Visar inlägg med etikett traditionella mönster. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett traditionella mönster. Visa alla inlägg

söndag 18 juni 2017

56. Livsviktig stickning i Lettland



Vår expert på Lettlands stickning: Ligita Veigurs
I Lettland har stickningen verkligen varit livsviktig och är det fortfarande. Ligita Veigurs är född i Sverige av lettiska föräldrar, så hon är tvåspråkig och stickare förstås! Hon ägnar sig, bland annat, åt att importera vantar från Lettland till Sverige och kan berätta det mest om de traditionella mönstren och vad symbolerna betyder.

Att mönstren överlevde ockupationstiden då Lettland var en del av Sovjetunionen berodde på att man stickade i hemlighet. Det var ett sätt att hålla fast vid sina rötter och den egna kulturen. När Lettland blev självständigt betydde det att man kunde välja mönster och färger fritt och det fick stickningen att blomma som aldrig förr. 

Det märks fortfarande när man besöker Lettland att det stickas överallt. 
Gärna på stickor 1,5 och tunna ullgarner. Behöver vi ens påpeka att det är sådant vi gillar här på Nördic Knitting eller är vi tjatigare än din mamma då?

En av höjdpunkterna för stickälskare är den årliga Hantverksmarknaden i på det Etnografiska friluftsmuseet i Riga. Ligita besöker marknaden nästan varje år och har sett hur den växer och förändras.

Försäljarna är klädda i folkdräkt förstås!


Den perfekta souveniren. Antagligen stickad på 1,5 mm.

Experiment med nya färger ser det ut som.
Ligita berättar att stickningen fortfarande utvecklas, man provar gärna nya mönster och andra färger än de traditionella. Det är ett levande hantverk i högsta grad!

Skulle vi våga kombinera färger på det här sättet i Sverige?

Det är lite som om man skulle ha en jättestor hantverksmarknad på Skansen som alla hållit på och jobbat inför i ett års tid. Här finns allt, inte bara stickat. Kolla gärna in denna visning på nätet. Men varning! Sedan vill man åka dit.




Den här boken ovan kom Johannes man hem med för några år sedan. Den visar hur man skapar ett stickmönster genom att börja med att rita ett enkelt kors. Oerhört fin men svår att förstå om man inte kan lettiska... (Och gissa hur Johanne vet det).


En äldre stickbok som Ligita tog med och visade med en titel som bara hon kunde uttala. Om man har tur går den att hitta på antikvariat. Det är en riktig raritet.


Som tur är finns det nyare böcker som fortfarande går att köpa. Som den här av Maruta Grasmane.


Den finns på museet för folkdräkter Sena Klets centralt i Riga. Ett bra ställe att besöka för att se stickade plagg om man råkar befinna sig i Riga när det inte är marknad. Och runtom i Lettland är det mindre marknader hela tiden där man kan köpa stickade vantar och sockor.

Det är också på Sena Klets hemsida man kan anmäla sig till höstens stickretreat i Lettland.

Den här fina lettiska vantboken har kommit på engelska nu också. Man kan köpa den av Ligita, som har några ex kvar.





P.S. Det finns fortfarande platser kvar på Johannes stickresa till Skottland i höst. Det finns nu ett mer detaljerat program  som man kan få härifrån.

Kom och hälsa på mig i Högländerna vettja!

Vill man inte åka så långt så kan man i stället vara med på Sticksymposium i Linköping med temat Sticka retro. Heléne har en av kurserna om hur man stickar mönster och vågar klippa!


Och vill man veta varför stickningen alltid har varit och fortfarande är så livsviktig i Lettland så ska man lyssna på det här!


söndag 5 mars 2017

49. Gunnel Melchers – vår räddare i nöden!

Alla som levde i Sverige på 1970- och tidigt 1980-tal vet vilken svår tid det var – när Shetlandsgarn var mer svåråtkomligt än knark (även om varken Heléne eller Johanne var tillräckligt försigkomna för att ha testat sanningshalten i detta påstående).

