Vi fick önskemål om att prata om Aran från er lyssnare. Så i detta – det åttonde avsnittet – pratar vi riktigt mycket om just aranstickning, dvs traditionell flätstickning.
 |
| Johannes modifierade version av Alice Starmores St Brigid. I rosa bomull. |
Stickningen har fått sitt namn av
Aranöarna, en grupp om tre små öar utanför Irlands västkust;
Inisheer (minst),
Inishmaan och
Inishmore (störst). Johanne råkade besöka en av öarna när hon tågluffade 1991.
I samtalet återkommer vi flera gånger till
Alice Starmore (nähä?) och hennes bok
Aran Knitting som under en period på 1990-talet var värd sin vikt i guld. Hela stickvärlden andades ut av lättnad när den återutgavs för några år sedan.
I den boken finns bl.a. de ursnygga tröjorna
St. Brigid och
Maidenhair, medan tröjan
Inisheer bara finns i boken Fiskartröjor – även om vi antyder något annat. Men även
Eala Bhan och
Boudicca's braid. Det svåraste med de här mönstren är att uttala namnen rätt...
 |
| Från utställningen om filmen The Imitation Game på Bletchley Park våren 2015 |
Arantröjor är uppbyggda av olika mönsterpaneler; flätmönster, diamanter, korsade maskor, slingor, mosstickning. Det kan vara 4–6 olika mönster på en tröja, både fram och bak, samt ärmar.
Det finns ett dussintal som man idag kallar "traditionella" mönster och de har namn utifrån hur de ser ut; björnbär, stege, ring, hummerklo, livets träd.
Vi är rörande eniga om att flätstickning är den roligaste enfärgade stickningen då det hela tiden händer något!
 |
| Detalj av St Brigids ärm. Mudden är lånad från tröjan Fulmar i samma bok. |
Dock är det en
missuppfattning att det fanns särskilda
familjemönster, liknande skottarnas rutiga klanmönster och att man genom en tröjas
mönster skulle kunna
identifiera fiskare som drunknat.
Möjligen kan man väl gissa att olika stickerskor hade sina
favoritmönster och kombinationer som kunde kännas igen – av grannfrun, typ.
Ursprunget till de rikt flätstickade arantröjorna är de, oftast mörkblå, fiskartröjor man ser runt hela
Storbritannien, Holland och Frankrike. De benämndes guernseys eller ganseys och var arbetsplagg för fiskare.
Ärmarna var ganska
korta, och tröjan kroppsnära för att det inte skulle vara farligt att jobba i dem. Urringningen var gjord så att man kunde vända tröjan och slita på den från
två håll.
Heléne nämner Moray Firth Gansey Project i avsnittet – ett treårigt projekt som samlat in mönster på ganseys.
Att dessa mörkblå arbetströjor övergick till att bli vita fluffiga flätfester kan man faktiskt härleda till
en enda stickerska. Hon började sticka med tjockare garn, större mönster och
modifiera konstruktionen för att minska arbetsinsatsen och öka produktionen.
 |
Har han en mysdress med keltiska slingor eller
är han helkroppstatuerad frågar sig vän av ordning. |
En annan missuppfattning är att mönstren skulle vara över 1 000 år gamla.
Beviset för detta ska man bl.a. hitta i Book of Kells,
evangelierna skrivna på latin i en rikt dekorerad handskriven bok från 800-talet.
Det påstås att på en av sidorna finns en skäggig man iförd den
första arantröjan. Men "tröjan" ser ju mer ut som en träningsoverall med keltiska evighetsslingor. Hmm, vem har fantiserat ihop det här? Jo, en tysk man som ägde en
garnbutik i Oxford.
Heinz Edgar Kiewe var en självutnämnd expert inom textilhistoria. Han
skrev runt tio böcker som han gav ut själv. Underlag fick han genom
egna undersökningar och resor (hade han levt idag hade han nog haft en stickpodd!).
Den gode Heinz var mycket förtjust i
just stickning, men hade inte så mycket praktisk kunskap. Det var i mitten av 1930-talet som Kiewe "upptäckte"
arantröjorna i ett butiksfönster och blev så i gasen att han fabulerade ihop alltsammans om urgamla keltiska mönster.
1967 publicerads Kiewes bok The
Sacred History of Knitting där han fortsätter att utveckla de här idéerna
mer i detalj, t.ex. vad de olika mönstren heter och betyder.
Boken har sedan olyckligtvis använts som
referens för andra författare som senare skrivit om aranstickning. Det blev en snöboll som sattes i
rullning och bara blev större och större.
Alice Starmore kallar Heinz Kiewe för "ärkemytoman" och ägnar ett helt kapitel i sin bok åt att
sticka hål (hö hö) på Kiewes fantasier.
Från de första tröjorna på 1930-talet utvecklades mönstren till det vi
idag menar med arantröjor. I mitten av 1940-talet hade publicerades de första stickmönstren. Tidningen Vogue skrev om
tröjorna på 1950-talet. Folkmusikgruppen
The Clancy Brothers hade tröjorna som scenkläder. Och resten är historia.
Vad utmärker då en äkta arantröja. Jo, garnet! Stickade av ofärgad naturvit ull som kallas báinín
("bawneen"). Garn som är aran weight har en löpmeter på 160-180 m/100 gram och stickfastheten 18 maskor/10 cm.
Myten om aranmönster hålls vid liv genom företeelser som t.ex. Clan Arans webbsida. Man hör och läser fortfarande
om familjemönstren och fiskarna som drunkade. En så romantisk och bra story.
Vi nämnde också
Elsebeth Lavolds vikingastickning. Ur boken
Vikingastickat (från 2000) pratar vi mycket förtjust om tröjan
Ragna.
Här visar Marika på sin blogg hur hon
korsar maskor utan flätsticka.
På
Stickskolan finns flera fina flätmönster, bland annat den OXO-fläta som vi tycker är den finaste av dem alla.
Att sticka liksidiga flätor är superlätt och det perfekta halsduksmönstret, kolla in hur du gör på
Palindrome Scarf.
Här kan du
lyssna på avsnitt 8 eller ladda ner det till din telefon.
Tack och hej från Heléne och Johanne!
