201. Nina Granlund Sæther – en norsk stickguru

 För snart ett år sedan var Johanne i Norge och passade på att träffa Nina Granlund Sæther som är både stickhistoriker och stickdesigner och någon som Johanne länge har beundrat lite på avstånd.

Nina bakom sina vantar
stickade av växtfärgat garn.

Nina har skrivit den absolut bästa boken som stickhistoria och som dessutom är rikt illustrerad med massor av bilder. Det är inte svårt att förstå norskan och även om boken handlar mest om norsk stickhistoria så är det intressant även för andra nordiska stickare. Mycket av vår historia är ju gemensam eftersom stickningen har bidragit till att hålla oss varma och fått oss att överleva.

Men Nina gör också egna mönster. Till en början återskapade hon många av de äldre traditionella mönstren, men nu för tiden tycker hon att det är roligare att göra egna. De ser också ganska traditionella ut – och är otroligt fina.

Ett smakprov på Ninas vantmönster.

Lite lagom krånglig och långsam stickning som vi gillar här chez Nördic Knitting.

För ett par år sedan kom en bok med Ninas mönster ut på svenska, det var en samling av hennes bästa vantar och sockor. 

Bild ur Ninas bok Sticka sockor och vantar
med inspiration från Norge.

 

Hennes senaste bok är inte översatt, men det är inte heller särskilt svårt att förstå norska mönster. Vrangbord, som betyder resår är nog det svåraste ordet och nu kan du det!

Tröjan som är inspirerad av en gammal svensk dräkttröja.

 

Boken heter Genserstrikk och innehåller en samling tröjor, de flesta stickade i fluffig mohair – den allra finaste (subjektiv åsikt) är en tröja inspirerad av en gammal svensk livtröja från Nås i Dalarna. Så gøy!

Och mönsterstickning i mohair låter som något vi borde prova för det måste vara som att ha ett moln på sig.

Nina berättar också en massa spännande historier om hur stickningen i Norge var nära att dö ut, men tre gånger kom räddningen i sista stund. Och just nu är stickningen mer populär än någonsin. Man kan inte gå många meter någonstans utan att snubbla över en garnaffär.

Nina inne i garnbutiken Fru Kvist i Olso. Där det
finns ett helt rum med bara mohairgarner. Mums!

 Åk till Oslo du också – eller till valfritt ställe i Norge. Det är lätt att ta tåget. Och det är himla trevligt där.

Ninas hemsida heter https://hjertebank.no/

 

 

Och om du inte kan åka just nu, kan du istället njuta av att få höra lite norska (och svenska) i detta avsnitt av Nördic Knitting med Nina Granlund Sæther.

200. Cool catwalk i Korsnäs

Nu har vi firat över en miljon nedladdningar av podden och 200 avsnitt med att åka till Korsnäs i Österbotten och vara med på den allra första Korsnäströjans dag. Wohoo!

Dagens höjdpunkt var catwalken
med en del gamla tröjor från 1800-talet.

 

Allt var väldigt lyckat. Vädret var strålande och vi fick njuta av att få närstudera en traditionell tröja som har extra allt! För Korsnäströjan är både virkad och stickad. Så vackra mönster och färgkombinationer!

Njutbar utsikt i publiken

Tröjans ursprung är höjt i dunkel (pluspoäng – för vem gillar inte ett mysterium!) men någon gång på mitten av 1800-talet gjorde någon skicklig, förmodligen kvinna den allra första.

Det finns liknande tröjor i närliggande regioner, men det speciella med Korsnäströjan är att den börjar med en flerfärgsvirkad nederdel, sedan övergår till en flerfärgsstickad mellandel, för att sedan avslutas med ett flerfärgsvirkat parti över axlarna. Ärmarna börjar och slutar också med flerfärgsvirkning, med flerfärgsstickning i mitten.

De finaste tröjorna var (förstås)
gjorda till män.

 

F L E R F Ä R G S V I R K N I N G – jo, du läste rätt. Det är minsann inget för veklingar. Ibland med upp till fyra färger på samma varv!

Själva virkningen gjordes förr ofta av någon som kallades mästare (man undrar inte varför). Stickningen brukade tre kvinnor hjälpas åt med. De satt tätt tillsamman och stickade runt, runt på var sitt varv. 

