111. Näver Say Näver

Johanne och Heléne på varsitt håll

Hej!

Har ni saknat oss? Vi har saknat er. Och varandra. Vi som är vana vid att träffas nästan varje vecka – nu har vi inte setts på flera månader och knappt hörts. För Heléne har varit sjuk (antagligen viruset) och Johanne har gjort ett nytt nummer av tidningen (och oroat sig för Heléne).

Vi blev väldigt glada för alla tips på fler tv-serier och sådant man kan lyssna och titta på medan man stickar. För det har onekligen blivit mer tid hemma. Vi har båda två stickat på årets Wool Week-mössa, Katies Kep. Ett fantastiskt lättstickat mönster som bara flyter på, gjort av vår älskling Wilma Malcolmson.

Johanne blev klar och har skickat mössan till sin mamma (och jo, den har kommit fram – Postnord levererade). Heléne kämpar fortfarande med färgvalet, men det blir nog bra till slut. Det är ju inte som att det saknas Shetlandsgarn hos någon av oss så det finns lite att välja på...

Katies Kep av Wilma Malcolmson

Heléne har (som många andra i dessa dagar) rotat på UFO-hyllan och hittat en randig zigguratkofta, bland annat. Det har också virkats! Det här är Helénes fynd från förr:

Virkade mohairrutor till sjalen Chantel

Och i nästa nummer av Stickat & Sånt (kommer 18 maj) startar en virk-a-long med en topp i unik design av Anna Erlandsson som Johanne testvirkar på just nu.

När det visar sig att man måste mäta
masktätheten även när man virkar...

Borde vi starta en nördig virkpodd månne...

Johanne jobbar just nu med korrläsning av en kommande, spännande bok med näverstickningsmönster från Värmland, där näverstickning är något av en paradgren. Det är Inez Assk som dokumenterat hundra år gamla mönster från sin mormors mor.

Vi försöker oss på att förklara vad näverstickning är och inser att det ÄR svårt att förklara trots att det är lätt att lära sig. Det blir iallafall himla fint! Och ju mindre stickor man har, desto finare blir det (det är sedan gammalt).

Näverstickade rutor i rader som ser ihopflätade ut.

Inte bara i Värmland, utan även i Norge och Estland har det näverstickats. I Norge kom en fin bok ut förra året som heter Pinnedans med nya, roliga mönster.

Näverstickade vantmuddar från Estland.

Heléne brukar hålla kurs i näverstickning och kan tipsa om att en bra sak att öva sig på när det gäller näverstickning är att sticka det aviga varvet från rätsidan, dvs att sticka baklänges.

Hos Johanna Wallin kan du köpa materialsatser till näverstickade muddar.

Vi glömde säga i podden att Johanne tidigare skrivit en artikel om näverstickning till tidningen Hemslöjd som nu finns att läsa digitalt.

Vill du prova att sticka en mudd som påminner lite om näverstickning, men är mycket snabbare och enklare? Prova att sticka en mudd med spiralribb – vi bjuder på beskrivningen!

Spiralribb påminner om näverstickning

Vi sörjer att Shetland Wool Week är inställt och att det verkar som om årets resor inte kommer kunna genomföras på grund av den pågående pandemin. Men håll koll på 2021 istället. Det kan nog bli slagsmål om platserna om det hunnit bli ett uppdämt resesug.

Red Fox Travel 

France & Scotland Tours

Vi kommer att sakna att inte få träffa vår favorit busschauffören John, som alltid klär sig extra fint när han har ett stickgäng i bussen!

Vår shetländske busschaufför John

Sist men inte minst bjuder vi på några STICKTIPS! Den här gången blev det uppläggningar. Vi valde varsin som vi gillar lite extra mycket av olika anledningar.

Tillfällig virkad uppläggning – virka luftmaskor runt stickan med ett tunt bomullsgarn. 

Twisted German Cast On – en variant på vanlig korsuppläggning där den upplagda maskan får en extra twist.

Testa gärna medan ni lyssnar på avsnittet här eller via någon lämplig app.

