söndag 2 december 2018

88. Ulla, mästare i stickning


Ibland säger ju andra människor (särskilt sådana som inte stickar) att "du är allt en riktig mästare i stickning" till en. Äsch, svarar man förstås.

Men det finns en stickare som inte kan svara äsch. Hon heter Ulla Engquist och är Sveriges första mästare i stickningsyrket. Hurra för Ulla!

Ulla med sina två böcker – ett måste i stickbiblioteket

Det var en stor händelse när Ulla fick ta emot mästarbrev i Stockholms stadshus den 7 november – inte bara för Ulla själv utan för alla oss stickare. Det är ju en hedersbetygelse för själva stickningen. Och något av en skandal att det inte funnits någon mästare i stickning tidigare. Du kan läsa mer om hur du får ett gesäll- eller mästarbrev hos Sveriges Hemslöjdsföreningars Riksförbund.


Olika kanter som Ulla lär ut på sina kurser

Ulla har stickat i 60 år och under de senaste 40 åren har hon ägnat sig åt att utforska alla detaljer inom tekniken. Hon söker efter problem och löser dem allteftersom. Och hon ger sig inte förrän hon lyckats. Man skulle kunna säga att hon forskar i stickning.

Olika typer av ärmisättningar och framkanter.

Det har resulterat i två böcker utgivna på Hemslöjdens förlag: Sticka – detaljer som gör skillnad och Sticka – egna modeller och fler detaljer.

I dem kan man hitta massor av varianter på uppläggning och avmaskningar, ökningar och minskningar, kantmaskor, resårer och så lär man sig uttrycket SKARP ANSLUTNING.

Med den vita tråden räknar man varven och där den är
sydd horisontellt gör man något särskilt,
som att börja med en intagning.

Ulla håller kurser och lär ut sin gedigna kunskap och du hittar Ulla på hennes hemsida om du vill boka in henne till en kurs.


Men hon delar också frikostigt med sig av sina bästa tips under intervjun med Nördic Knitting. Om du vill se bilder av hur de olika momenten ser ut så kan du samtidigt bläddra i Ullas böcker – vi rekommenderar att man har dem i sitt stickbibliotek.

Olika sätt att placera knapphålen.
Ulla förklarar, till exempel, att knapphål måste anpassas till den typ av knappslå den ska sitta i. Men det måste vara ett lodrät kanpphål i en resårstickad knappslå. Om det är en 2-2 resår placeras knapphålet mellan två avigstickade maskor från rätsidan och måste tränsar med knapphålssilke för att bli näst intill osynligt eftersom det följer linjerna i resåren.
I en rätstickad knappslå ska knapphålet istället stickas vågrät.

Hon berättar också om hur hon ser varje stickprojekt som en cirkel och att hon aldrig stickar efter någon annans beskrivning utan att göra ändringar.

Ulla yttrar också ett visdomsord som är så bra att Johanne inser att hon måste brodera det!

Det engelska garnet hon pratar om heter Frangipani och finns på guernseywool.co.uk
Lustigt nog så pratar Heléne om samma garn i avsnittet innan som handlar om fiskrensarflickorna.

Lyssna nu på avsnittet så lär du dig massor!

måndag 19 november 2018

87. Sill, kvinnor och stickning





Heléne har läst ett par äldre artiklar om The Gutter Lasses eller The Gutter Girls. Artiklarna är skrivna av Elizabeth Lovick, boende på Orkney, och ingår i ett kursmaterial från en workshop med henne som Heléne deltog i för snart tio år sedan. 

Efter vi hade spelat in avsnittet kom senaste Shetland Woolweek Annual i brevlådan och då såg vi att där fanns det också en ganska lång artikel om denna spännande historia.

Från 1810 till 1950 reste tusentals kvinnor runt och säsongsarbetade med att rensa sill under sommarmånaderna.  De arbetade i lag om tre; två rensare ”gutters” och en packare ”packer” och arbetslagen brukade hålla ihop samma gäng från år till år. Det var ett slitsamt arbete men det innebar också frihet och en möjlighet att få lämna hemmet. Lite äventyr och samtidigt tjäna egna pengar.


 

I Stornoway på Yttre Hebriderna står statyn "Herring girl"

Kvinnorna stickade närhelst de hade en stund ledigt. Sockor till familj och till avsalu, tröjor att arbeta i till sina familjemedlemmar eller till sig själva. Stick- och modeintresset var stort och man tävlade om att ha senaste nytt.


Garnet var köpegarn, som alltid var finare än hemspunnet, och masktätheten 28–30 m/10 cm enligt Elisabeth Lovick. De stickade fiskartröjorna, som kallas ganseys, var täta och enfärgade; svarta eller mörkblå. Ärmarna stickades traditionellt från axeln och nedåt för att det skulle vara lätt att sticka om en sliten mudd och nederdel.

