssna gärna på det nionde avsnittet av podden Nördic Knitting!





Hej då från Heléne och Johanne

tisdag 9 juni 2015

PS om aranstickning

Från filmen "Man of Aran" 1934
Heinz Edgar Kiewe besökte aldrig själv någon av Aranöarna. Däremot såg han filmen Man of Aran (1934) och fick jättemycket feeling.

Filmen är en sorts dramadokumentär – denna artikel på Wikipedia kallar filmgenren ”etnofiction” – som skildrar det stenhårda livet på Aranöarna. Och det var efter han sett denna film som Kiewe, bland annat, började påstå att varje familj hade sina egna distinkta stickmönster (för att kunna identifiera sina drunknade).

Men i filmen förekommer faktiskt inga vita arantröjor. I den mån männen bär stickat så är det de traditionellt mörkblå fiskartröjorna. Filmen är visserligen gammal, svartvit och grynig, men nog hade man känt igen en fluffig fin flättröja ändå?

För den som vill kolla själv kan vi tipsa om att det faktiskt går att se hela Man of Aran på YouTube!

Den enda stickning som förekommer i filmen Man of Aran –
några sekunders sockstickning i dunkel stuga.
Avslutningsvis kan vi konstatera att det sedan länge råder en hel del missförstånd vad gäller de vita flätstickade tröjorna från Aran. Och att en enda man, vid namn Heinz Kiewe, ligger bakom rätt många av dem. Men här lite fakta beträffande de s.k. arantröjorna:  
  • de är inte äldre än från 1930-talet (sorry, vikingar)
  • de utvecklades från de blå fiskartröjorna, ganseys
  • de är inte drunknade fiskares identitetskort
  • de olika mönstren har inte "betydelser"
  • de stickades för att säljas – inte för att arbeta i på sjön
  • de producerades i stor skala på 1940-talet – i Skottland
  • de blev en hit bland stickare på 1950-talet, när mönster började publiceras

Till sist måste vi dela med oss av en nyare sorts Man of Aran – en från 1970-talet närmare bestämt.

Vi önskar att vi kunde skriva att inga djur blev skadade under tillkomsten av den här bilden.
Men. Den där hönan ser inte ut att riktigt kunna återhämta sig. Eller vad säger ni?

Tack och hej från Heléne och Johanne!

torsdag 4 juni 2015

Åttonde poddavsnittet – Aranstickning

Vi fick önskemål om att prata om Aran från er lyssnare. Så i detta – det  åttonde avsnittet –  pratar vi riktigt mycket om just aranstickning, dvs traditionell flätstickning.

Johannes modifierade version av Alice Starmores St Brigid. I rosa bomull. 

Stickningen har fått sitt namn av Aranöarna, en grupp om tre små öar utanför Irlands västkust; Inisheer (minst), Inishmaan och Inishmore (störst). Johanne råkade besöka en av öarna när hon tågluffade 1991.



I samtalet återkommer vi flera gånger till Alice Starmore (nähä?) och hennes bok Aran Knitting som under en period på 1990-talet var värd sin vikt i guld. Hela stickvärlden andades ut av lättnad när den återutgavs för några år sedan.

I den boken finns bl.a. de ursnygga tröjorna  St. Brigid och Maidenhair, medan tröjan Inisheer  bara finns i boken Fiskartröjor – även om vi antyder något annat. Men även Eala Bhan och Boudicca's braid. Det svåraste med de här mönstren är att uttala namnen rätt...

Från utställningen om filmen The Imitation Game på Bletchley Park våren 2015
Arantröjor är uppbyggda av olika mönsterpaneler; flätmönster, diamanter, korsade maskor, slingor, mosstickning. Det kan vara 4–6 olika mönster på en tröja, både fram och bak, samt ärmar. 
Det finns ett dussintal som man idag kallar "traditionella" mönster och de har namn utifrån hur de ser ut; björnbär, stege, ring, hummerklo, livets träd.

Vi är rörande eniga om att flätstickning är den roligaste enfärgade stickningen då det hela tiden händer något!


Detalj av St Brigids ärm. Mudden är lånad från tröjan Fulmar i samma bok.

