På Nördiska museet 22 maj

Vi blev inbjudna till Nördiska museet tidigare i veckan för att hålla två föredrag på temat "brittisk och nordisk stickhistoria” och ”brittisk stickning idag”. Superkul att förbereda föredragen och helt otroligt roligt att det kom så många och lyssnade. Thank you!

Det andra föredraget innehöll en massa länkar och tips som vi lovade skulle läggas ut här. Så håll i hatten, här kommer Hela Listan!

Shetland Museum fotoarkiv

http://photos.shetland-museum.org.uk

GARN OCH SPINNERIER

Jamieson & Smith

www.shetlandwoolbrokers.co.uk

@thewoolbrokers

Jamieson’s of Shetland

www.jamiesonsofshetland.co.uk

@jamiesonsofshetland

Uradale Yarn

www.uradale.com

@uradaleyarn

Birlinn Yarn Company

www.birlinnyarn.co.uk

@the_birlinn_yarn_company

Black Isle Yarn

www.blackisleyarns.co.uk

@blackisleyarns

JC Rennie

www.knitrennie.com

@jcrennie1798

John Arbon Textiles

www.jarbon.com

@jarbontextiles

Knockando Wool Mill

www.kwc.co.uk

@knockandowoolmill

Uist Wool

www.uistwool.com

@uistwool

West Yorkshire Spinners

www.wyspinners.com

@westyorkshirespinners

New Lanark Wool

www.newlanarkshop.co.uk

#newlanarkwool

GARN = FEST!

The Knitting and Stitching Show

www. theknittingandstitchingshow.com

@theknittingandstitchingshows

Shetland Wool Week

www.shetlandwoolweek.com

@shetlandwoolweek

Edinburgh Yarn Festival

www.edinyarnfest.com

@edinyarnfest

Loch Ness Knit Fest

www.lochnessknitfest.com

@lochnessknitfest

Perth Festival of Yarn

www.perthfestivalofyarn.uk

@perthfestivalofyarn

Wonderwool Wales

www.wonderwoolwales.co.uk

@wonderwoolwales

Yarndale

www.yarndale.co.uk

@yarndale

Woollinn

www.woollinn.com

@woollinnyarnfest

Being Knitterly Blog

Listor med festivaler i UK och Europa

www.nickimerrall.co.uk/beingknitterly/category/inspiration/events

DESIGNERS

Wilma Malcolmson

ShetlandDesigner

@wilmadesigner

Terri Malcolmson

TerriLaura Fair Isle Design

@terrilaura

Ella Gordon

EllaGordon Designs

@ellagordondesigns

Susan Crawford

SusanCrawford Vintage

@susancrawfordvintage

Marie Wallin

Handknitand Crochet

@mariewallinknits

Martin Storey

www.martinstorey.co.uk

@storeymartin

Kate Davies

KateDavies Designs

#katedaviesdesigns

Gudrun Johnston

The Shetland Trader

@gudrunjohnston

Mary Jane Mucklestone 

www.maryjanemucklestone.com

@mjmucklestone

Ysolda Teague

www.ysolda.com

@ysolda

Mary Henderson 

Medverkar ofta i tidningen The Knitter (Ravelry)

@maryhendersonknitting

Anna Maltz

www.annamaltz.com

@sweaterspotter

Alice Starmore

VirtualYarns

@virtual_yarns

Felicity Ford

Knitsonik

@knitsonik

BÖCKER

Vintage Shetland Project – Susan Crawford

Shetland – Marie Wallin

Kate Davies Designs

Knitsonik Stranded Colorwork Sourcebook

 Fair Isle Designs from Shetland Knitters, volume 1

83. Danmarks stjärnbeströdda tröjor

Dronningen av dansk stickning – Vivian Høxbro i egen hög person. Imponerande kunnig, respektingivande – och cool.

En hälsning från våra förmödrar hette
föredraget som Vivian höll på Hemslöjden
i Landskrona för några år sedan.