Mönstren bestod oftast av räta och aviga maskor, ribbstickning och lite flätor. Olika orter har sina olika mönster. Därför kunde man i detta fall knyta olika personer till specifika ställen genom den stickade tröjan han bar. Här är en sida med tröjmönster från Flamborough.

Här säljs det speciella garnet Frangipani, ett femtrådigt tunt garn perfekt till ganseys.

Flera olika inventeringar av mönster har gjorts, bland annat Moray Firth Gansey Project och
boken Dutch Traditional Ganseys av Stella Ruhe.



Det finns många foton att söka fram om du vill se mer, sök på ”gutter lasses” eller ”herring girls”.

Här kan du lyssna på avsnittet om sill, kvinnor och stickning – eller som Johanne kallar det "Heléne and the Gutter Girls".  


söndag 28 oktober 2018

86. Maya hoppade i land på Fair Isle



Maya Sundsten
I det här avsnittet får du möta den unga konstnären Maya Sundsten.

För några år sedan bodde hon en tid på Fair Isle, den lilla ön mellan Orkney och Shetland, som så starkt förknippas med den shetländska stickningen. Maya berättar hur hon hamnade där och om hur det var att bo på en sån speciell plats. Fair Isle är bara 5 kvadratkilometer och har endast 55 invånare.


Mayas stickade mönster, texter och symboler
Maya studerar Sculpture and Environmental Art vid Glasgow School of Art i Skottland. Just nu uttrycker hon sig mycket genom virkning och stickning men hon vill inte enbart kalla sig för textilkonstnär.

Ankelvärmarna som Maya stickade på Fair Isle
Nu arbetar Maya med ett bokprojekt om stickning. Har du en extraordinär historia om något du stickat får du gärna dela med dig. Skriv i så fall ett mail till Maya!

I avsnittet nämns också Mati Ventrillon.

Här kan du lyssna till Johannes och Mayas samtal om stickning och livet på Fair Isle!


söndag 14 oktober 2018

85. Hektisk höst

Ibland kan livet vara så kul att man inte ens hinner podda. Denna höst har varit helt makalös på många sätt. Massor av nytt som har hänt och en del gamla favoriter i repris.

Heléne har varit på Shetland – igen. Men denna gång fick hennes sambo Jonas följa med. De bodde på mysigaste stället i hela ögruppen: Busta House i Brae.

Bästa Busta House
Det var en ull- och vandringsresa så äntligen kom Heléne ut till några av de vackra platser som hon längtat efter att få se.

Utsikt från St Ninians Isle
Fåren flockades för att välkomna henne tillbaka. Men de har fått nog av sociala medier och vill inte längre bli fotograferade 24/7. Man har en viss förståelse – det är ju sjukt många stick-resor till Shetland nu för tiden...

Uradale Farms shetlandsfår - vill inte vara med på bild
Förra året joinade Heléne Marie Wallin Fair Isle Club 3 - men de filmade tekniktipsen som följer med klubbkoftan får nu Heléne att bryta ihop. Allt hon själv brukar varna för att man ska göra, tipsar Marie om... Kan Heléne ens behålla sitt efternamn eller kommer hon att behöva byta för att inte drabbas av kollektiv vanära?

Medan Heléne kopplade av på Shetland och vilade upp sina onda axlar genom att inte sticka så satte Johanne igång att göra en helt ny handarbetstidning som kommer ut den 16 oktober och har fått namnet Stickat & sånt.

84 sidor! Med bara beskrivningar och reportage.
Det är det roligaste jobb hon någonsin har gjort (trots att hon intervjuat drottningen) och trots att det var så otroligt mycket arbete. Att skriva reportage, samla ihop mönster och göra några egna, nya mönster tog all vaken tid i två månader.

När Heléne var hemma hjälpte hon till med tidningsmakeriet, t ex hängde hon med på en minimässa som Sandnes garn hade i Uppsala för att välja ut några stickmönster som är med i tidningen. När vi väl var där passade vi på att intervjua Heidi Bjørseth Mortveit och Astrid Tedman Viklund som jobbar för Sandnes i Norge, respektive Sverige.

Och Johanne passade också på att prova några av höstens nya plagg. Ett av dem kom med i tidningen, gissa vilket!


Stickat & sånt kommer att finnas i butiker, gå att beställa genom Icakuriren och online på Din Tidning. Om den blir populär kan det bli fler nummer, det här är något av ett test... så löp och köp!


Dagen efter att tidningen gått till tryck tog Johanne flyget till Bergen i Norge för att få hålla kurs på Bergen Strikkefestival. Vilken mysig och välplanerad festival det var! Lokalen var ett stick-museum med gamla vackra stickmaskiner alldeles vid vattnet.

