84. Flow med Maja

Maja Karlsson har kommit med en ny bok med inte mindre än 35 nya vantmönster.
Gissa vad den heter!

Kurbitsvantar på omslaget lovar gott.

 Jomenvisst.

Vi bjöd in Maja för att prata om hur man gör för att komma på 35 mönster – när är det svårt och när flyter det på? Hur gör man om man fastnar? Och blir alla idéer färdiga vantar till slut?

Törnrosavantarna

Maja berättar några av historierna bakom vantmönstren. Och avslöjar vilket par som är hennes favoriter (eller som hon är särskilt nöjd med).

Vantarna Kompassros

Och hur känns det att få FLOW? Den där magiska känslan när mönstret nästan gör sig av sig självt...
Ett bra tips till andra som vill prova att rita mönster delar Maja också med sig av.

Maja + Raumas Finull = sant

Vi var också på boksläppet i butiken Litet Nystan. Fast det var knappt att man kom in, så fullt med folk var det. Kö ut på gatan.

Populärt lördagsnöje att gå på boksläpp.

Vi har fått tre ex av Majas nya bok att tävla ut! För att vara med i tävlingen ska du svara på den här frågan senast 28 september. Vi drar tre vinnare bland de inskickade rätta svaren.

Kön fram till Majas signering var lång!

Lyssna på avsnittet med Maja här eller i din smartphone.

Det trettiosjunde avsnittet med stickboksförfattaren Julia Skott

Nördic Knitting har haft finbesök av Julia Skott från systerpodden Rätt Avigt.

Julia har skrivit en stickbok som är den första i sitt slag i Sverige – inga mönster, utan mer funderingar kring sticklivet med humor och allvar. Vi jämför henne med Yarn Harlot, som skrivit lite liknande böcker på engelska.

Julias bok heter Håll käften jag räknar och är utgiven av Galago förlag.

Vi satt i Johannes kök och spelade in medan vi drack te. Det var precis lika trevligt som det ser ut!

Stickprat över en kopp te – rätt avigt och nördigt!

Vill ni också träffa Julia så är hon ute och pratar om sin bok på flera ställen i höst. Här är hela schemat.

Man kan verkligen känna igen sig i Julias bok – hon fångar mycket av stickares beteende på pricken. Om du inte redan har den så tävlar vi ut ett exemplar.

Skicka ett mejl till nordknit ATgmail.com (byt ut AT mot @) eller lämna en kommentar till detta inlägg med svaret på följande fråga:

Vad heter den lilla staden i Tyskland där affären finns som säljer Julias favoritgarn Wollmeise?

VINNAREN drogs 10 oktober: Johanna Weglin Nilsson. Vi kontaktar dig via mail. GRATTIS!

Lyssna på avsnittet på iTunes, Podcaster eller här.

Avsnitt 36: Historiska museets hemliga samling av stickade plagg

Visste ni att de äldsta stickningarna från 1500-talet och framåt finns på Historiska museet i Stockholm?

Nej, det visste inte vi heller. Inte förrän Helen Persson, 1:e antikvarie för textilavdelningen bjöd in oss i somras för att titta på de fragment av stickade föremål som finns i museets arkiv.
Där finns allt stickat som hittats i marken eller i kyrkornas gravkor i Sverige.

Helen Persson med de enda bevarade gamla stickorna
 i trä som kan vara från 1700-talet.

När vi kom dit med mikrofonen i högsta hugg hade Helen bullat upp nästan allt de hade att bjuda på i konferensrummet på ett stort långbord.

Det finns inga stora plagg, utan det mesta är sönderfallande rester av vantar och sockor. Man fick vara oerhört försiktig i hanteringen – ändå virvlade snart fibrer från 1700-talet runt i luften som lossnat bara av blotta andningen.

Sockorna som ursprungligen varit blå. 

Dessa silkesstrumpor är från koret i en kyrka på Öland och man kan fortfarande se att de varit blå. Det var ett litet barn som haft med sig strumporna i graven. De är troligtvis importerade eftersom de är maskinstickade.

Detta har också varit ett par strumpor.

Resterna ovan är ett par tvåändsstickade strumpor från Leksand, troligtvis från sent 1600-tal! Inte undra på att det inte är så mycket kvar av dem. Man kan ändå se hur fint stickade de är.

Stickning i två färger.

Stickade i två nyanser av färger som nu har blivit bruna – troligtvis strumpor hittade i Falun. Garnet är av silke, de har en fin kant av räta och aviga maskor och är därför antagligen handstickade. 

Dopvante i silke från Läckö slott.

Denna bedårande lilla halvvante tillhör greve af Ugglas doputstyrsel från 1784. Den är stickad i supertunt silke, med spetsstickning längs sömmen i sidan och runt tumhålet.

Detta har en gång varit en jacka.

Från Läckö slott kommer även dessa två fragment av en jacka med liv av blå vadmal och en stickad ärm i flamgarn. Innan de hamnade i sophögen på borggården var det säkert ett stiligt plagg.

Kan någon ha lagt upp dessa maskor
 redan på 1700-talet?

Men mest spännande av allt var nog dessa gamla trästickor med en upplagd stickning på. De hittades också på borggården på Läckö slott och är därför svåra att datera. Men de skulle kunna vara från 1700-talet. 

