söndag 16 juli 2017

58. BREAKING NEWS: Gammal vante blev ännu äldre!

Det finns två unika tvåändsstickade vantar på Dalarnas museum i Falun. Båda har tidigare daterats till 1600-talet. Den ena, så kallade Bornvanten, hittades i en slagghög vid Borns hyttegård under en utgrävning 1974, medan andra, Bergsfogdevanten, hittades i en husgrund i kvarteret Bergsfogden i slutet av 1980-talet.

Nu har de båda vantarna blivit kol 14-daterade – och du kan aldrig gissa vad som hände...
Den ena vanten visade sig visserligen vara lite yngre än vad man hade trott, medan man kunde konstatera att Bornvanten i stället var äldre – ända från 1500-talet!

Bornvanten ligger under plexiglas i golvet
 precis där dräktuställningen börjar. Foto: Privat

Det finns en intervju med en av museets arkeologer på svtplay och en artikel från tidningen Dalademokraten om det nya sensationella fyndet.

Den nya dateringen gör Bornvanten till det äldsta tvåändsstickade plagget i Sverige och dessutom innebär det att tvåändsstickningen måste ha varit etablerad i Dalarna redan under 1500-talet eftersom vanten inte är något som en nybörjare kunnat åstadkomma – oerhört fint stickad och med frans. Så nu måste vi nog skriva om Sveriges stickhistoria också.

Anna-Karin Jobs Arnberg är verksamhetschef på Dalarnas museum, men även skicklig påsömsbrodös, hemslöjdskonsulent och spelman. Dessutom född och uppvuxen i Dala-Floda. Anna-Karin började redan som ung att samla dräktdelar och gamla, vackra textilier från trakten.

Anna-Karin älskar att både tvåändssticka och brodera påsöm. 
Hon är väldigt generös med att visa sin samling och håller också kurser i påsöm för att föra kunskapen vidare. När vi besökte henne hemma i Dala-Floda tidigare i somras hade hon med sig en hel hög med godbitar som vi fick dregla över beundra, klämma och känna på.

Några av de läckraste påsömsvantarna i världshistorien!

På Dalarnas museum blev de förstås oerhört glada över att den gamla vanten visade sig vara äldre än man trott. Arkeologerna kommer så småningom att skriva mer om den unika Bornvanten och vad den nya dateringen innebär. 

Varje påsömsbrodös har sin egen stil,
så blommorna skiljer sig åt  på de olika vantarna.

Det är också möjligt att man kan gå vidare och låta undersöka fibern i vanten, en sådan undersökning skulle kunna visa var fåren som ullen kommer ifrån har gått och betat. 

Kavelfransen längst ner  på kanten gjordes också i flera färger.

Anna-Karin berättade inte bara om Bornvanten, utan också om den fantastiska textila skatt som folkdräkterna i Dalarna är. Hur kommer det sig att de blivit så speciella och levt kvar så länge just där?

Kvinnorna hade ofta halvvantar för att alltid kunna utföra jobb
 och för att kunna vända bladen i psalmboken förstås.
Inte alla vantar var broderade utan många är också stickade i flera färger – gärna tre färger per varv.

Eftersom man inte ritade upp mönstret först kunde det visa sig att det inte
gick jämnt ut på varvet. Men det blir ju fint ändå.
De fina livjackorna hade gröna liv av vadmal och ärmar som färgades röda när de var färdigstickade.

Stjärnorna på de stickade ärmarna kallas rosor i Dala-Floda, precis som i Norge.
Eftersom man ökade antalet maskor per varv på ärmarna allteftersom blev också stjärnorna/rosorna större och större – därför stickade man ett nytt mönster för varje ny rapport.

De snirkliga bården mellan rosorna kallas för stege och var ett
smart sätt att dölja skarven som bildades mellan två strumpstickor.

Mönstret på ärmarna ser lite olika ut i olika socknar. Det finns också fantastiska jackor med påsöm i stället för stickade ärmar.

En bit av en ärm med mönster av akvilejor som är ett broderimönster från början.
Om du är sugen på att lära dig tvåändsstickning, påsöm och ullkännedom så startar en kurs med Anna-Karin Jobs Arnberg, Karin Kahnlund och Sonia eller Roger Bush från Wålstedts Textilverkstad som lärare i början av augusti.