Man fick prova på att sitta med och sticka.

 

Johanne provade och det var inte så lätt som det såg ut. Det gäller att hålla samma takt, samma masktäthet och inte peta på någon annan med stickan.

Vi fick också prova att virka med tre färger och medan Heléne briljerade och blev klar med sin servettring så smet Johanne iväg för att intervjua Erica Sjölund. Hon är en av de yngre stickare som är engagerad i Korsnäströjans bevarande. 

Erica Sjölund med tröjan som hittade hem
till Korsnäs efter hundra år.

Erica berättade, bland annat om en spännande tröja som hennes syster köpte av ett auktionshus och som efter idoga efterforskningar visade sig vara hundra år gammal och hade tillhört en kvinna i Korsnäs.

Helénes tröja från veckokursen på Biskops-Arnö
med Anna-Maija Bäckman och Marketta Luutonen.

Heléne har också tidigare gått en kurs en vecka och gjort en mini-tröja för de eminenta kursledarna Marketta Luutonen och Anna-Maija Bäckman. Vi tipsar om de böcker de båda experterna har gjort tillsammans om, bland annat, Korsnäströjan.

Boken ”Tröjor och andra plagg” är tyvärr helt utsåld, men här kan man köpa de andra.

Idag är det vanligare att man gör en kofta, och det finns också de extra ihärdiga som gör en hel klänning.

 

Anna-Maija Bäckman (tv) och Marketta Luutonen (th)
i fina Korsnäskoftor som de själva har gjort.

Det kommer förhoppningsvis att arrangeras fler Korsnäströjans dag så håll utkik på Korsnäs hembygdsförenings hemsida eller följd på Instagram @korsnastrojan och Facebbok.

Det finns fina diagram till mönsterbårderna på Ravelry och flera olika garner kan användas när man skapar sin tröja/kofta.

 

Hoppas att ni vill fira med oss genom att lyssna på avsnittet!

 

199. Slöjdens superhjälte - Lilli Zickerman

Sedan sist vi hördes har sommaren både peakat och börjat övergå till höst. Det var längesedan vi sågs, konstaterar vi när vi rekapitulerar augusti och även spanar lite framåt.

Augusti

Heléne medverkade som lärare under eventet Knitalot Purralot i Halland, arrangerat av Knit One Purr One.

Johanne reste till Oslo på en långweekend för att uppleva både Nasjonalmuseet och Folkemuseet. Med mera! 

Från Folkemuseets stickutställning

Kolla! Korsnäströjans kusin?

Stickning då?

Heléne gick i mål med koftan Mary Tudor. Med ett nödrop hann detta stickprojekt inte fylla 10 år. Puh!

Det är knappt man kan tro det!

Johanne har mest stickat på olika KAL:s för sin tidning Svenska Garnbladet. Om man vill finns en grupp för detta på Facebook: Svenska Garnbladets Sticksalong. 

Just nu stickar hon på en mössa som ska vara med i ett kommande nummer.

Korsnäströjans dag

Den 7 september reser podden till Korsnäs i Österbotten för att vara med på ett stickseminarium kring den berömda Korsnäströjan. Det är Korsnäs Hembygdsförening som arrangerar dagen.

Förra gången vi pratade om Korsnäströjor (och Finland) var i avsnitt 48 från vintern 2017. I blogginlägget som hör till avsnittet finns flera spännande länkar som fortfarande är intressanta.

Förra sommaren deltog Heléne i en fyra dagars kurs om Korsnäströjor med Marketta Luutonen och Anna-Maija Bäckman under "Nordisk textilvecka" på Biskops-Arnö folkhögskola - rekommenderas varmt!

Super-Lilli

Johanne har varit moderator för ett spännande boksläpp: Sticka, brodera och sy rya med Svensk Hemslöjd. Pionjärer och mönster från tre sekel. Både en historiebok och en handarbetsbok!

Bild från @2stickare

 "Boken berättar historien om Svensk Hemslöjd och dess grundare Lilli Zickerman. Föreningen blev en sammanhållande kraft som både räddade och förnyade allmogeslöjden ute i landet. Lilli Zickerman var entreprenören som blev en portalfigur för hemslöjds-Sverige. Inte minst genom den omfattande inventeringen hon gjorde av landets allmogetextil."