Varför kastade någon en knappt påbörjad stickning i sophögen? Blev det fel? Var det någon som tröttnade på att maken eller makan ständigt satt och stickade? 

Själva fabulerade vi vilt! Era teorier mottages tacksamt i kommentarerna.

Helen och Heléne granskar stickorna och kommer med olika funderingar.

Det här var bland det mest spännande vi fått göra. Så nära har vi aldrig kommit gamla stickningar tidigare och vi gick nog därifrån med en hel del fibrer från 1600- och 1700-talet i näsan...

Vill du också titta i Historiska museets arkiv så är det bara att kontakta Helen Persson per mejl: helen.persson AThistoriska.se (men byt ut AT mot @-tecknet). Det går också bra att ringa till museet eller skriva och här hittar du alla adresser.

Lyssna på avsnittet från Historiska museet här eller i Itunes eller Podcaster.

Tjugoåttonde avsnittet med Wendyknits i Washington

I bloggarnas begynnelse hade Wendy D Johnson i Washington en av de första och största stickbloggarna.

Wendy är nästan alltid online

Hon är en mästare i stickning och blir klar med allt i en rasande fart. Flerfärgsmönstrade tröjor och stora, komplicerade spetssjalar flyger av hennes stickor. Hennes garnlager är lika imponerande. Och lite skrämmande...

Loki är en stilig och mycket fluffig hanne av rasen ragdoll

Wendy stickar inte så fort som man kan tro, men hon stickar mycket och ägnar sig åt ett projekt i taget så att det blir klart (note to self: kan vara bra idé att inte alltid ha 20 olika saker på gång samtidigt).

Denna stickdrottning råkar faktiskt ha en anknytning till Sverige – hennes pappa är svensk. Kanske var det därför hon svarade på Johannes email den där gången för 14 år sedan, när Johanne tagit mod till sig och skrivit ihop några beundrande rader.

Mejlväxlingen växte till vänskap och i november förra året åkte Johanne över till Washington för att träffa Wendy för första gången. Det sammanföll med en stickhelg i Graves Mountain, en liten stuganläggning i de blå bergen i Virginia.

Dit kom också Wendys vänner Alice och L-B för att handarbeta och mysa tillsammans – som de gör varje höst.

Frukost med utsikt över dalen nedanför. L-B, Wendy och Alice.

Det var som i en amerikansk feelgood-film, när vi satt uppe sent runt brasan och pratade, stickade och spann. Eller ute på verandan i den ljumma kvällningen, med syrsor som spelade och porlandet från bäcken nedanför. Det fanns förstås amerikanska gungstolar att sitta i!

En dröm som gick i uppfyllelse.

I besöket ingick naturligtvis en utflykt till en amerikansk garnaffär. Som vanligt fick Johanne en lätt härdsmälta vid åsynen av så mycket garn på ett ställe och kom ut med två härvor vitt sjalgarn av kashmir.

Wendy var precis så trevlig och rolig som man tror när man läser hennes blogg. Och självklart ställde hon upp på en intervju till podden.

Här är några länkar till sådant hon nämnde.
Hennes favoritstickor är Signature Needles Art needles.

Hennes favorittröja av Alice Starmore är Luskentyre.
Och en stickblogg som hon själv följer är Mason-Dixon.

Lyssna på avsnittet med Wendy i din smartphone eller här:

Tjugosjätte avsnittet om Bohus sticking – en spännande saga

När Viveka Overland, från Bohusläns museum kom till Stockholm för att berätta om Bohus stickning på Nordiska museets stick-café passade vi på att träffa henne för en intervju.

Foto: Johanne Ländin

Viveka är författare till boken Bohus stickning på nytt sätt som kom ut förra året.

En fantastisk (som vi brukar säga) bok med både historien bakom och mönster till de glamorösa bohuströjorna som, till och med, bars av Hollywoodkändisar som Ingrid Bergman och Grace Kelly.

Viveka drog fullt hus på Nordiska museet och hade med sig många vackra plagg som man fick både titta och känna på.

Blå skimmer. Foto: Bohusläns museum

Historien om Bohus stickning är som en saga – eller spännande tv-serie med flera cliff hangers när man tror att nu är det slut med Bohus stickning... 

Men så händer något mirakulöst i sista minuten som räddar tillverkningen av garn så att man fortsätta att sticka dessa fantastiska (som vi brukar säga) tröjor, koftor och accessoarer med Bohusmönster.

På Bohusläns museums butik kan man köpa hela kit med mönster och garn. Hos Pernille, som numera är den som producerar det fina angoragarnet kan man också köpa kit eller bara garn. Hennes hemsida heter Angoragarnet.com

Viveka har själv stickat Stora spetskragen, som är ett av de mest magnifika mönstren.

Foto: Bohusläns museum

Nu är hon sugen på att sticka Guld.

Foto: Bohusläns museum

Om man vill se Bohuströjor IRL så får man bege sig till Bohusläns museum där det finns en liten permanent utställning. Men man kan också hitta en del godsaker på digitalt museum.

Och för alla som inte kunde lyssna på Viveka på Nordiska muséet finns en innehållsrik intervju med henne att lyssna på här.