Dock är det en missuppfattning att det fanns särskilda familjemönster, liknande skottarnas rutiga klanmönster och att man genom en tröjas mönster skulle kunna identifiera fiskare som drunknat.
Möjligen kan man väl gissa att olika stickerskor hade sina favoritmönster och kombinationer som kunde kännas igen – av grannfrun, typ.


Ursprunget till de rikt flätstickade arantröjorna är de, oftast mörkblå, fiskartröjor man ser runt hela Storbritannien, Holland och Frankrike. De benämndes guernseys eller ganseys  och var arbetsplagg för fiskare. 

Ärmarna var ganska korta, och tröjan kroppsnära för att det inte skulle vara farligt att jobba i dem. Urringningen var gjord så att man kunde vända tröjan och slita på den från två håll. 

Heléne nämner Moray Firth Gansey Project i avsnittet – ett treårigt projekt som samlat in mönster på ganseys.

Att dessa mörkblå arbetströjor övergick till att bli vita fluffiga flätfester kan man faktiskt härleda till en enda stickerska. Hon började sticka med tjockare garn, större mönster och modifiera konstruktionen för att minska arbetsinsatsen och öka produktionen.


Har han en mysdress med keltiska slingor eller
 är han helkroppstatuerad frågar sig vän av ordning.
En annan missuppfattning är att mönstren skulle vara över 1 000 år gamla. Beviset för detta ska man bl.a. hitta i Book of Kells, evangelierna skrivna på latin i en rikt dekorerad handskriven bok från 800-talet. 

Det påstås att på en av sidorna finns en skäggig man iförd den första arantröjan. Men "tröjan" ser ju mer ut som en träningsoverall med keltiska evighetsslingor. Hmm, vem har fantiserat ihop det här? Jo, en tysk man som ägde en garnbutik i Oxford.

Heinz Edgar Kiewe var en självutnämnd expert inom textilhistoria. Han skrev runt tio böcker som han gav ut själv. Underlag fick han genom egna undersökningar och resor (hade han levt idag hade han nog haft en stickpodd!).

Den gode Heinz var mycket förtjust i just stickning, men hade inte så mycket praktisk kunskap. Det var i mitten av 1930-talet som Kiewe "upptäckte" arantröjorna i ett butiksfönster och blev så i gasen att han fabulerade ihop alltsammans om urgamla keltiska mönster


1967 publicerads Kiewes bok The Sacred History of Knitting där han fortsätter att utveckla de här idéerna mer i detalj, t.ex. vad de olika mönstren heter och betyder. 

Boken har sedan olyckligtvis använts som referens för andra författare som senare skrivit om aranstickning. Det blev en snöboll som sattes i rullning och bara blev större och större.

Alice Starmore kallar Heinz Kiewe för "ärkemytoman" och ägnar ett helt kapitel i sin bok åt att sticka hål (hö hö) på Kiewes fantasier. 


Från de första tröjorna på 1930-talet utvecklades mönstren till det vi idag menar med arantröjor. I mitten av 1940-talet hade publicerades de första stickmönstren. Tidningen Vogue skrev om tröjorna på 1950-talet. Folkmusikgruppen The Clancy Brothers hade tröjorna som scenkläder. Och resten är historia.

Vad utmärker då en äkta arantröja. Jo, garnet! Stickade av ofärgad naturvit ull som kallas báinín ("bawneen"). Garn som är aran weight har en löpmeter på 160-180 m/100 gram och stickfastheten 18 maskor/10 cm.

Myten om aranmönster hålls vid liv genom företeelser som t.ex. Clan Arans webbsida. Man hör och läser fortfarande om familjemönstren och fiskarna som drunkade. En så romantisk och bra story.

Vi nämnde också Elsebeth Lavolds vikingastickning. Ur boken Vikingastickat (från 2000) pratar vi mycket förtjust om tröjan Ragna.

Här visar Marika på sin blogg hur hon korsar maskor utan flätsticka.
Stickskolan finns flera fina flätmönster, bland annat den OXO-fläta som vi tycker är den finaste av dem alla.

Att sticka liksidiga flätor är superlätt och det perfekta halsduksmönstret, kolla in hur du gör på Palindrome Scarf.

Här kan du lyssna på avsnitt 8 eller ladda ner det till din telefon.


Tack och hej från Heléne och Johanne!