torsdag 27 augusti 2015

Trettonde avnsittet om sticksommaren 2015


I detta avsnitt summerar vi den långsamma och krångliga stickningen vi hann med under sommaren 2015.



Vi kunde inte klaga på vädret i alla fall. Svalt och skönt så att man kunde sticka vantar långt in i juli. Jojomen!

Så den ena nördiga stickaren drog till Toscana i Italien och den andra till Biarritz i Frankrike.

Aeolian-sjalen precis påbörjad vid poolkanten.

Men båda hann också hålla också olika workshops – Heléne var en hel vecka på Sätergläntan i Dalarna och hade kurs i flerfärgsstickning.


Det stora spänningsmomentet var att klippa i stickningen... Det gick bra!


Medan Johanne var med under en lördag i Karin Öbergs trädgård på Öland.

Det handlade också om att sticka med flera färger. Temperaturen under just den helgen fick ylle att filta sig, men det var mysigt ändå!

Desto mer ullfrämjande var Ullmarknaden i Österbybruk som Heléne besökte i mitten av augusti. Det hölls en tävling i att spinna.


Och alla som ville fick vara med och karda, spinna och sticka en tröja under lördagen. Den hann precis bli klar! 

Snygg i fårgrå färg.

Johanne hann med att besöka en del garnbutiker under sommaren. De flesta hade en sak gemensam: det fanns Madeline Tosh-garn.

I Amsterdam finns butiken Stephen & Penelope – som inte längre ser ut så här eftersom den har flyttat. Där fanns några färger av Madeline Tosh som Johanne inte hade tidigare, trots att hon mer eller mindre rensat hyllorna på "sin" garnbutik Litet Nystan i Stockholm...


I Helsingfors finns en butik som heter Menita, som på sin hemsida hade utlovat att det skulle finnas ett annat av Johannes favoritgarn, Silla från Wetterhoff.


Men icke! Stor besvikelse. Inget garnköp.


Men inte heller i nästa garnbutik Johanne besökte i Helsingfors blev det något nytt garn – trots att det fanns flera hyllor med Madeline Tosh!


Butiken heter Snurre och var en väldigt trevlig ny bekantskap! Kanske fanns det för mycket fint garn därinne så att det blev lite för svårt att bestämma sig. Kanske anser de högre makterna att det finns nog med garn i Johannes hem...

Hemma hos Heléne finns det om möjligt ännu mer garn och hon har kommit till stadiet att hon har börjat rensa. Men så jobbar hon ju också i garnbutiken Litet Nystan ibland och det måste vara omöjligt att gå därifrån utan att ha med sig en aldrig så liten, men dock, härva.

I somras hjälpte Heléne till när The Two Knitting Nancys höll kurser där – Nancy Bush och Nancy Marchant. Det handlade om patentstickning och estnisk stickning och gissa en gång var Heléne var med!

Nancy Bush håller kurs på Litet Nystan.

Det blev i alla fall en del stickat i sommar. Heléne började på sjalen Dotted Rays av Stephen West i flerfärgad Kauni.


Johanne stickade lite av varje, som denna mössa till sin fyraåriga systerdotter i glassiga färger.


Och ett par sockor till sin egen dotter. De första sockorna hon stickat på flera år! Det gick varken långsamt eller var krångligt. Johanne förstår fortfarande inte vad som hänt.

Garnet är från Järbo.

Regnbågsfärgat verkar vara sommarens trend 2015. Åtminstone bland nördiga stickare.

onsdag 19 augusti 2015

PS om hantverksmarknaden i Riga






Den där hantverksmarknaden i Riga hade verkligen allt. Vi gick runt i timmar. När Johanne ångrade att hon inte köpte ett par pärlstickade muddar i ett av stånden var det helt omöjligt att hitta tillbaka...

På de lettiska pärlmuddarna sparade man minsann inte på pärlor. Där man kunde klämma dit en pärla satt det en pärla, inget snack!

Även de spetsstickade fingervantarna var smyckade med pärlor. 

