 |
| Från filmen "Man of Aran" 1934 |
Heinz Edgar Kiewe besökte aldrig själv någon av Aranöarna. Däremot såg han filmen Man of Aran (1934) och fick jättemycket feeling.
Filmen är en sorts dramadokumentär – denna artikel på Wikipedia kallar filmgenren ”etnofiction” – som skildrar det stenhårda livet på Aranöarna. Och det var efter han sett denna film som Kiewe, bland annat, började påstå att varje familj hade sina egna distinkta stickmönster (för att kunna identifiera sina drunknade).
Filmen är en sorts dramadokumentär – denna artikel på Wikipedia kallar filmgenren ”etnofiction” – som skildrar det stenhårda livet på Aranöarna. Och det var efter han sett denna film som Kiewe, bland annat, började påstå att varje familj hade sina egna distinkta stickmönster (för att kunna identifiera sina drunknade).
Men i filmen förekommer faktiskt inga vita arantröjor. I den mån männen bär stickat så är det de traditionellt mörkblå fiskartröjorna. Filmen är visserligen gammal, svartvit och grynig, men nog hade man känt igen en fluffig fin flättröja ändå?
För den som vill kolla själv kan vi tipsa om att det faktiskt går att se hela Man of Aran på YouTube!
För den som vill kolla själv kan vi tipsa om att det faktiskt går att se hela Man of Aran på YouTube!
 |
| Den enda stickning som förekommer i filmen Man of Aran – några sekunders sockstickning i dunkel stuga. |
- de är inte äldre än från 1930-talet (sorry, vikingar)
- de utvecklades från de blå fiskartröjorna, ganseys
- de är inte drunknade fiskares identitetskort
- de olika mönstren har inte "betydelser"
- de stickades för att säljas – inte för att arbeta i på sjön
- de producerades i stor skala på 1940-talet – i Skottland
- de blev en hit bland stickare på 1950-talet, när mönster började publiceras
Till sist måste vi dela med oss av en nyare sorts Man of Aran – en från 1970-talet närmare bestämt.
 |
| Vi önskar att vi kunde skriva att inga djur blev skadade under tillkomsten av den här bilden. Men. Den där hönan ser inte ut att riktigt kunna återhämta sig. Eller vad säger ni? |
Tack och hej från Heléne och Johanne!
Ha, ha - underbart inlägg!
SvaraRaderaTack!
RaderaTack för inlägget - intressant läsning. Ska kolla upp filmen. Tack det tipset också.
SvaraRaderaHönan lever nog, den ser inte död ut och nacken verkar hel. De tuppar och höns jag födde upp en sommar (till vinterns Coq au vin) blev helt lugna i upp - och - ned läge. Innan den slutliga nackningen svingades de rejält däremot, för att vara stilla också i horisontellt läge - på huggkubben.
Nu känns det genast lite mer hoppfullt!
RaderaUnderbart inlägg! Tack för ett gott skratt. :-)
SvaraRaderaTack själv!
RaderaÄlskar era blogginlägg till avsnitten! Asgarvade rakt ut igår när jag läste detta:)
SvaraRaderaDet är roligt att kunna bjuda på lite extra!
RaderaVäldigt bra poddavsnitt och blogginlägg! Så kreativ och genialisk han ändå måste ha varit den där tysken. Angående hönan (tuppen?) vill jag varken säga bu eller bä men som hönsägare avråder jag det starkaste att bära höns upp och ner så även om den inte är död så är det inte en särskilt djurvänlig bild. Ser fram emot nästa avsnitt!
SvaraRaderaJa, Kiewe var nog en man som tänkte utanför boxen.
RaderaFunderade också på hönsets genus – ett ypperligt tillfälle att använda benämningen hen skulle jag vilja påstå.
Tack för er härliga pod som förgyller diverse tvätthängning (sysslar inte med hönshängning), busspendling och tågväntning! Långsam krånglig stickning och fördjupning är härligt! Dessutom verkar ni ju besökt varenda ö och kobbe i Atlanten, roligt att höra om!
SvaraRaderaTack själv för att du lyssnar! Skönt att höra att du hänger tvätt och inte höns...
RaderaVi var nog inte medvetna om hur mycket vi har hängt runt på öar innan vi började spela in podden. Men de är ju väl värda ett besök, varenda en.