I avsnittet kan du höra när Johanne berättar den fascinerande historien om Lilli Zickerman! 

En stiligt slöjdad Lilli-kraschan med anledning av
SHRs stora jubileum 2012 (Ulrika Rapp).

Vi nämner också;

Svensk Hemslöjd

Lilli Zickerman på Digitalt Museum

Nämnden för hemslöjdsfrågor

Lyssna på avsnitt 199 här eller i din poddapp!

 

198. Kristin Wiolas känsla för färger

 När den norska stickdesignern Kristin Wiola Ødegård släppte sin senaste bok Ett år med kofter blev både Heléne och Johanne väldigt förtjusta i många av mönstren. 

Kristin Wiola har gjort sammanlagt åtta stickböcker och den senaste boken publicerade hon själv, utan förlag och den var lite svår att få tag på i Sverige. Men nästa höst kommer den ut här, översatt till svenska! 

Boken är lite av en "Best of"
Kristin Wiolas design.

 

Kristin Wiola stickar ofta i varma hösttoner och använder gärna upp alla sina restgarner. Hon spar nämligen allt som blir över i en stor glasburk som står i vardagsrummet där hon kan njuta av att se den. 

Det kan bli väldigt fint
att använda restgarner .

 

Hennes design har en traditionell touch och mycket inspiration hämtar hon från äldre norska mönster – men den kan även komma från de svenska Pippi-filmerna från 70-talet.

– Fast färgerna kommer först! säger hon.

Ser hon någon gå förbi på gatan med en spännande färgkombination på kläderna måste hon snabbt in i närmaste garnbutik och återskapa kombinationen med nystan innan hon hinner glömma hur det såg ut.

 

Fikabordet hemma hos Kristin Wiola

 

Nu har hon precis också öppnat en egen garnbutik tillsammans med sin dotter Sofie. Butiken heter Garnkontoret och ligger i norra Oslo. 

Men varför vill hon egentligen inte
bli klar med sina stickningar?

I höstas när Johanne var i Norge passade hon på att hälsa på Kristin Wiola och spela in ett samtal till podden. De pratade, bland annat, om norska folkdräkter, färgval och hur det gick till när Kristin Wiola fastnade för stickning.

Ofta avslutar hon sina stickningar
med fina broderier.

 

Och när det här avsnittet släpps kommer podden att ha fått över en miljon lyssningar! Det måste vi fira på något sätt eller hur?

197. Spontantur till Tallinn

 
Hej igen! 

Sedan sist vi hördes är Heléne glad för de läsare som hittat hennes blogg "Om stickning" (helenewallin.com) och Johanne för sin nya FB-grupp "Svenska Garnbladets Sticksalong".

Men gladast är vi för alla våra fantastiska lyssnare - ni är bara bäst! 

augusti 2023

Tack för att ni lyssnar och är så peppiga och underbara!

Stickning från Runö

Heléne fick ett infall och drog till Tallinn helt spontant för att se en utställning om traditionell stickning på den estlandssvenska ön Runö. Så mycket vackert! 

Hon fick också flera insikter om samhörighet i våra stickmönster. Det är fantastiskt hur mycket som påminner om vartannat och hur vi hör ihop. Fint!

Det här ytmönstret känner vi igen!

Det handlar om vita tätstickade vantar och tröjor. De mönsterstickade kvinnotröjorna ser precis ut som våra skånska spedetröjor eller nattröjorna i Danmark. 

 

Här snackar vi helmönstrat - även om det mesta är vitt

Fingervantar och halvvantar på de tunnaste stickor med massor av små maskor som korsas och vandrar och vrider sig till enastående mönster och slingor. Fårens vita och svarta ull är grunden till den grafiska färgsättningen. På estniska kallas de vandrande maskorna "vikkel".

 

Strumpor med extra-extra allt!

Mörkblå strumpor med vita inplocksmönster, ”roosimine”, hur vackert som helst! 

 

Luftig och värmande patentstickning

En för Helene ny upptäckt var de patentstickade vardagströjorna som bars av alla. Det behöver inte vara långsamt och krångligt för att det ska vara helt utsökt.