Gunnel med tröjan från Lerwick

Men in på scenen, som en räddande ängel, trädde då Gunnel Melchers – Sveriges första (och då enda) importör av nämnda garn. En sann pionjär. Hennes adress Klyftvägen i Bromma har idag en smått legendarisk klang för alla tidiga diggare av Fair Isle-stickning.

Oktröjan med den märkliga ärmstickningen...

Och i förra veckan fick vi göra en pilgrimsfärd hälsa på hemma hos Gunnel och träda ned i hennes källare där det fortfarande finns hyllor som dignar av fibrer från Shetlandsfår i alla regnbågens färger.


Den mesta sålda tröjan är Från mörkt till ljust, som är omnämnd tidigare i detta inlägg. Och Gunnel berättade att när intresset var som störst i mitten av 1980-talet fick man ställa sig i telefonkö för att få komma fram och beställa.

Helénes klipp från tidningen Vi.

En annan bestseller var "tröjan från Lerwick" från Uuve Snidares bok Fiskartröjor och även publicerad i tidningen Vi. Heléne har redan stickat den i blått och Johanne ska nu sticka den i originalfärgerna – i originalgarnerna! Vem hade trott att det skulle vara möjligt detta nådens år 2017?

Tröja i lite äldre färger – fyrtiotal?
Vi nämner också några andra mönsterböcker, som A Shetland Pattern Book av Maggie Smith och Maggie Twatt (gammal och svår att få tag på) och A Shetlanders Fair Isle Graph Book, som finns att köpa från Jamieson & Smith.

Prinsen av Wales tröja som Gunnel återskapat efter målningen.

Gunnel hade plockat fram en rejäl hög med tröjor att titta på – och vi var inte svårtrugade utan högg glatt in. Vi vände och vred och granskade insidor – men vill tillägga att inga tröjor kom till skada under kvällen...

Stickord på shetländska – bara att börja öva!
Om det finns någon mer som är sugen på lite äkta vintage shetlandsgarn direkt från Gunnels källare  (jo, vi lämnade kvar några härvor av hänsyn till er andra – sjysst va?!) går det bra att kontakta henne på mejladressen: gunnel.melchersATtele2.se (byt ut AT mot @)

Lyssna på intervjun med Gunnel Melchers i en smartphone eller här:


Medan vi funderar lite på hur torftigt livet skulle ha varit för oss om det inte vore för Gunnel – och inte bara för oss.

För utan Gunnel hade vi ju aldrig upptäckt Alice Starmore.
Och utan Alice Starmore hade vi ju aldrig gjort Nördic Knitting...
(Hoppsan! Sa vi det där sista högt?)


söndag 11 december 2016

Avsnitt 42: Sticka eller svält till döds! (När valet är enkelt)

När nöden är som störst är stickningen som närmast kan man sammanfatta stickhistorian i Halland med.

Halländsk jacka från 1700-talet i ett det vackra nejlikemönstret.
Halland var ett kargt och fattigt landskap. Det var knappt så fåren fick ordentligt att äta – männen söp och kvinnorna hade inget sätt att tjäna egna pengar på. Vi talar 1600-tal, kanske vi ska tillägga.

Då gifte sig Magna Brita Cracau, en rik holländska, med godsherren på Vallens säteri utanför Våxtorp och det tjänstefolk hon hade med sig kunde konsten att sticka. Det blev förstås lika populärt i trakten som Pokemon Go var när det först släpptes. Snart kunde alla – eller i alla fall många – sticka. Både kläder till sig själv och plagg till avsalu.

Nejliketröjan finns i Nordiska museets samlingar.
Det blev räddningen för många fattiga familjer. De kunde livnära sig på stickning om alla hjälptes åt. Kvinnorna stickade bålen, medan män och barn stickade ärmar.