92. Vantsamlaren Carina Olsson

Carina håller upp "fula vanten",

Vi har träffat Värmlands mesta vantsamlare, hemslöjdskonsulenten Carina Olsson.
Hon har 400 (!) vantar i sin privata vantsamling och har gjort det till sin uppgift att rädda gamla vantar med ovanliga mönster undan förgängelsen.

Carina är som en nu levande version av Hermanna Stengård som gjorde samma välgärning på Gotland i början av 1900-talet.

Hon tog med sig valda delar av sin vantsamling för att visa och berätta för Nördic Knittings alla lyssnare.

Ett älskat vantmönster i Värmland

Det här är ett par vantar med mönstret som kallas Värmlandsros – i Värmland. Som vi tidigare nämnt på denna blogg så har detta mönster andra namn på andra ställen i Sverige.

Vanten till höger har en mudd med någon typ av kavelfrans som lossnar om man drar i garntåtarna. Och så bra det är att sticka in årtal som på vanten till vänster, så man kan datera den med säkerhet.

Varsågod att kika in...

Dalbyvantarna är också typiska för Värmland, men de är inte stickade utan nålbundna. De får dock dispens att vara med i denna stickpodd eftersom de är så vackra. Dalbyvanten kallas också för "Ally McBeal"vanten.

Den högra vanten är nålbunden, den vänstra
är tvåändsstickad och vänd ut och in.

Carina berättar att man tvåändsstickade vantar i Värmland som vändes ut och in för att se ut som om de vore nålbundna. Ty de nålbundna hade högre status för de tog längre tid att göra.

Ganska likt nålbundna vantar faktiskt.

Det saknas inte heller en kragvante i samlingen. Med fint broderi och en fin förbättring: en innermudd som gör att det inte blir kallt om handlederna.

Snygg men lite kall.

Stickare har i alla tider verkligen ansträngt sig för att komma på smarta lösningar. Och lyckats! Originalvanten är från 1700-talet.

Ta da! Nu med varm mudd.

Ett annat bra knep för att få extra varma vantar är att lägga till flossa på insidan. Det blir fina prickar på utsidan också.

Så här ser insidan ut när flossan tovar ihop sig lite. Detta vantmönster är invandrat från Finland till Värmland.

Det är alltid kul att få se insidan eller hur?

Och någon kanske känner igen den här vanten dekorerad med Ekshärads gravkors, en liknande var med i Icakurirens bok 100 vantar som kom ut på 80-talet.

En annan ortsvante är denna Sillbodalsvante, som är ganska ny – årtalet 1517 till trots. Den är gjord till invigningen av en garnbutik på 2000-talet.

 

Bilvantarna från Sunne har ett mönster som också kallats för kottmönstret. För det ser ut som kottar. Men...

Vanten i mitten är bilvanten med kottmönstret.

... det visade sig att det egentligen är ett typiskt mönster från Hedmark, kunde Carinas norska vänner berätta.

Men mest värmländska av alla är de näverstickade vantarna. Den till höger är en arbetsvante. Vanten till vänster är mer finvante. Sådana stickas fortfarande för fullt i Värmland.

Näverstickningen kom med de finska invandrarna från Savolax som slog sig ner i de värmländska skogarna på 1500-1600-talet.

Och vill man veta mer om just näverstickning ska man passa på att köpa nya numret av tidningen Hemslöjd – för Johanne har skrivit en hel artikel om just denna intressanta stickteknik, som numera oftare kallas för entrelac. Det är förstås Carina Olsson som bistått med en massa kunskap, så hon är också med i reportaget.

Horisontellt stickad tumme.

Men vi avslutar med den "fula" vanten som har den mest ergonomiskt stickade tumme man kan tänka sig. Vilken genial konstruktion. Visst, den ser lite felstickad ut, men prova den.

De bästa vantarna Carina har.

Alltså – hur skön?! Det var Carinas farfars vantar.

Vill du veta vad Carina har för knep för att få byta till sig särskilt intressanta vantar?
Då ska du lyssna på poddavsnittet med Carina Olsson.