Johanne garninköp i Bergen, två härvor till ny mysteriemössa.

Det var massor av intressanta föredrag, workshops, bra garnförsäljning och fullt av trevliga och duktiga stickare. Kan rekommenderas!

Till exempel kunde man träffa på mästerstickaren Birger Berge där. Han höll kurs i att sticka Selbuvantar. Förstås.
Birger med nytt garn till Selbuvantar.
 Han stickade sina första egna Selbuvantar när han var 12 år gammal.

Birgers allra första par votter


I augusti besökte vi Sandnes minimässa i Uppsala. Heidi och Astrid hade med sig alla nya modeller i åtta koffertar. Bland annat fick vi se de tuffa tröjorna som den danska sångerskan Nanna Øland har formgivit.

Nannas tuffa tröja i garnerna Modig och Silk Mohair


Heidi Bjørseth Mortveit intervjuas av vår flygande reporter
Astrids visar sin favorit från nya kollektionen


Finaste koftan!


Och äntligen har vi korat en vinnare av vår slogantävling som vi utlyste tidigare i somras. Och den som vinner Tant Huldas fina hampagarn är Emma Nordlund som också stickat en kudde med sin slogan.

Grattis Emma!
Och till sist – inför nästa års planering av resor undrar Johanne om det finns intresse för att åka till Irland, gå på garnfestivalen Woolinn, ta båt ut till Aranöarna och lära sig flätstickning, besöka ett irländska spinneri med anor från 1700-talet under veckan innan juni?

Lämna en kommentar eller skicka ett mejl i sådana fall med en intresseanmälan!



måndag 17 september 2018

84. Flow med Maja


Maja Karlsson har kommit med en ny bok med inte mindre än 35 nya vantmönster.
Gissa vad den heter!

Kurbitsvantar på omslaget lovar gott.

 Jomenvisst.

Vi bjöd in Maja för att prata om hur man gör för att komma på 35 mönster – när är det svårt och när flyter det på? Hur gör man om man fastnar? Och blir alla idéer färdiga vantar till slut?

Törnrosavantarna
Maja berättar några av historierna bakom vantmönstren. Och avslöjar vilket par som är hennes favoriter (eller som hon är särskilt nöjd med).

Vantarna Kompassros

Och hur känns det att få FLOW? Den där magiska känslan när mönstret nästan gör sig av sig självt...
Ett bra tips till andra som vill prova att rita mönster delar Maja också med sig av.

Maja + Raumas Finull = sant

Vi var också på boksläppet i butiken Litet Nystan. Fast det var knappt att man kom in, så fullt med folk var det. Kö ut på gatan.

Populärt lördagsnöje att gå på boksläpp.

Vi har fått tre ex av Majas nya bok att tävla ut! För att vara med i tävlingen ska du svara på den här frågan senast 28 september. Vi drar tre vinnare bland de inskickade rätta svaren.

Kön fram till Majas signering var lång!
Lyssna på avsnittet med Maja här eller i din smartphone.

fredag 24 augusti 2018

83. Danmarks stjärnbeströdda tröjor


Dronningen av dansk stickning – Vivian Høxbro i egen hög person. Imponerande kunnig, respektingivande – och cool.

En hälsning från våra förmödrar hette
föredraget som Vivian höll på Hemslöjden
i Landskrona för några år sedan.

Sex år har Vivian ägnat åt att undersöka gamla stickade stjärntröjor med reliefmönster från 1800-talet. Resultatet blev ett praktverk med både dokumentation av gamla mönster och mönster till nya tröjor man kan sticka i nutida garner.




En stjärntröja bar man under ett livstycke eller en jacka och bara halsringningen och lite av ärmarna syntes. Ändå var de väldigt oerhört omsorgsfullt stickade.
I Skåne finns liknande tröjor som fortfarande tillhör folkdräkten, men där heter de spedetröjor.

Från utställningen på Hemslöjden i Landskrona.

I Danmark kallas tröjorna egentligen för nattröjor, trots att man inte bara hade dem på natten. Man bar dem faktiskt dygnet runt.

Det tre tidigare böckerna som fanns om de gamla nattröjorna.

I maj fick Johanne i uppdrag av tidningen Hemslöjd att åka till Danmark och intervjua Vivian om hennes livsverk. Det var ett otroligt spännande och roligt uppdrag. Vivian bor på ön Falster, några timmar med tåg från Köpenhamn alldeles vid havet.

Vivians vackra ateljé.

Vivian ägnade hela dagen åt att berätta om tröjorna och även om sitt eget liv i stickningens tjänst. Hon har åkt runt i världen (USA, Japan, Sverige med mera) och hållit kurser. Heléne har haft turen att gå en av Vivians kurser i färglära.