Sex år har Vivian ägnat åt att undersöka gamla stickade stjärntröjor med reliefmönster från 1800-talet. Resultatet blev ett praktverk med både dokumentation av gamla mönster och mönster till nya tröjor man kan sticka i nutida garner.

En stjärntröja bar man under ett livstycke eller en jacka och bara halsringningen och lite av ärmarna syntes. Ändå var de väldigt oerhört omsorgsfullt stickade.
I Skåne finns liknande tröjor som fortfarande tillhör folkdräkten, men där heter de spedetröjor.

Från utställningen på Hemslöjden i Landskrona.

I Danmark kallas tröjorna egentligen för nattröjor, trots att man inte bara hade dem på natten. Man bar dem faktiskt dygnet runt.

Det tre tidigare böckerna som fanns om de gamla nattröjorna.

I maj fick Johanne i uppdrag av tidningen Hemslöjd att åka till Danmark och intervjua Vivian om hennes livsverk. Det var ett otroligt spännande och roligt uppdrag. Vivian bor på ön Falster, några timmar med tåg från Köpenhamn alldeles vid havet.

Vivians vackra ateljé.

Vivian ägnade hela dagen åt att berätta om tröjorna och även om sitt eget liv i stickningens tjänst. Hon har åkt runt i världen (USA, Japan, Sverige med mera) och hållit kurser. Heléne har haft turen att gå en av Vivians kurser i färglära.

Provlappar stickade till en tidigare bok.

Färger är viktiga för Vivian, vilket syns i hennes hem – och hennes favoritglasögonbågar är illgröna. På väggarna hänger fantastiska tavlor gjorda av gamla provlappar.

Den mest imponerande stickbokhylla Johanne sett!

Bokhyllan i ateljén är proppfylld av stickböcker, många om historia. Hon har själv skrivit elva stickböcker och är otroligt kunnig när det gäller sticktekniker.

Det var bara en teknik med liggande maskor som Vivian inte lyckades lista ut på egen hand när hon försökte återskapa de gamla stjärntröjorna. Men då fick hon hjälp av Riina Tomberg, stickprofessor från Estland som kunde visa hur man gjorde eftersom tekniken hade överlevt där.

Liggande maskor från boken Estonian Knitting 1

De flesta av de tvåhundra år gamla tröjorna finns på Lolland Falster Museum

En stjärntröja har hittat hela vägen till USA och finns på Nordic Heritage Museum, Seattle – men de visste inte vilken skatt de hade där innan Vivian kom dit och kunde berätta tröjans historia. Då först förstod de att behandla den som en klenod.

Vivians samling av antika nystpinnar
och pärlstickade påsar.

Vivian har också varit med och startat danska Gavstrik som ordnar sticksymposium på intressanta platser i Norden, Baltikum och även Japan.

Nu skriver Vivian redan på nästa bok som ska bli en nyutgåva av den första danska stickboken från 1800-talet. Något att se fram emot!

 Hon provstickar alla mönster själv...

Om du tänker investera i en fin stickbok så kan vi verkligen rekommendera Strik danske stjernetrøjer Den finns på Hemslöjden i Landskrona

Och skynda dig att köpa nya numret av tidningen Hemslöjd, läs om Vivian Høxbro och se bilderna som duktiga fotografen Åsa Sjöström tog.

Lyssna på avsnittet där vi pratar (vördnadsfullt) om denna danska stickdrottning!

60. Koftan i guldgarn

Silkesjackan på Nordiska museet. Foto: Mats Landin

Jomensåatte... vi verkar ha fastnat i 1500-talet denna sommar. Nu vänder vi ut och in på en kofta – eller florentinsk jacka som den egentligen kallas – från 1500- eller 1600-talet och synar den i sömmarna tillsammans med Magdalena Fick, som har flera gedigna textila utbildningar och nu jobbar på Skansens klädkammare.

Magdalena Fick har studerat silkesjackan ingående och
provstickat mönstret som hon kopierat.

För några år sedan fick Magdalena i uppdrag att dokumentera denna unika silkesjacka som finns på Nordiska museet i Stockholm. Hon ritade av mönstret, undersökte silkesgarnet som är omlindat med guldlan – en tunn, tillplattad metalltråd – och tog mått.