Några länkar till det vi pratar om när det handlar om Estland:

• Hemslöjdsbutiken med galleri i Tallinn, Pikk 22
• Om Runö - Institutet för språk och folkminnen
• Förlaget Saara - stickböcker du både vill ha och behöver
• Senaste boken om stickningen på Runö
• Ravelry: Old Runö Gloves
• Aleks Byrd: Traditions Revisited
• Mardilaat marknad 7-9 november 2024
  

Utställningen om Runös stickning kan numera ses på det lilla estlandssvenska museet i Hapsaalu. Det är möjligt att resa dit över en dag med buss från Tallinn, ligger drygt 10 mil söderut. Staden är mest känd för den särpräglade och delikata spetsstickningen man förknippar med Estland.

Stickor sticks!

Sedan konstaterade vi att vi inte älskar all utrustning i materialsporten stickning. Det går att göra riktigt illa sig på sina stickor om det vill sig illa. Man ska se till att hitta rätt i rundsticksdjungeln och unna sig bra verktyg när man stickar mycket. Det är sen gammalt.

Överst sylvassa Hiya Hiya och nederst pålitliga Addi turbo

Så extremt vassa stickor som det finns skulle kanske kunna vara inspiration till systerpodden "Mördic knitting", vad tror ni?

Dock är vi rörande överens om att ”knölig övergång mellan sticka och sladd borde vara kriminellt”.

"Det värsta med att bli äldre är att alla jämnåriga ser så fruktansvärt gamla ut" 

Med utgångspunkt i ett biobesök filosoferar vi en stund över hur åren har gått och att vi gör vårt bästa för att hänga med i allt man kan göra, och misstag man ska undvika, på sociala media. Tiden bara rusar iväg och det 70-tal som kändes ganska nyss är faktiskt 50 år sedan.
Och i mars nästa år har den här podcasten varit i gång i 10 år! Hur gick det till egentligen?

Lyssna på avsnitt 197 här eller via din poddapp! Kommentera gärna avsnittet - vi blir verkligen glada när ni delar era tankar och idéer med oss. Kram från Heléne & Johanne

 

196. Fibrer, får och färger med Limmo

 I vintras åkte Johanne upp till Umeå och passade på att träffa Lillemor Elfgren – kanske mer känd som Limmo Design. En kul och kunnig garnmänniska som bor i Brån och har fyllt sitt liv med fibrer på olika sätt.

Det var 20 grader kallt men ullplagg värmer.
Bakom Lillemor syns hennes butik och ateljé.

 Lillemor har kurser i att spinna ull, hon har länge hållit på och handfärgat och driver också en egen garnbutik – som man nästan kan tro är hennes hem eftersom hon sällan är ledig (om det inte är älgjakt).

Det står nästan alltid en färggryta
och puttrar i ateljén.

 En av Limmos specialiteter är att hon alltid hittar på roliga och lite knasiga namn till kulörerna hon färgar. Runes partykofta, Fiskmås brunsås och Mygghelvete är bara några exempel. Fniss.

 Det är väldigt lärorikt att få sitta ner och prata med Lillemor om fibrer, får och färger. Hon kan mycket om får, även om hon inte har några egna och hon vet vad som krävs när man ska lära sig spinna (spoiler: tystnad och tålamod).

Lillemor är en skicklig handspinnare.

 Det blev ett långt samtal och Johanne fick också komma in på lagret och med egna ögon se en i stort sett komplett uppsättning av Raumas sortiment (Lillemor älskar Norge och norska ullgarner). 

En del av garnlagret... åt andra hållet
finns (minst) lika många lådor.

Lyssna och lär medan du njuter av din sommarstickning!

195. Vad stickar du på?

HEJ! Nu är vi här igen! Efter en välbehövlig paus mjukstartar vi med ett lättsamt samtal om vad vi hunnit sticka när vi inte har poddat.

Breaking news är att Heléne äntligen har tagit tag i sin gamla föresats att börja blogga igen, nu på egen domän helenewallin.com  Bland annat har ett inlägg skrivits om när en podcast om långsam och krånglig stickning fyllde nio år i våras.

