söndag 19 november 2017

66. Roliga timmen

Nu var det ett tag sedan både Heléne och Johanne träffades. Så det blev en extra rolig timmes prat om vad vi gjort, vad vi sett och vad vi tänkt på sen sist vi sågs.

Heléne var inbjuden som lärare en eftermiddag på symposiet Sticka Retro i Linköping. Det var kurser och föreläsningar kring en samling stickade prover, skisser och modeller från 1940- och 50-talen som finns på Östergötlands läns museum. 


Fantastiska broderier på dessa vantar, eller hur?
Mönstersamlingen har tillhört Hemslöjden i Östergötland och varit i produktion och till försäljning i Hemslöjdens butik på 1940- och 50-talen. Tyvärr verkar samlingen inte finnas tillgänglig på Digitalt Museum.

Johanne har varit på resa till Skottland, närmare bestämt till Inverness och Loch Ness Knit Fest med en svensk grupp stickerskor. Det lät som om de haft det oförskämt bra. Tänk bara att ha fått träffa (och gå kurs för!!!) Hazel Tindall - vår stora idol uppe på Shetland.


Hazel i en av sina otroligt snygga oktröjor
Det är Hazel som är en av damerna bakom stickfilmerna man kan köpa på DVD. Kolla hennes webbsida Hazel Tindall. (Sticka hennes mössa Shwook - det är otroligt kul, hälsar Heléne).

Meg Rogers på Loch Ness Yarn Fest
Dessutom hann Johanne med att intervjua Meg Rogers från The Birlinn Yarn Company, Yttre Hebriderna. Hennes får åker båt mellan öarna och deras ull spinns till utsökta garner. Missa inte den korta intervjun som är insprängd i avsnittet. runt 8 minuter in.

Smånystan var en stor grej på Loch Ness Knit Fest.
Johannes fynd från Loch Ness Knit Fest var många smånystan av JC Rennie-garn. Vi pratar om varför det känns lyxigt med nystan om 10 gram.

Väl hemma igen var det dags för höstens Sy- och hantverksfestival på mässan i Älvsjö, Stockholm.

Kolla vem som hamnade på omslaget!
Johanne höll flera uppskattade workshops och träffade många poddlyssnare, vänner och bekanta. En intensiv helg på en betydligt större festival än i Inverness!

Johanne, Mameluck 2.0 och Maja
Bland annat kom Maja förbi medan Johanne stickade på Mameluck 2.0 (som Maja designat). Vi pratar såklart om "mameluck-upproret" i podden.

Vill man åka till Estland i sommar och är sugen på Nordiskt sticksymposium ska man hålla koll hos Gavstrik. Det har inte kommit ut mer info än datumen, så det finns inget program eller möjlighet att anmäla sig ännu. Veckan efter och bara någon halvmil bort arrangeras Craft Camp för femte året i rad. Anmälan öppnar 1 december!

Andra saker som nämns är Martina Behms nya sjalmönster, en viss fladdermusmössa, The Bat Lady, fårforskning och Jade Starmores spellista "Glamourie" på Spotify (du måste vara inloggad för att kunna söka fram spellistor).

Och så blir det en Mysteriestickning även i år! Mer info kommer snart!

Lyssna på avsnitt 66. Roliga timmen här eller i din mobil.

söndag 5 november 2017

65. Svensk stickhistoria skrivs om!

Stoppa pressarna! Nu skriver vi om svensk stickhistoria. Det är Erika Nordvall Falck som upptäckt att stickning i Norrbotten omnämns redan 1673 i en skildring av Johannes Schefferus i praktverket Lapponia.

Erika med vantstickning efter intervjun.

Det brukar ju sägas att stickningen kom till Sverige med holländska Magna Brita Cracau som gifte sig med en rik bonde i Halland. Också det var på 1600-talet. Och att stickningen sedan spreds över resten av landet från söder till norr.

Vantar från Arjeplog

Men antagligen kom stickningen samtidigt till många olika ställen i Sverige där man hade utländska kontakter, längs kuster och på öar. Så även i Norrbotten har man stickat sedan 1600-talet  – eller tidigare.

Vantar från Karesuando.

Erika Nordvall Falck har själv en fantastisk samling med gamla vantar och har gjort beskrivningar till flera av dem. Just nu turnerar en utställning som hon satt samman av vantar från sin samling runt i Sverige – den har varit ända nere i Landskrona.


Också en vante från Karesuando.

Så varför den inte nått huvudstaden kan man fråga sig – i synnerhet såsom boende i huvudstaden och specialintresserad av vantar. Det borde finnas gott om lokaler där utställningen Marknadsvantar skulle kunna visas  *kastar menande blickar i riktning mot Nordiska museet*...

Vad säger ni? Ska vi göra ett upprop?

Vante från Jukkasjärvi/Vittangi


Erika berättar också om Teres Torgrim (som råkar vara hennes pappas kusin) som såg till att dokumentera vantar från 1600-talet när kyrkan i Jukkasjärvi skulle byta golv 1947. Hör allt spännande Erika tagit reda på genom att läsa arkivmaterialet på Riksantikvarieämbetet. Hon har förstås också pratat med Teres medan hon levde.

Vante från Jukkasjärvi av Teres Torgrim.

Om ni visste hur länge vi önskat få intervjua Erika Nordvall Falck i podden!
Nu måste vi fira att det äntligen blev av med att lägga upp och sticka några nya vantar.

En rekonstruktion av en vante som
fanns i kryptan i Jukkasjärvi kyrka.
Erika är en mästerlig berättare med något av en sagoröst och hon förtäljer inte bara vår nya stickhistoria utan också gripande historier om stickerskor som varit verksamma i Norrbotten, som Skaite-Maria och Porjusgumman.

Mönstret kallas kaffeböna och brukar stickas
 i Jokkmokk men denna vante har Karesuandofärger.
Så ta fram stickningen, lyssna och njut!


söndag 22 oktober 2017

64. Sticka Ivars flätor!

Tänk att Nördic Knittings bästa Starmore-kompis Ivar Asplund har författat en stickbok med fina flätmönster. 

I två års tid har han stickat och stickat och nu är den äntligen klar! Vi är kanske lite partiska, men det är faktiskt väldigt snygga mönster i boken. Både enkla och lite krångligare. Den här vändbara halsduken är perfekt för nybörjare, till exempel. Och rolig att sticka.

Halsduken Vrid & vänd
Foto:Tina Axelsson

Barntröjan Pil stickas med vridna maskor och är nog något för lite mer tålmodiga stickare. Men egentligen inte svår.

Barntröjan Pil är en liten pärla.
Foto:Tina Axelsson

Och så här nöjd såg stickboksförfattaren själv ut när han kom för att bli intervjuad i podden på självaste boksläppardagen.



 En av fördelarna med att ha en stickpodd och få besök av stickboksförfattare är att man får prova en del av plaggen i boken för att se om man passar i dem.

Mössmodellen heter Sniskan och fuskpolon som Johanne
har fått låna är en av Ivars egna favoriter i boken.
Foto: Elise Florman


Mössan Sniskan har en lite annorlunda fläta som sticker iväg åt ena hållet.



Det här är Johannes favorit i boken – en kofta som borde fått heta Johanne, men som fått namnet Endräkt...

Otroligt snyggt flätmönster!
Samma dag som intervjun gjordes var det boksläppskalas på Litet Nystan och det har nog aldrig varit så knökfullt i butiken tidigare. Det var kö ut på gatan. Värre än Systembolaget en fredagseftermiddag.


Man skulle kunna säga att alla var där, men alla var faktiskt inte där. Heléne var, till exempel, inte där för hon var ivägskickad på konferens med jobbet.


Lyssna på podden och lämna ett svar på frågan i kommentarerna nedan om du vill vara med och tävla om ett exemplar av Ivars bok Sticka flätor (Bonnier Fakta).  Vinnarna har dragits och tävlingen är avslutad!






söndag 8 oktober 2017

63. Höstens nya, heta boktips!

Vilken bokhöst! Det är nästan inte klokt så mycket bra det kommer nu.

Först ut var ju Celia som berättade om sina Kulturkoftor i avsnitt 61. Och i det här avsnittet har vi samlat ihop en stor härlig hög nya böcker. Sen är det ju ännu fler att se fram emot längre fram i höst.

Men här är böckerna vi pratar om i det här avsnittet:

Ordalaget

Hemslöjdens förlag

Semic




Vormedal forlag


Hazel Tindall's webbsida


Böcker som J&S säljer

Shetland Wool Week Annual 2017


Trollenwol

Marie Wallin North Sea


Marie Wallin Shetland


Här kan du lyssna på avsnitt 63:



Hej från Heléne och Johanne!

söndag 24 september 2017

62. Önskeavsnittet


Efter sommarens semestrar sammanstrålade Johanne och Heléne i ett trevligt buskage på Södermalm i Stockholm för att ta en bedårande (nåja) selfie till Instagram. 

Samtidigt undrade vi om det fanns några önskningar om vad vi skulle ta upp i podden. Det fanns det!
Därför har vi nu spelat in ett önskeavsnitt där vi tar upp en del av frågorna vi fick.

Borntoknit och Entill som vi heter på Instagram.

Fast först rapporterade Heléne lite från sin fjärde (!) Shetlandsresa som hon gjort i början av september. För första gången fick hon komma ut och vandra lite och komma närmare naturen. Men annars var det lite same old, same old. Och det är verkligen inte fy skam. 

Wilma Malcolmsons provlappar (flämt!)

Varför ändra ett vinnande koncept, som man säger?
Så det blev ett besök hos färgmästarinnan Wilma Malcolmson. Hon håller tydligen kurser i färglära och en sådan skulle Johanne verkligen vilja vara med på. För man kan aldrig lära sig färdigt om färger. Se där vilket bra ordspråk att brodera för den som känner sig hugad.

Wilma med barnbarnet Terri som också stickar. Förstås.

Om man inte kan åka till Shetland kan man i stället följa Wilma och hennes dotterdotter Terri på Instagram, där de heter @wilmadesigner och @terrilaura.

Vi fick en fråga om vi hade några drömprojekt och medan Heléne stickar vidare på sin dröm Mary Tudor av Alice Starmore drömmer Johanne om att någon gång sticka en riktigt tunn och traditionell Shetlandssjal. Gärna med ett mönster av Livets träd som på bilden nedan.

En sådan här sjal används ofta som dopsjal.

Inte undra på att de går under namnet Heirloom Shawl eftersom de bara måste bli en släktklenod när de är så här vackra – och långsamma och krångliga att sticka...

Vi nämner också Bousta Beanie, som är årets mönster till Shetland Wool Week och designat av Gudrun Johnston.

Problemet var storleken.

Sedan kommer vi till kapitlet misslyckanden. 
Heléne har haft problem med Stephen Wests sjal Daybreak och Johanne har misslyckats med sjalen Waiting for Rain eftersom kantmaskorna blev för strama. Tips någon?

Ett litet smakprov från Craft Camp.

Vi har förstås rest en del under sommaren. Heléne till Estland för att vara med på Craft Camp för andra gången (ja, varför ändra ett vinnande koncept?) där hon lyckades komma med på inte mindre än fyra stickkurser. Det fanns inte fler, annars...

Johanne har återigen varit i Italien och orkar inte ens räkna efter vilken gång i ordningen det är (varför ändra etc...)

Det blev inte mycket stickat, men ett besök i både garnaffären Campolmi Filati (där hon blev igenkänd av en svensk stickare!) och på Palazzo Pitti där det finns ett par stickade silkesstrumpor från 1500-talet (nähä). De kan vara svåra att hitta, men ge inte upp. 

Första gången aviga maskor finns på ett stickat plagg.

Vi firade båda två midsommar i Dalarna, för Johanne var det första gången och bäst av allt var att hon fick låna en dräkt! Från Dala-Floda. På Instagram kan det hända att det finns en liten film av när hon fick vara med och resa majstången.

Fira midsommar i dräkt i Dalarna. Check!

Teststickat har vi gjort båda två och Heléne har dessutom anlitat teststickare. Mer om hur det gick kan ni läsa om i hennes blogginlägg från 2014 som heter Tack och förlåt!  Spoilervarning: det gick lite sådär...

Sist men inte minst var det någon som önskade få veta mer om Paul McCartneys får. Jo, det är sant.

Nu har Johanne inte fördjupat sig jättemycket i vilken ras det kan ha varit (lättnadens suck något?) men det finns en fin bild på ett skivomslag från LP:n RAM som kom ut 1971 om någon vill se hur de såg ut. 


Ram betyder bagge.

Johanne har (under tiden som tonåring) mer funderat på om man skulle kunna sticka en tröja inspirerad av omslaget. Orangegul med zickzackmönster på kanterna. Vad tror ni?

Det var faktiskt Pauls får som fick honom och Linda att bli vegetarianer. Mer om det hör ni i podden.

Jo, det kan vara svårt att avgöra vem som är gulligast.

Om ni vill gå på kurs för oss båda så kom på Höststickning på Åsundsholm den 21-22 oktober. Det blir både Färglära för stickare och Sticka med flera färger och klipp! Mer information hittar ni här.

Det kan också finnas någon plats kvar till Färglära för stickare i Stockholm den 30 september. Mejla johanne.landinATgmail.com (byt AT mot @)

Här kan du lyssna på avsnittet!


lördag 9 september 2017

61. Sticka en kulturkofta!

Bara titeln gör att man vill ha boken – för vem vill inte sticka en kulturkofta?
Celia B Dackenbergs fjärde bok är, som de flesta av hennes tidigare böcker, en blandning av poetiska och fundersamma texter och fina stickmönster.

Celia stickade allt själv till boken, vilket  tog två år!
Inspirationen kommer den här gången från kulturens värld, men även en känd bandyspelares kofta har slunkit med. Celia är en fantastisk berättare och det var spännande att höra historien bakom ett till synes så anspråkslöst plagg. Men det var en riktig turkofta – mer avslöjas inte här!

Det ser kanske ut som raggsocksgarn, men
 är specialtillverkat av Östergötlands ullspinneri.
En fin liten barntröja uppstickad efter en målning av Carl Larsson visade sig vara något av ett mysterium. För hur är den egentligen gjord? Var det långa flotteringar på baksidan – eller var den kanske tvåändsstickad?

Sven med stämjärnet heter målningen,
trots att Sven håller i en morakniv och en dalahäst...
Celia tror att det kan ha varit Karin Larsson själv som gjort originalmönstret och kanske till och med stickat koftan. Celias eget mönster är lite moderniserat för att gå lättare att sticka.

Kanske är mönstret lite inspirerat av Halländska bingemönster?
Sista kapitlet i boken är en genre för sig: gubbkoftorna. Härligt grågrönbruna, med fickor, klassisk knäppning och raglanärm. Celia berättar om både lord Raglan och lord Cardigan (jo, de fanns på riktigt) och några andra gubbar som också haft koftor – som Kurt Cobain!

Har man en sådan här kofta får hösten gärna komma!
Det är koftan till höger som är en kopia av Kurts kofta. Dock inte stickad i akrylgarn som origialet troligtvis var. Och trots akrylen gick den koftan ändå på auktion förra året för 137 000 dollar...

Nu kan man sticka en själv i stället. I riktigt lyxigt garn och ändå kunna känna sig nöjd med att det blir så HIMLA mycket billigare! Ja, det betalar ju även för boken med mönstret i.

Vissa dagar behöver man verkligen en sån här kofta.
Det är förstås inte bara gubbar som gillar den här sortens kofta. Många pappor och pojkvänner har fått "låna ut" sina bekvämt stora, mysiga koftor.

Johanne fick låna en av gubbkoftorna från Celias bok och lämnade högst motvilligt tillbaka den – men den skulle ju vara med på bokkalaset på Litet Nystan nästa dag.

Det är alltid många som tycker att det är kul med bokkalas!
Vi har fått tre exemplar av Kulturkoftor (Norstedts förlag) att tävla ut. För att vara med och tävla ska du svara på frågan: Var någonstans i världen befinner sig Heléne Wallin medan Johanne är kvar i Stockholm och provar kulturkoftor?

Lämna svaret i en kommentar till detta inlägg, senast den 23 september.


Svaret får ni förstås om ni lyssnar på intervjun med Celia – både trevligt och lärorikt om en får säga det själv...