På baksidan syns långa flotteringar som inte har bundits. Foto: Mats Landin

Magdalena stickade också en provlapp i tunt silkesgarn med samma masktäthet som originalet. Kan ni gissa masktätheten? Svaret hittar ni i bildtexten under provlappen.

Provlappen är stickad i sysilke och har en masktäthet på 60 m=10 cm!

Jackan förvaras nu i samlingarna och finns inte att se på museet. Men vi har fått några bilder att visa och fler finns på digitalt museum. Där står det också att den har tillhört Maud Cronhielm-Törneros i Sörmland.

Är det någon textillärare som läser det här och vill
bedöma denna sömnad? Lämna gärna en kommentar!
Foto: Mats Landin

Mönsterstickningen slutar längst upp på axeln och ärmen, sedan är det bara vanlig slätstickning. Och sömnadsarbetet är inte särskilt skickligt gjort. Också det ett mysterium. Jackan måste ha varit ett lyxplagg – så varför låta en klåpare sy ihop den?

Det finns några fler exemplar av dessa fantastiska florentinska silkesjackor bevarade runtom i världen, på museum i London, Edinburgh, Glasgow, Boston, Florens och Nürnberg.

Denna jacka på Victoria & Albert museum i London har *någon* smygfotat under ett besök där. Men det finns bättre bilder på de två andra jackorna i V&A:s digitala arkiv.

En av silkesjackorna som finns på Victoria & Albert i London

Det är något av ett mysterium varifrån de kommer, vilka som har stickat dem, hur de är stickade och inte minst det guldomspunna garnet – varifrån kommer det och hur är det tillverkat?

Också denna jacka är stickad i guldomlindat garn, men med grön bakgrund.

Varför finns det inte fler jackor kvar och varför är de som är kvar så välbevarade? De har troligtvis använts som undertröjor och borde vara nötta. Och varför heter de nattröjor när de inte användes på natten?

Danska Maj Ringgard på Nationalmuseum i Köpenhamn har skrivit om liknande silkesjackor från 1500-talet som dock är reliefstickade likt skånska spedetröjor och inte flerfärgsstickade. Men ingen har skrivit om denna typ av silkesjacka med blommönster.

Eller jo, det finns ett kapitel i boken Sticka mönster av Inga Wintzell och i en Fataburen från 1942 har Gunnel Hazelius-Berg (som var med och hittade jackan) skrivit något på sidan 211.

Och på engelska finns de här böckerna, där en av silkesjackorna på Victoria & Albert museum är noggrannt dokumenterad: Seventeenth-century Women´s Dress Patterns i två delar av Susan North och Jenny Tiramani.

Så medan ni lyssnar på avsnittet om den stickade guldkoftan här eller i er smartphone ska vi skynda iväg till biblioteket och försöka få tag på den där gamla Fataburen som förargligt nog saknas i bokhyllan hemma.

54. Ja vi elsker denne strikking!

För att fira den 17 maj ordentligt bjuder vi på fyrahundra år norsk stickhistoria!

Det mesta är hämtat från boken Strikking i Norge av Anne Kjellberg från 1987.

Stickningen i Norge skiljer sig inte så mycket från stickningen i Sverige de första 300-350 åren. Men sedan händer det något. Nu är de mästare på stickning! De är bättre på allt.

Det finns, till exempel, fler gamla silkesjackor bevarade i Norge än i Sverige. Elva stycken, plus fragment av en tolfte. Och fortfarande stickas det dräktjackor i Norge som tar avstamp i de gamla silkesjackorna från 1600-talet.

Detalj från en fin dräktjacka med reliefmönster.

Nystickad norsk variant av spedetröjan med fina dekorationsband.

Men de mest kända tröjorna är förstås de som stickades i Setesdal – med det klassiska oxomönstret i en bård vid axlarna och luser på bålen och ärmarna. Och den mest kända tröjan i den traditionen är förstås Mariusgenseren som vi diskuterat tidigare i avsnitt 33 som handlade om upphovsrätt. För det blev ju en rättstvist om vem som hade skapat den första tröjan med just det speciella mönstret.