Say näver forever

Heléne har också hunnit göra ett par fantastiskt fina näverstickade vantar från Karin Kahnlunds vantbok – i rester av Shetlandsgarn. Det bästa med det garnet är att alla färger blir fina tillsammans, oavsett hur de kombineras och Karins mönster var en fröjd att följa.

Johanne lyckades äntligen bli klar med sin fusk-gansey, ett mönster från Svenska Garnbladet nummer 2. Hon blev särskilt nöjd med att hon kom på att göra en halskant som matchade den fina uppläggningen som heter Channel Island cast on.

Ingen vanlig gansey, men stickad i äkta ganseygarn.

Heléne har vill också sticka en gansey efter att ha gått en av kurserna hos Knit One Purr One. Garn är inköpt, så nu ska hon också prova på Frangipani, som är femtrådigt och rundspunnet.

Johanne är nyfiken på Jamieson & Smiths nya ganseygarn och har ett provnystan hon ska testa.

Pose with your knitting like men pose with fish.
Johanne med den flätstickade halsduken på Yttre Hebriderna.

Vi har båda två stickat halsdukar: Heléne är klar med både Asta, ett mönster från Hagenhuset och Fetlar av Marie Wallin. Johanne är nästan klar med en flätmönstrad halsduk i ett irländsk tweedgarn som var perfekt resestickning på Yttre Hebriderna. Och när Johanne var på Shetland i början av juni hade hon också med sig poddens Mysteriehalsduk så att den fick träffa sin "mamma" på museet i Lerwick.

Ser du den lilla provlapps-halsduken inne i montern?

Senast de träffades på en fika hade Heléne på sig sin sprillans nya Koftan Rosa, ett mönster av duktiga Wenche Roald. Men hon har också hunnit göra en Novice Cardigan av Petite Knit till sitt äldsta barnbarn – enligt Stellas önskemål.

Eftersom Heléne ska till Shetland under Wool Week i höst så har hon stickat årets mössa, Isleburgh Toorie, och råkat sticka med tre färger på vissa varv (flämt).

I Helénes version av Islesburgh Toorie gömmer
sig några varv med tre färger - men säg inget!

Och Johanne har stickat ett par Bingesockor, som var Johanna Wallins design till nummer 3 av Svenska Garnbladet. Hon utmanade sig själv genom att köpa färger hon inte brukar använda och det blev helt okej – men originalet var finare.

Johanne köpte svart och grå Junior Raggi i en liten
garnbutikpå Söder och hade grått hemma i stashen.

Hon kan till sin egen stora förvåning också konstatera att hon är klar med en spetssjal (mönster av Wendy Johnson) som dock var en usel resestickning eftersom det var så svårt att prata samtidigt (säkert en lisa för omgivningen dock).

Det är bara på Shetland det finns ölglas med en liten ponny på...

Heléne kämpar vidare med sin seglivade kofta Mary Tudor (en gammal Starmore-design med över 10 färger) medan hon kastar lystna blickar mot islandströjan Kross – eller kanske en Riddari.

Mary Tudor - koftan som aldrig (?) tar slut

– Vad är det som får en att vilja sticka islandströjor på sommaren, frågar sig Johanne. (Förslag till orsak kan lämnas i kommentarerna).

Och Johanne håller faktiskt också på med en islandströja till en kompis i Tyskland som fyller 60 i höst – en Birki. Så vi kan återigen konstatera att vi åtminstone är lika konstiga....

Men sommar är ju annars bästa säsongen för spetsstickning så Johanne stickar både på ett linne och planerar en sockstickning när hon är ute i skärgården och kopplar av. 

Sommarlinne i spetsbårder som är jätteroligt att sticka!

 

Mer breaking news är att det har öppnat en ny garnbutik i Stockholm – återigen i Johannes kvarter. Vad kan det bero på? Finns det någon form av magnetism som drar till sig garnbutiker?

I augusti ska vi båda två ha kurser i Halland hos Knit One Purr One på eventet Knitalot Purralot - det finns platser kvar, så skynda att fynda!

Sätt dig med en stickning och lyssna på avsnittet här eller i din poddapp! Hej och kram från Johanne och Heléne