Och vilka vantar! I alla de färger och olika tekniker. Några var fordrade inuti så att de blev extra varma. Vi köpte ganska många, men det tog lång tid att bestämma sig – åtminstone för Johanne som är den veliga typen. Och ärligt: vilka vantar vill man INTE ha? 


Det var faktiskt förskräckligt att behöva välja bland alla dessa vantar under tidspress – vi hade ju redan bokat hemresan på söndag kväll så vi måste ju med det planet.


De allra mest traditionella vantarna fanns i hemslöjdsbutiken Tines stånd. Gissningsvis stickade på stickor 1,25-1,5 mm. För bara 15 euro! (knappt 150 kronor) 
På de små runda lapparna står det från vilken region mönstren kommer.


Sockor verkar också vara rätt populärt att sticka och där behövde man inte vara lika traditionell utan kunde tillåta sig att sväva ut lite och virka skaften. Thinking outside the sox, som man säger.


Och om man skulle få för sig att tröttna på alla traditionellt stickade vantar och sockor i förtjusande tunna ullgarner så kunde man i stället få sitt lystmäte av roliga mössor stickade i crazy akrylgarner.


Det hade kanske varit en upplevelse att prova en av mössorna? Men nej. Full så roligt hade vi inte.


Kläder till barbiedockor kan med fördel stickas i pälsgarn. Säkert var det många unga besökare som stod här och suktade efter en ny balklänning till sin barbie.


De typiskt lettiska symbolmönstren gick igen överallt, som här – präglade på fina läderarmband. Och på några läderarmband var vävda band fastsydda. 
Och apropå band...


Nu outar vi oss själva som de dräkt-stalkers vi är. Men vilket maffigt dräktband, eller hur?


I en kommentar i förra blogginlägget frågade Kristin om banden var vävda eller plockade. Så här såg det ut när bandtillverkningen demonstrerade i alla fall. 


Har ni tröttnat på bilder av vantar kan ni sluta läsa här och sätta på TV:n i stället, typ.


Men efter flera timmar var till och med vi ganska utmattade av alla intryck och vacklade ut från marknaden.


Och ni behöver inte vara oroliga. Inga vantar blev skadade trots ivrigt rafsande och granskande av de svenska poddpratarna, här illustrerade med en bild av Heléne.




torsdag 13 augusti 2015

Tolfte avsnittet om den stora hantverksmarknaden i Riga och om lettiska vantar

I det här avsnittet berättar vi om när vi reste till Riga i början av juni. Målet var att besöka den stora hantverksmarknaden som hålls en gång per år på Lettlands etnografiska friluftsmuseum. Det var en fantastisk upplevelse och vi såg så mycket fint hantverk. Främst drogs vi till stickningen och de traditionella lettiska vantarna så det pratar vi allra mest om.

Här följer några bilder från marknaden, fler kommer nästa vecka när Johanne är tillbaka från sin ouppkopplade skärgårdsö.




Möjligtvis marknadens nöjdaste kund.

Alla dessa fantastiskt vackra band!

Här är kvinnan som sålde fina mohairsjalar. Vi pratade en lång stund med henne men
ljudkvalitén på det vi spelade in blev alldeles för ojämn så det slipper ni höra i podden.

Så här såg det ut hos "Ullfabriken". Här kan ni däremot höra
lite i avsnittet från när vi stod och tittade på garnerna.

Ny bok om pärlstickade muddar.

En av Aija Jansones vantböcker - det finns fler fina!

Lizbeth Upitis klassiska bok Latvian Mittens finns att köpa nu igen. Puh!

Lettlands regioner heter Vidzeme, Kurzeme, Zemgale och Latgale. Folkdräktscentret heter Sena Klets och ligger i centrala Riga. Likaså Riga Art Nouveau Centre.

Lyssna till avsnitt 12 där vi berättar om den stora hantverksmarknaden och om lettiska vantar!



Har du också besökt den här hantverksmarknaden? Eller har du stickat lettiska vantar med fler än två färger per varv? Har du andra tips om böcker eller ställen att besöka när det gäller stickning i Lettland? Berätta, berätta! Vi vill bara veta mer!

Hej från Heléne och Johanne