fredag 19 november 2021

144. Besatt av Bohus

 Det här kan vara en av de roligaste intervjuerna vi har gjort!  

 Margareta Backström Öberg berättar både kunnigt och slagfärdigt om sin stora samling av Bohuströjor, hur man ska bära sig åt för att fynda (även om det är svårt), sina egna bästa fynd och bidrar dessutom med en massa bra skötselråd.

Intresset för Bohus stickning började med att Margareta
lånade sin mormors mössa – och tappade bort den.
Det var en Bohusmössa. Fast inte den här.

Margareta är otroligt kunnig om textil i allmänhet och tryckta retrotyger i synnerhet. Hon har också en utsökt samling av äldre svensktillverkad konfektion och kan i stort sett allt om olika modestilar.

@latapigan på Instagram

 Hon har en stor vintageloppis som heter Lata Pigan i en lada utanför Enköping, där det är öppet på helgerna under sommarhalvåret. Det är som att gå på skattjakt bland kläder, andra textilier, porslin, glas och fina prylar.

Härinne finns mycket fint...

Och allt är färgkoordinerat!

 Men Margareta samlar inte bara på Bohuströjor och koftor – hon samlar också på kunskap om de vackra plaggen. Hon pratar om formgivarna bakom mönstren, hur tröjorna stickades och tankarna bakom hur okmönstren är placerade och färgerna har kombinerats.

Man vill ju alltid se insidorna.
Eller hur?

Hur är de stickade?

Hennes egen favoritdesigner är Anna-Lisa Mannheimer Lunn och Margareta älskar de äldsta tröjorna/koftorna lite extra mycket. 

Olika versioner av Röda randen
av Anna-Lisa Mannheimer Lunn

 Hon har fördjupat sig i hur garnerna och färgerna ändrades med tiden – under de trettio år som Bohus stickning fanns hann modet växla och angoragarnet ersatte fårullen. 

Blå dimman stickad i olika garner – ull och angora.

 En del mönster är lätta att sticka, medan andra verkar vara gjorda mer för själva mönstrets skull, utan att så mycket hänsyn tas till att det ska bli en stickning som flyter på.

Att lappen ofta sitter kvar (pga ordentligt fastsydd)
gör det lättare att se att det är en äkta Bohus.
 

Och att vi nu stickar nya Bohuströjor tycker Margareta är toppen, för hon uppskattar inte bara gamla plagg. 

– Varje ny Bohuströja eller kofta som stickas gör att det finns ännu ett kulturhistoriskt intressant plagg i världen, säger hon.

Margareta med en bohusinspirerad
tröja hon stickade för några år sedan.

Hon har själv stickat mycket förr och gjort många Bohusinspirerade tröjor, men nu får hon ont i axeln så hon får nöja sig med att fortsätta samla. Och sprida kunskap – på sitt eget, mycket underhållande sätt.

Lyssna och lär – och ha det så kul!

söndag 7 november 2021

143. Tillbaka i Tallinn

Äntligen kunde vi ta båten till Tallinn igen! Lägga ut från Stockholm fredag eftermiddag. Stickning i pianobaren! Vakna i Tallinn och ha en hel lördag i land. Som vi längtat!

Egentligen hade vi satt vår håg till att återvända till den stora hantverksmässan som brukar vara i mitten av november. Men det passade inte med båtarnas tider i år. Och efter vi hade kommit hem meddelade arrangörerna att det blir en digital mässa även i år. Den går att följa på olika sätt i sociala medier m.m. Sök på Maardilat 2021 - här är länk till eventet på Facebook. Så vi missade ingenting, som tur var.

Mardi Laat 2018 när vi var där förra gången

Under den kalla och och regniga oktoberlördagen vandrade vi tappert i motvind från hamnen för att undvika trängsel i kollektivtrafiken.

Abbey Road ligger inte i Tallinn

Målet var ännu en gång handarbetspalatset Karnaluks (adress K.A. Hermanni 1) med "allt vad du vill och lite till" i materialväg. Vi var som vanligt ute efter att fylla på förrådet med rundstickor.

Framme!

Men det finns ju massor av annat också; knappar, band, tyger, broderitillbehör... och garn! Dock hittade vi inte de tunna ullgarnerna vi älskar – vad har hänt? Är garnet slut? Eller hade de bara flyttat hyllorna? 

Banden fanns kvar...


Men fanns ju andra garner...

 

Heléne i fyndartagen!

Efter nästan två timmar på Karnaluks var det dags att promenera till gamla stan och "vårt" fik, det anrika caféet Kalev. Gammal mysig miljö, prima kaffe och en massa gott till. Sedan gammalt tillverkas och målas även marsipan här. 

Lite likt dalahästar, eller hur?

På den stora hemslöjdsbutiken strax intill (adress Pikk 22) visades fantastiska spetssjalar från Haapsalu. Vi var helt begeistrade och vandrade runt länge utställningsrummet. I sjalhimlen - så vackert! 


En nära döden-upplevelse...  

Drottning Silvia-mönstret

"Som änglavingar"...
Man borde sticka iallafall en estnisk sjal innan man dör.


I avsnittet pratar vi om ett blogginlägg från förlaget Saara som handlar om att det blivit sämre kvalitet på tunna stickor. Det finns här (på estniska).

Väggen med alla rundstickor på Karnaluks

 Här presenteras boken om vantar som vi väntar så ivrigt på i engelsk utgåva - gissningsvis om ett år.

  

 

Den ser lovande ut!

Men vi väntar på den engelska översättningen.
 
Vi var så glada att vara tillbaka att inte ens det urusla vädret kunde förta glädjen.

Glittrande glada och förväntansfulla i ösregnet

När vi kom hem spelade vi in det här avsnittet - lyssna här eller i din poddapp medan vi drömmer oss tillbaka till pianobaren där vi satt och stickade på vägen hem.

Strawberry Daquiri i pianobaren.
 

Hej å kram från Heléne & Johanne