söndag 24 september 2017

62. Önskeavsnittet


Efter sommarens semestrar sammanstrålade Johanne och Heléne i ett trevligt buskage på Södermalm i Stockholm för att ta en bedårande (nåja) selfie till Instagram. 

Samtidigt undrade vi om det fanns några önskningar om vad vi skulle ta upp i podden. Det fanns det!
Därför har vi nu spelat in ett önskeavsnitt där vi tar upp en del av frågorna vi fick.

Borntoknit och Entill som vi heter på Instagram.

Fast först rapporterade Heléne lite från sin fjärde (!) Shetlandsresa som hon gjort i början av september. För första gången fick hon komma ut och vandra lite och komma närmare naturen. Men annars var det lite same old, same old. Och det är verkligen inte fy skam. 

Wilma Malcolmsons provlappar (flämt!)

Varför ändra ett vinnande koncept, som man säger?
Så det blev ett besök hos färgmästarinnan Wilma Malcolmson. Hon håller tydligen kurser i färglära och en sådan skulle Johanne verkligen vilja vara med på. För man kan aldrig lära sig färdigt om färger. Se där vilket bra ordspråk att brodera för den som känner sig hugad.

Wilma med barnbarnet Terri som också stickar. Förstås.

Om man inte kan åka till Shetland kan man i stället följa Wilma och hennes dotterdotter Terri på Instagram, där de heter @wilmadesigner och @terrilaura.

Vi fick en fråga om vi hade några drömprojekt och medan Heléne stickar vidare på sin dröm Mary Tudor av Alice Starmore drömmer Johanne om att någon gång sticka en riktigt tunn och traditionell Shetlandssjal. Gärna med ett mönster av Livets träd som på bilden nedan.

En sådan här sjal används ofta som dopsjal.

Inte undra på att de går under namnet Heirloom Shawl eftersom de bara måste bli en släktklenod när de är så här vackra – och långsamma och krångliga att sticka...

Vi nämner också Bousta Beanie, som är årets mönster till Shetland Wool Week och designat av Gudrun Johnston.

Problemet var storleken.

Sedan kommer vi till kapitlet misslyckanden. 
Heléne har haft problem med Stephen Wests sjal Daybreak och Johanne har misslyckats med sjalen Waiting for Rain eftersom kantmaskorna blev för strama. Tips någon?

Ett litet smakprov från Craft Camp.

Vi har förstås rest en del under sommaren. Heléne till Estland för att vara med på Craft Camp för andra gången (ja, varför ändra ett vinnande koncept?) där hon lyckades komma med på inte mindre än fyra stickkurser. Det fanns inte fler, annars...

Johanne har återigen varit i Italien och orkar inte ens räkna efter vilken gång i ordningen det är (varför ändra etc...)

Det blev inte mycket stickat, men ett besök i både garnaffären Campolmi Filati (där hon blev igenkänd av en svensk stickare!) och på Palazzo Pitti där det finns ett par stickade silkesstrumpor från 1500-talet (nähä). De kan vara svåra att hitta, men ge inte upp. 

Första gången aviga maskor finns på ett stickat plagg.

Vi firade båda två midsommar i Dalarna, för Johanne var det första gången och bäst av allt var att hon fick låna en dräkt! Från Dala-Floda. På Instagram kan det hända att det finns en liten film av när hon fick vara med och resa majstången.

Fira midsommar i dräkt i Dalarna. Check!

Teststickat har vi gjort båda två och Heléne har dessutom anlitat teststickare. Mer om hur det gick kan ni läsa om i hennes blogginlägg från 2014 som heter Tack och förlåt!  Spoilervarning: det gick lite sådär...

Sist men inte minst var det någon som önskade få veta mer om Paul McCartneys får. Jo, det är sant.

Nu har Johanne inte fördjupat sig jättemycket i vilken ras det kan ha varit (lättnadens suck något?) men det finns en fin bild på ett skivomslag från LP:n RAM som kom ut 1971 om någon vill se hur de såg ut. 