Ett sådant ståhej har det minsann aldrig blivit kring något svenskt stickat! Då märker man att stickningen har en särställning i Norge som den saknar här.

Selbuvantar saknar vi också. Det var en kvinna som hette Marit Gulsetbrua, senare Emstad, som stickade den första vita vanten med en åttabladsros (eller stjärna som vi säger på svenska) i svart på ovansidan, ett enklare mönster på undersiden och tumkil (förstås!) 

Selbuvantar på Husfliden i Oslo. Bara att välja och vraka!

Selbuvantarna blev omåttligt populära och är det fortfarande.
Men det finns andra fina vantar också, med de typiska dräktbroderierna.

Hemslöjdskonsulenten Carina Olsson har ca 400 vantar i
sin privata samling och dessa två gamla  godingar är norska.

Och det här är den fantastiska Carina med vantarna!

Carina räddar gamla vantar till eftervärlden genom att köpa dem eller byta sig till dem genom att sticka ett par nya, likadana till ägaren. Vilken välgärning!

Den som vill läsa mer om Selbuvantar och kanske sticka ett par egna kan vi verkligen rekommendera att investera i den ganska nya boken Selbuvotter av Anne Bårdsgård. Den går att köpa här i Sverige.

En annan fin och ganska ny mönsterbok är Stora vantboken av Jorid Lindvik. Den är dessutom översatt till svenska! 

Den som hellre vill se Selbuvantar IRL kan bege sig till Selbu bygdemuseum, där det finns en stor stickutställning. Som tur är har museet även en bra hemsida  där man kan tillbringa en stor del av sin vakna tid när man läst klart det här blogginlägget.

Ett stort tack till Anne som tålmodigt förklarat vad olika norska ord betyder. Följ henne gärna på Instagram där hon heter asalmanakk och bland annat visar sina fina experiment med att växtfärga garn.

Anne är en medlem i Vottelaget och det
skymtar fler kända medlemmar i bakgrunden...

Vi vill önska alla våra norska lyssnare en koselig 17 mai! Och här följer nu avsnittet om norsk strikking som du kan lyssna på i din smartphone eller direkt här på bloggen.

53. Hanna nystar i stickböckernas historia

När kom de första stickböckerna på svenska?

Vem var det som skrev och vilka var det som köpte de första svenska stickböckerna?

Förstår man beskrivningarna så att man fortfarande kan sticka mönster som gavs ut på 1800-talet?

Och vad för slags mönster var det?

Vi hade frågorna – Hanna hade svaren!

Hanna Bäckström är nämligen doktorand i textilvetenskap på Uppsala universitet och skriver på en avhandling om stick- och virkböcker som kom ut på 1800-talet. 

Märkligt nog kom det ut hela fyra böcker på 1840-talet och sedan kom det en femte bok först 1865.

Och så här ser en riktig bestseller ut!

Trots ett väldigt litet format så innehöll denna
 140-sidiga bok inte mindre än 80 beskrivningar!

Hanna har gått grundligt tillväga i sin forskning och till och med provstickat flera av mönstren.

Det var mest spetsmönster i böckerna.

Ett del mönster lever kvar än idag. Detta finns både i Skottland och Estland, men med olika namn.

Ser det ut som vågor eller som ett träd?

Instruktionerna var fåordiga och många beslut lämnades åt stickerskan – som om man ska sticka mönstret fram och tillbaka eller runt och sedan klippa upp.

Hanna upptäckte att det helt enkelt inte
fungerade att sticka fram- och tillbaka.

Det var inte alltid så noga med exakt hur man skulle sticka ihop två maskor så att det blev lika snyggt på båda sidor.

De här proverna som Hanna har stickat ser stora ut på bild, men var gjorda i oerhört tunt garn – mest bomull – och med stickor 1,5.