Vi nämner också boken Tvåändsstickat av Birgitta Dardanell och Ulla Danielsson som fortfarande går att köpa.

Lyssna på denna härliga intervju med Anna-Karin i den smartphone eller direkt här i bloggen.


Nu tar vi lite semester från poddandet, men hörs snart igen! Under tiden hoppas vi att ni stickar så långsamt och krångligt ni förmår.








söndag 2 juli 2017

57. Wålstedts - en spinnande saga!

På hösten 1918 kom Lennart och Mary Wålstedt till vackra Dala-Floda i Västerdalarna, slog sig ner där, grundade en textilverkstad och räddade det svenska lantrasfåret.

Idag – 99 år senare – är det barnbarnsbarnbarnet Sonia Bush och hennes man Roger som spinner vidare i det gamla familjeföretaget.

Fjärde generationen av släkten Wålstedt.

Wålstedts garn är speciellt eftersom det spinns av långa fibrer från ryafår som ger det en särskild glans och styrka. Det var därför Lennart och Mary var så angelägna om att den svenska lantrasen skulle finnas kvar.

Vålberggarn i skiftande färger.
Men det är svårt att spinna långa fibrer i spinnmaskiner, så det krävs särskilda maskiner för att klara det. De maskinerna köptes från Tyskland på 1930-talet.
Det var förstås en katastrof när verkstaden sedan brann ner 1943 – mitt under pågående andra världskriget, vilket gjorde det omöjligt att ersätta de förstörda maskinerna eller skaffa reservdelar.

Lösningen blev i stället att bygga en mekanisk verkstad och laga maskinerna med egenhändigt tillverkade reservdelar. Som tur var så var Sonias morfar Lasse en riktigt kreativ och klurig (och dessutom förödande charmig) typ som hela tiden kom på nya uppfinningar – som den här spinnrocken gjord av ett cykelhjul.

Cykelhjulsspinnrocken funkar fortfarande!
Förutom att spinneriet fortfarande är fullt av Lasses fina uppfinningar kan man också fynda annat spännande som hamnat i gömmorna under gångna decennier. Som det fantastiska SAS-garnet från 1953 som Roger råkade ramla på uppe på vinden en dag.

Garnet är färgat i en underbar varmröd nyans och i så bra skick att det är som om det vore nytt. Och, jo det är till salu.

Bästa materialet till flygplansstolar är förstås ull
 eftersom det inte brinner särskilt bra.

Många textilhantverkare och textilkonstnärer, som Märta Måås Fjetterström (som tillverkar mattor) och Alice Lund Textilier använder just Wålstedts garner.

De har också precis fått en beställning på garn av konstnären Helena Hernmarck som ska göra textila utsmyckningar till en jätteskyskrapa som ska byggas i New York. En av hennes bildvävar finns att beskåda på Dalarnas museum.

De senaste två åren har Wålstedts haft en tävling för formgivare av stick- och vävmönster. Förra årets vinnare blev en stickad väst som man kunde se utställd på Galleri Yamanashi i Gamla stan i Stockholm.

Den vinnande västen.

Man anordnar också årliga ull-SM och spinn-SM och i år sker det helgen 30 sep–1okt.

Wålstedts är också ganska ensamma om att göra z-tvinnat garn som man använder till tvåändsstickning – den speciella stickteknik som varit den vanliga i Dalarna i forna tider.
Sonia har provat, men föredrar när det går fortare att sticka!

Sonias tvåändsstickning går framåt, men långsamt.
Sonia och Roger brukar vara med på Syfestivalen på Stockholmsmässan i Älvsjö om man vill träffa dem och känna på garnet. Men det finns också en webshop.

Provlappar uppstickade av Våldbergsgarnet.

Lyssna på intervjun med Sonia och Roger här eller i din smartphone. Ljudet är lite svajigt denna gång eftersom vi var fyra runt mikrofonen och rummet vi satt i var lite för stort för skapa en bra ljudmiljö. Vi hoppas att ni har överseende med det!