Det finns många riktigt gamla stickmönster bevarade i Halland. Man stickade både flerfärgat, som den fina 1700-talsjackan med nejlikemönster, och enfärgade, enklare plagg. Troligtvis är många av de fina spedetröjorna som hör till den skånska dräkten stickade av halländskor som arbetsvandrade dit.

Och det var från Halland strumporna kom som höll svenska soldatfötter varma under diverse krig.

Trasig till tusen men ändå bevarad –
det säger en del om hur värdefull denna tröja måste ha varit.
Benämningen binge kommer från ordet binda – och man ser ju tydligt på jackans insida att det fanns många maskor och trådar att binda när halländskorna stickade förr i tiden.

Ivar har kommit imponerande långt på sin nejliketröja.
Vår kompis Ivar Asplund har gett sig på det smått galna projektet att sticka en kopia av nejlikejackan – i samma färger som originalet. När han höll föredrag på Nordiska museet hade han med sig kopian, välgjord och stickad på tunna stickor och i garnet Silla från Wetterhof (om Johanne minns rätt).

Här kan vi prata om långsam och krånglig stickning – och gissa om åtminstone ena halvan av Nördic Knitting är grymt sugen på att göra en likadan!

Men tillbaka till Halland. Det mest kända mönstret måste Bjärbomönstret vara. Det är allra minst från 1700-talet, men troligtvis äldre. Det föreställer en stiliserad blomkorg. Ett av de vanligaste plaggen med detta mönster är en långkofta eller om det är en kappa – som måste vara något i hästväg att sticka.

Koftan är daterad 1915 och finns på Skansen klädkammare

Senast på 1970-talet var den här kappan väldigt populär bland stickare – för under 1950-talet började Bindslöjden i Halland sälja garn och inte bara färdiga plagg.

Lika snygg på insidan!

Typiskt för halländsk stickning är att man stickar runt, fram till 1940-talet med strumpstickor och sedan kom rundstickan (även om en del var motståndare till sådana nymodigheter förstås). Ofta satt man och stickade tillsammans på bålen och då gällde det att hålla samma takt.
Sedan klippar man upp för ärmar och mitt fram.

Uppklippt ärmhål
På Skansens klädkammare finns två Bjärbokoftor i samlingarna.
De ena har rätstickade muddar åt ena hållet och den andra har rätstickade muddar åt andra hållet. Hänger ni med?

Mudd som är rätstickad åt ena hållet.

Mudd som är rätstickad på andra hållet.

Snygga kanter på fickorna också förstås.


Det är doktorinnan Berta Borgström vi har att tacka för att alla dessa gamla mönster blev ordentligt dokumenterade. Hon startade Bindslöjden 1907 för att ge kvinnor  i Halland en chans att försörja sig.

Det finns inte så många böcker om den gamla ärorika bingestickningen som man skulle kunna tro/hoppas. En gedigen bok från 1980 som är svår att få tag på och en bok som gavs ut till Bindslöjdens 100-årsjubileum 2007.

Om ni hittar de här böckerna på något antikvariat eller loppis – slå till!

Så att det nu har kommit en helt ny så sent som i höstas med många fina mönster i är väldigt välkommet. Sticka Binge - börja sticka halländskt binge är titeln och det är Hemslöjden i Laholm som skrivit och givit ut den.

Nya, fina bingeboken. Passa på!
Vi har fått ett ex av den nya Bingeboken att tävla ut. För att vara med och tävla ska du svara på frågan "Vad betyder binge?" Svara genom att lämna en kommentar eller via kontaktformuläret senast den 17 december.

PS. Kolla också in Halländska hemslöjdsföreningen Bindslöjden på Digitalt Museum!

Och lyssna på poddavsnittet om hur stickningen kom till Sverige via Halland – och räddade liv.

söndag 13 november 2016

Avsnitt 40: Kan stickning vara sexigt?

Det gick knappt att knö sig in på Litet Nystan när Maja Karlsson höll sitt boksläpp där tidigare i höstas. Men självklart lyckades Nördic Knittings utsända till slut, för vi är förstås med där det händer!

