197. Spontantur till Tallinn

 
Hej igen! 

Sedan sist vi hördes är Heléne glad för de läsare som hittat hennes blogg "Om stickning" (helenewallin.com) och Johanne för sin nya FB-grupp "Svenska Garnbladets Sticksalong".

Men gladast är vi för alla våra fantastiska lyssnare - ni är bara bäst! 

augusti 2023

Tack för att ni lyssnar och är så peppiga och underbara!

Stickning från Runö

Heléne fick ett infall och drog till Tallinn helt spontant för att se en utställning om traditionell stickning på den estlandssvenska ön Runö. Så mycket vackert! 

Hon fick också flera insikter om samhörighet i våra stickmönster. Det är fantastiskt hur mycket som påminner om vartannat och hur vi hör ihop. Fint!

Det här ytmönstret känner vi igen!

Det handlar om vita tätstickade vantar och tröjor. De mönsterstickade kvinnotröjorna ser precis ut som våra skånska spedetröjor eller nattröjorna i Danmark. 

 

Här snackar vi helmönstrat - även om det mesta är vitt

Fingervantar och halvvantar på de tunnaste stickor med massor av små maskor som korsas och vandrar och vrider sig till enastående mönster och slingor. Fårens vita och svarta ull är grunden till den grafiska färgsättningen. På estniska kallas de vandrande maskorna "vikkel".

 

Strumpor med extra-extra allt!

Mörkblå strumpor med vita inplocksmönster, ”roosimine”, hur vackert som helst! 

 

Luftig och värmande patentstickning

En för Helene ny upptäckt var de patentstickade vardagströjorna som bars av alla. Det behöver inte vara långsamt och krångligt för att det ska vara helt utsökt.

Några länkar till det vi pratar om när det handlar om Estland:

• Hemslöjdsbutiken med galleri i Tallinn, Pikk 22
• Om Runö - Institutet för språk och folkminnen
• Förlaget Saara - stickböcker du både vill ha och behöver
• Senaste boken om stickningen på Runö
• Ravelry: Old Runö Gloves
• Aleks Byrd: Traditions Revisited
• Mardilaat marknad 7-9 november 2024
  

Utställningen om Runös stickning kan numera ses på det lilla estlandssvenska museet i Hapsaalu. Det är möjligt att resa dit över en dag med buss från Tallinn, ligger drygt 10 mil söderut. Staden är mest känd för den särpräglade och delikata spetsstickningen man förknippar med Estland.

Stickor sticks!

Sedan konstaterade vi att vi inte älskar all utrustning i materialsporten stickning. Det går att göra riktigt illa sig på sina stickor om det vill sig illa. Man ska se till att hitta rätt i rundsticksdjungeln och unna sig bra verktyg när man stickar mycket. Det är sen gammalt.

Överst sylvassa Hiya Hiya och nederst pålitliga Addi turbo

Så extremt vassa stickor som det finns skulle kanske kunna vara inspiration till systerpodden "Mördic knitting", vad tror ni?

Dock är vi rörande överens om att ”knölig övergång mellan sticka och sladd borde vara kriminellt”.

"Det värsta med att bli äldre är att alla jämnåriga ser så fruktansvärt gamla ut" 

Med utgångspunkt i ett biobesök filosoferar vi en stund över hur åren har gått och att vi gör vårt bästa för att hänga med i allt man kan göra, och misstag man ska undvika, på sociala media. Tiden bara rusar iväg och det 70-tal som kändes ganska nyss är faktiskt 50 år sedan.
Och i mars nästa år har den här podcasten varit i gång i 10 år! Hur gick det till egentligen?

Lyssna på avsnitt 197 här eller via din poddapp! Kommentera gärna avsnittet - vi blir verkligen glada när ni delar era tankar och idéer med oss. Kram från Heléne & Johanne

 

196. Fibrer, får och färger med Limmo

 I vintras åkte Johanne upp till Umeå och passade på att träffa Lillemor Elfgren – kanske mer känd som Limmo Design. En kul och kunnig garnmänniska som bor i Brån och har fyllt sitt liv med fibrer på olika sätt.

Det var 20 grader kallt men ullplagg värmer.
Bakom Lillemor syns hennes butik och ateljé.

 Lillemor har kurser i att spinna ull, hon har länge hållit på och handfärgat och driver också en egen garnbutik – som man nästan kan tro är hennes hem eftersom hon sällan är ledig (om det inte är älgjakt).

Det står nästan alltid en färggryta
och puttrar i ateljén.

 En av Limmos specialiteter är att hon alltid hittar på roliga och lite knasiga namn till kulörerna hon färgar. Runes partykofta, Fiskmås brunsås och Mygghelvete är bara några exempel. Fniss.

 Det är väldigt lärorikt att få sitta ner och prata med Lillemor om fibrer, får och färger. Hon kan mycket om får, även om hon inte har några egna och hon vet vad som krävs när man ska lära sig spinna (spoiler: tystnad och tålamod).

Lillemor är en skicklig handspinnare.

 Det blev ett långt samtal och Johanne fick också komma in på lagret och med egna ögon se en i stort sett komplett uppsättning av Raumas sortiment (Lillemor älskar Norge och norska ullgarner). 

En del av garnlagret... åt andra hållet
finns (minst) lika många lådor.

Lyssna och lär medan du njuter av din sommarstickning!