Det finns mer 1800-talsstickning att titta på i digitalt museum, som denna fina provremsa. Och denna handarbetsväska i påfågelsmönster. Och några flera fina stickade spetsremsor.

Hanna har också själv fått prova på att göra mönster till en bok som heter Sticka retro!
Hon har förstås använt ett av de gamla 1800-talsmönstren som inspiration till ett par fina muddar.

Skira muddar i tunt garn som ger rätta känslan.

Om tre år ska hennes avhandling vara klar förhoppningsvis och då kommer Hanna att ha forskat fram ännu fler intressanta saker om vad man/kvinnor stickade på 1800-talet.

Men redan nu har hon massor att berätta – så lyssna på avsnittet här eller i din smartphone.

Avsnitt 36: Historiska museets hemliga samling av stickade plagg

Visste ni att de äldsta stickningarna från 1500-talet och framåt finns på Historiska museet i Stockholm?

Nej, det visste inte vi heller. Inte förrän Helen Persson, 1:e antikvarie för textilavdelningen bjöd in oss i somras för att titta på de fragment av stickade föremål som finns i museets arkiv.
Där finns allt stickat som hittats i marken eller i kyrkornas gravkor i Sverige.

Helen Persson med de enda bevarade gamla stickorna
 i trä som kan vara från 1700-talet.

När vi kom dit med mikrofonen i högsta hugg hade Helen bullat upp nästan allt de hade att bjuda på i konferensrummet på ett stort långbord.

Det finns inga stora plagg, utan det mesta är sönderfallande rester av vantar och sockor. Man fick vara oerhört försiktig i hanteringen – ändå virvlade snart fibrer från 1700-talet runt i luften som lossnat bara av blotta andningen.

Sockorna som ursprungligen varit blå. 

Dessa silkesstrumpor är från koret i en kyrka på Öland och man kan fortfarande se att de varit blå. Det var ett litet barn som haft med sig strumporna i graven. De är troligtvis importerade eftersom de är maskinstickade.

Detta har också varit ett par strumpor.

Resterna ovan är ett par tvåändsstickade strumpor från Leksand, troligtvis från sent 1600-tal! Inte undra på att det inte är så mycket kvar av dem. Man kan ändå se hur fint stickade de är.

Stickning i två färger.

Stickade i två nyanser av färger som nu har blivit bruna – troligtvis strumpor hittade i Falun. Garnet är av silke, de har en fin kant av räta och aviga maskor och är därför antagligen handstickade. 

Dopvante i silke från Läckö slott.

Denna bedårande lilla halvvante tillhör greve af Ugglas doputstyrsel från 1784. Den är stickad i supertunt silke, med spetsstickning längs sömmen i sidan och runt tumhålet.

Detta har en gång varit en jacka.

Från Läckö slott kommer även dessa två fragment av en jacka med liv av blå vadmal och en stickad ärm i flamgarn. Innan de hamnade i sophögen på borggården var det säkert ett stiligt plagg.

Kan någon ha lagt upp dessa maskor
 redan på 1700-talet?

Men mest spännande av allt var nog dessa gamla trästickor med en upplagd stickning på. De hittades också på borggården på Läckö slott och är därför svåra att datera. Men de skulle kunna vara från 1700-talet. 

Varför kastade någon en knappt påbörjad stickning i sophögen? Blev det fel? Var det någon som tröttnade på att maken eller makan ständigt satt och stickade? 

Själva fabulerade vi vilt! Era teorier mottages tacksamt i kommentarerna.

Helen och Heléne granskar stickorna och kommer med olika funderingar.

Det här var bland det mest spännande vi fått göra. Så nära har vi aldrig kommit gamla stickningar tidigare och vi gick nog därifrån med en hel del fibrer från 1600- och 1700-talet i näsan...

Vill du också titta i Historiska museets arkiv så är det bara att kontakta Helen Persson per mejl: helen.persson AThistoriska.se (men byt ut AT mot @-tecknet). Det går också bra att ringa till museet eller skriva och här hittar du alla adresser.

Lyssna på avsnittet från Historiska museet här eller i Itunes eller Podcaster.