Det var nästan kö ut på gatan...
Majas bok innehåller många mästerliga mönster till olika plagg, från små muddar till hela koftor. Ett extra plus delar vi ut för det fina mönsterbiblioteket bak i boken.

Och visst vill man ha en närbild av den specialkonstruerade puffärmen på koftan Maja har på sig?

Maja har klurat ut en egen konstruktion.
Bland boksläppsbesökarna fanns Gunnel Melchers, den första som importerade Shetlandsgarn till Sverige. Tröjan är hennes egen design – i Shetlandsgarn förstås.

Gunnel är något av en husgud för oss fair islestickare.
Linnea, känd som skapare av Sirikoftan, var också där. Hon har gjort en del av provlapparna till Majas bok.

Så smart av Maja att låta Linnea sticka provlappar på maskin!

Sedan blev det lite efterfest i butiken med Karin och Ivar.
Ivar hälsar till alla som undrar att hans tröja är en egen variant av Thorsten fiskares tröja i boken Ylle & bläck av Celia B Dackenberg.

I garnbutiken efter klockan tre!

Men det var minsann inte slut på det roliga utan Maja följde med hem till Johanne för att spela in ett nytt avsnitt av podden.



Det blev ett spännande samtal om allt från hur Maja lyckats få tag på sin samling av gamla, fina mönstertidningar till hur hon vill göra stickning mer spännande, lite läcker och... sexig.

Majas blogg och webbshop.
Sockorna Ingrid Marie med den speciella tån.
Majas instagramkonton heter Majas Manufaktur och Knit Noir.

MISSA INTE  att vi tävlar ut 3 ex av Majas fina bok Sticka svenska mönster.
Svara på följande fråga i kommentarerna nedan eller i ett mejl via kontaktformuläret:
Vid mönsterstickning med flera färger, vad kallas den tråd som för tillfället inte används utan i stället löper med på baksidan av stickningen?

Tävlingen pågår till och med lördagen den 26 november.

Lägg till bildtext

Lyssna på avsnittet här eller i din smartphone:

söndag 16 oktober 2016

Avsnitt 38: Tillbaka på Shetland! (Men hur tar man sig därifrån?)


Att Shetlandsöarna ligger otillgängligt långt ovanför Skottlands kust, där Atlanten möter Nordsjön och det alltid blåser har aldrig hindrat Heléne från att ta sig dit.

Nej, det är att ta sig hem som är svårt.

Att vara på Shetlandsöarna – eller i Skottland överhuvudtaget – är en sådan renande upplevelse. Man blir som upplyft av att vistas där i den kargt vackra naturen, vid det öppna havet och ständigt skiftande himlen.

Utsikt från fyren i Sumburgh
Ja, och så är det ju garnet som lockar förstås. På Mainland finns ett spinneri som heter Jamiesons's of Shetland, medan ullmäklarna i Lerwick heter Jamieson&Smith.

Det är i alla fall en liten tröst att man kan lyckas trycka ner ganska mycket garn i en väska som får väga upp till 20 kg. Men Heléne kan ett bra knep som hon delar med sig av i podden!

Här lastas väskor med garn och fårfällar ombord inför hemfärden.
Hur detta lilla propellerplan lyckades härbärgera inte bara Helénes väska utan även de andra stickerskornas packning är en gåta. Någon hade till och med köpt med sig hela fårfällar. Men gränsen går kanske först vid riktiga får?
På stranden vid St Ninians Isle

Heléne var där strax innan Shetland Woolweek brakade loss och det fortfarande var lite lugnt och skönt.

Gruppen besökte flera intressanta stickerskor och mönsterformgivare, som Wilma Malcolmson som är mästare på att kombinera färger vackert och Doreen Brown som stickat fantastiskt fina Fair isle-tröjor till till Shetlandsponnies.

Varning för sötchock!




Johanne, som var lite rädd för att Heléne inte skulle komma tillbaka, kan nu andas ut för den här gången. Men Heléne planerar redan sin nästa resa till Shetland...