Ram betyder bagge.

Johanne har (under tiden som tonåring) mer funderat på om man skulle kunna sticka en tröja inspirerad av omslaget. Orangegul med zickzackmönster på kanterna. Vad tror ni?

Det var faktiskt Pauls får som fick honom och Linda att bli vegetarianer. Mer om det hör ni i podden.

Jo, det kan vara svårt att avgöra vem som är gulligast.

Om ni vill gå på kurs för oss båda så kom på Höststickning på Åsundsholm den 21-22 oktober. Det blir både Färglära för stickare och Sticka med flera färger och klipp! Mer information hittar ni här.

Det kan också finnas någon plats kvar till Färglära för stickare i Stockholm den 30 september. Mejla johanne.landinATgmail.com (byt AT mot @)

Här kan du lyssna på avsnittet!


lördag 9 september 2017

61. Sticka en kulturkofta!

Bara titeln gör att man vill ha boken – för vem vill inte sticka en kulturkofta?
Celia B Dackenbergs fjärde bok är, som de flesta av hennes tidigare böcker, en blandning av poetiska och fundersamma texter och fina stickmönster.

Celia stickade allt själv till boken, vilket  tog två år!
Inspirationen kommer den här gången från kulturens värld, men även en känd bandyspelares kofta har slunkit med. Celia är en fantastisk berättare och det var spännande att höra historien bakom ett till synes så anspråkslöst plagg. Men det var en riktig turkofta – mer avslöjas inte här!

Det ser kanske ut som raggsocksgarn, men
 är specialtillverkat av Östergötlands ullspinneri.
En fin liten barntröja uppstickad efter en målning av Carl Larsson visade sig vara något av ett mysterium. För hur är den egentligen gjord? Var det långa flotteringar på baksidan – eller var den kanske tvåändsstickad?

Sven med stämjärnet heter målningen,
trots att Sven håller i en morakniv och en dalahäst...
Celia tror att det kan ha varit Karin Larsson själv som gjort originalmönstret och kanske till och med stickat koftan. Celias eget mönster är lite moderniserat för att gå lättare att sticka.

Kanske är mönstret lite inspirerat av Halländska bingemönster?
Sista kapitlet i boken är en genre för sig: gubbkoftorna. Härligt grågrönbruna, med fickor, klassisk knäppning och raglanärm. Celia berättar om både lord Raglan och lord Cardigan (jo, de fanns på riktigt) och några andra gubbar som också haft koftor – som Kurt Cobain!

Har man en sådan här kofta får hösten gärna komma!
Det är koftan till höger som är en kopia av Kurts kofta. Dock inte stickad i akrylgarn som origialet troligtvis var. Och trots akrylen gick den koftan ändå på auktion förra året för 137 000 dollar...

Nu kan man sticka en själv i stället. I riktigt lyxigt garn och ändå kunna känna sig nöjd med att det blir så HIMLA mycket billigare! Ja, det betalar ju även för boken med mönstret i.

Vissa dagar behöver man verkligen en sån här kofta.
Det är förstås inte bara gubbar som gillar den här sortens kofta. Många pappor och pojkvänner har fått "låna ut" sina bekvämt stora, mysiga koftor.

Johanne fick låna en av gubbkoftorna från Celias bok och lämnade högst motvilligt tillbaka den – men den skulle ju vara med på bokkalaset på Litet Nystan nästa dag.

Det är alltid många som tycker att det är kul med bokkalas!
Vi har fått tre exemplar av Kulturkoftor (Norstedts förlag) att tävla ut. För att vara med och tävla ska du svara på frågan: Var någonstans i världen befinner sig Heléne Wallin medan Johanne är kvar i Stockholm och provar kulturkoftor?

Lämna svaret i en kommentar till detta inlägg, senast den 23 september.


Svaret får ni förstås om ni lyssnar på intervjun med Celia – både trevligt och lärorikt om en får säga det själv...