Provlappar stickade till en tidigare bok.

Färger är viktiga för Vivian, vilket syns i hennes hem – och hennes favoritglasögonbågar är illgröna. På väggarna hänger fantastiska tavlor gjorda av gamla provlappar.

Den mest imponerande stickbokhylla Johanne sett!

Bokhyllan i ateljén är proppfylld av stickböcker, många om historia. Hon har själv skrivit elva stickböcker och är otroligt kunnig när det gäller sticktekniker.

Det var bara en teknik med liggande maskor som Vivian inte lyckades lista ut på egen hand när hon försökte återskapa de gamla stjärntröjorna. Men då fick hon hjälp av Riina Tomberg, stickprofessor från Estland som kunde visa hur man gjorde eftersom tekniken hade överlevt där.

Liggande maskor från boken Estonian Knitting 1

De flesta av de tvåhundra år gamla tröjorna finns på Lolland Falster Museum

En stjärntröja har hittat hela vägen till USA och finns på Nordic Heritage Museum, Seattle – men de visste inte vilken skatt de hade där innan Vivian kom dit och kunde berätta tröjans historia. Då först förstod de att behandla den som en klenod.

Vivians samling av antika nystpinnar
och pärlstickade påsar.

Vivian har också varit med och startat danska Gavstrik som ordnar sticksymposium på intressanta platser i Norden, Baltikum och även Japan.

Nu skriver Vivian redan på nästa bok som ska bli en nyutgåva av den första danska stickboken från 1800-talet. Något att se fram emot!


 Hon provstickar alla mönster själv...



Om du tänker investera i en fin stickbok så kan vi verkligen rekommendera Strik danske stjernetrøjer Den finns på Hemslöjden i Landskrona


Och skynda dig att köpa nya numret av tidningen Hemslöjd, läs om Vivian Høxbro och se bilderna som duktiga fotografen Åsa Sjöström tog.

Lyssna på avsnittet där vi pratar (vördnadsfullt) om denna danska stickdrottning!


tisdag 7 augusti 2018

82. Wilma – drottningen av Fair Isle-stickning

Vi har fått träffa Wilma! Och vi har fått intervjua Wilma!
Vem är Wilma, kanske någon undrar nu?

Jo, Wilma Malcolmson är Shetlands egen drottning av Fair Islestickning och färgsättning. Och vi är två av hennes största fans...

Här är några små smakprov på Wilmas stickning.

Underbara färgkombinationer.

Wilma stickar mest i Jamieson´s Spindrift, eftersom det finns 221 färger att välja på. Och inspirationen kan hon få från en tavla, till exempel.

Att kombinera färger efter ett fotografi är Wilmas specialitet.
Eller så får hon syn på lite krafs på stranden – och vips har det blivit en fin Fair isle-stickning.

Att sjögräs på en sandstrand kan vara så vackert!

Wilma har sparat alla provlappar hon har stickat upp. Hon stickar oftast på maskin.


Har vi nämnt att Wilma är en mästare på färger?

I sommar har Wilma varit i Sverige och hållit kurs under Stickstämman på Biskops Arnö. Det var fullsatt.

Wilma undervisar på kursen Paint with wool och hjälper
kursdeltagarna att välja färger till sina provlappar.

Heléne hade turen att få vara Wilmas assistent under första kursen hon höll som hette Paint with Wool.

Vi som inte kunde gå kurs för Wilma fick ändå höra hennes föredrag om stickningen och livet på Shetlandsöarna.

Och för att alla som inte var på den trivsamma och välordnade stickstämman ska få höra Wilma berätta så har vi förstås intervjuat henne för podden.

Wilma Malcolmsons företag heter Shetland Designer


Hon berättar om sin släkt, som bott på Shetland sedan urminnes tider, hur hon började designa Fair isle-mönster och vad hon tror om stickningens framtid på Shetland.

Barnbarnet Terri Laura och Wilma i ateljén i Cunningsburgh.
Foto: Marika Holmblad

Wilmas söta dotterdotter Terri Laura är redan en lovande stickdesigner och nu jobbar de i samma ateljé. Kolla in instagramkontot @terrilaura. Wilmas heter @wilmadesigner.

 Wilma omgiven av två av sina största fans!
Foto: Ivar Asplund

 Och så här löjligt glada blev vi av att bli fotograferade tillsammans med en riktig drottning.

Avsnittet vi har spelat in är först på svenska, då vi återberättar lite av det Wilma sa. Sedan kommer intervjun med henne på engelska så att alla ska få njuta av hennes underbara dialekt – som inte är särskilt svårt att förstå. Wilma talar långsamt så att alla kan hänga med!

Enjoy!