En nyhet är att Nördic Knitting har skaffat en Facebook-sida. Gå in och gilla den så får ni, förhoppningsvis, uppdateringar från oss.

Och lyssna nu på allt Heléne har att berätta i det trettioåttone avsnittet.



lördag 25 juni 2016

Det trettiotredje avsnittet om upphovsrätt


För två avsnitt sedan pratade vi om alla fel vi hade gjort. Nu pratar vi  i stället om om rätt – upphovsrätt! (höhöhö). Och som vanligt lyckas vi (läs Johanne) nämna både Alice Starmore och Paul McCartney igen... Skickligt, eller hur?

Stickmönster (och andra textila mönster som man använt som stickmönster) har alltid vandrat från stickare till stickare. Man har bytt, lånat, kopierat och blivit inspirerad. Men nuförtiden är allt reglerat genom upphovsrätten.

Här har broderimönster använts till en stickad ärm på en Dala-Floda-jacka.

Så fort du har gjort ett stickmönster, som kan anses ha originalitet och konstnärlighet, så har du upphovsrätt till det stickmönstret utan att det kostar något. Den rätten bara finns där, till och med efter att du är död – i 70 år till.

Därför får man inte bara kopiera stickmönster hej vilt. Det är inte heller säkert att man får sticka upp ett plagg efter någon annans mönster och sälja det. Inte ens om det är ett gratismönster. Men du får sticka ett plagg och ge bort i present. 

Traditionella mönster är fria att användas.

Du får dock sälja själva det fysiska stickmönster som du köpt vidare i andra hand, precis som när man säljer en bok som man har läst.

Det är också tillåtet att bli inspirerad av ett stickmönster, men det finns ingen rättighet att ta delar. Om det nya stickmönstret ska anses vara en kopia är en bedömningsfråga. Eftersom det är krångligt och kostsamt att pröva upphovsrättsintrång i rätten så finns det inte särskilt många fall där det har gjorts.

Den som tålmodigt förklarar hur allt fungerar är advokat Mats Fogeman, som är specialiserad på just immaterialrätt.

Om du har behov av en advokat som kan immaterialrätt
så kan du kontakta Mats på matsATheidenstamlegal.se

I Sverige finns ett fall med en tunika som blev kopierad av ett annat klädföretag än det som hade formgivit den ursprungliga tunikan. Det slutade med att de måste betala 10 000 kr i skadestånd (plus rättegångskostnader som kan vara mångdubbelt högre) Här kan du läsa om tunikefallet.

I Norge finns en känd upphovsrättsstrid om en tröja som är känd som Mariusgenseren (Mariuströjan).  Tack till Pinneguri som förklarade vad filmtiteln Troll i ord betyder.
Nu är det garnföretaget Sandnes som äger rättigheterna till mönstret och de gör verkligen mesta möjliga av denna norska nationalskatt. Om man gillar att matcha allt – kläder, accessoarer, hunden och hemmet finns det mönster till det mesta här.

Designern Marc Jacobs blev påkommen med att ha kopierat en scarf som svenske Gösta Olofsson hade ritat mönster till på 1950-talet. Det gjordes antagligen upp i godo och blev aldrig någon rättssak.

Heléne chattade lite med VisaLisa som skrivit ett av de första blogginläggen om stickning och  upphovsrätt för några år sedan och frågade Lisa om hon tycker att det blivit bättre bland stickare när det gäller respekt för upphovsrätten.

Johanne upptäckte att hennes blommönster hamnat på ett par sockor som fanns på Ravelry.

Sist men inte minst pratar vi om Garnstudio/Drops vars mönster ibland är väldigt inspirerade av andra mönster. I den kommande kollektionen till höst/vinter 2016 finns en sjal som påminner väldigt mycket om tyska designern Martina Behms sjal Leftie. Scrolla ner på Drops sida så hittar ni sjalen som heter fa-349.

Du kan lyssna på avsnittet om upphovsrätt – och fel här: