måndag 31 december 2018

Mysteriemössan 4 del 4


Så här ser mössan ut när del 3 är klar. Hoppas att allt har gått bra hittills.

Del 4 tar oss tillbaka till Gotland och den fina boken som Hermanna Stengård gjorde med gamla mönster. Blomman denna gång är en akvileja som används på en halsduk som bård. Resten av halsduken är patentstickad, men Hermanna kallar tekniken för engelsk stickning.

Under bården anges det att akvilejan kan vara från 1700-talet – vilket känns lite extra kittlande eller hur?

Men den finns också i Dalarna – både på en bit av en gammal dräktärm och som omslagsbild på boken Tvåändsstickat som figurerade redan i förra delen.


I Dalarna har den lilla akvilejan förstås tvåändsstickats, men på Gotland var det antagligen vanlig flerfärgsstickning.

Bläddrar man vidare i tvåändsstickningsboken dyker en gammal bekant upp – Karin Kahnlund som vi intervjuat tidigare i podden (avsnitt 69). Karin är ju en expert på just tvåändsstickning.

Och när vi var i Dalarna förra sommaren dök akvilejan också upp på ett fragment av en tröjärm. Se vilket fint mönster där blomman är inritad i en hjärtform och har stickats åt olika håll.


Tröjärmen tillhör Anna-Karin Jobs Arnberg som har en stor textil samling som hon visar delar av vid olika tillfällen – till exempel om man går kurs för henne och Karin i tvåändsstickning och påsöm (broderierna på de blommiga jackorna som ingår i Dala-Floda-dräkten).


Även Anna-Karin har vi intervjuat tidigare då hon berättade om hur en gammal vante på Dalarnas museum i Falun, där hon jobbar, fått en ny datering och blivit ännu äldre (avsnitt 58).

En gissning är att akvilejan ursprungligen har varit ett broderimönster som funnits med på något mönsterark tryckt i Tyskland (för där fanns många tryckerier) och som sedan har spridits hela vägen upp till Sverige.

Nu på del 4 av mysteriemössan är det också hög tid att börja med hoptagningarna. Och återigen tycker vi att man ska göra en centrerad dubbel överdragshoptagning eftersom det blir extra fint!

Tidigare år har det varit några som haft svårt att få till den rätt, men här finns en bra sida med både film och bilder som visar hur man ska göra.

Så lycka till med stickningen och skriv gärna frågor i kommentarerna om problem uppstår. Det kan hända att vi tar lite ledigt kring tolvslaget på nyårsafton och då kan svaren kanske dröja till nästa dag.
Då kommer också den femte och sista delen!



söndag 30 december 2018

90. Möt Mikumaria och KASAM-koftan!

Nu blir det faktiskt Nördic Nitti när vi publicerar vårt 90:e avsnitt! Det är dessutom extra långt och  passar perfekt att sticka till. Och inspireras av! För nu ska ni också få träffa Maria Gustavsson aka Mikumaria och hennes fantastiska KASAM-kofta.

Maria Gustafsson
Tidigare i höstas mötte vi Maria när hon var i Stockholm. Det blev ett långt och härligt samtal om många och viktiga saker med utgångspunkt i den stickade koftan. Mening, mod, livet, stickningen, konsten och nästan allting!






Orden på koftan har utgångspunkt i beteendevetenskapen och KASAM står för "känsla av sammanhang, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet". Här kan du följa framväxten av KASAM-koftan i Marias projektgalleri på Ravelry.

KASAM är en förkortning för "känsla av sammanhang" som myntades av Aaron Antonovsky.

Maria heter @mikumaria på Instagram där hon är mest aktiv. Under taggen #mikumaria_stickar kan vi följa Marias stickliv och det hon delar med oss.

Just nu är Maria student på Stenebyskolan Textil: Konst och Design.

Annat som nämns i avsnittet är

Sticka själv!
Maria uppmanar alla som vill sticka sin egen kofta att "Bara gör det!" Vi är alla välkomna att influeras och inspireras av hennes stickade kofta.


Vilka ord skulle du sticka på din kofta? Fundera på det medan du lyssnar på det här extra långa och härliga avsnittet med Maria Mikumaria Gustavsson!



fredag 28 december 2018

Del 3 av mysteriemössan

Nu lämnar vi Hälsingland och Gotland för att bege oss vidare till Dalarna och Öland. Men Norrbotten får följa med även i denna del av mönstret.

Så här ser mössan ut so far.

För när Erika Nordvall-Falck var på Nordiska museets stickcafé för några år sedan och visade en del av sin vantsamling från Norrbotten hade hon med sig den speciella Porjusvanten med mönster av en stor fin blomma, som ibland stickas i två olika färger som här.

En riktig färgälskare måste ha
stickat detta mönster.



Men det finns vantar där blomman är stickad i bara en färg och det blir förstås bra det också.

Från Erikas miniuställning på Nordiska museet
som bara varade en kväll.

Men så snygga, enkla och lättstickade mönster brukar man sällan vara ensam om att använda. De har en tendens att sprida sig i världen.

Så den här blomman hittar man också på Öland. Även där på en vante.


Detta mönster kommer från en stickbok publicerad 1924 och gjord av Anna Petersson-Berg.

Kan det vara den första svenska stickboken? Jag har i alla fall inte hittat någon äldre.

Boken heter Mönsterstickning

Anna Peterson-Berg har samlat ihop mönsterstickade vantar från många olika landskap. Och det visade sig att jag hade fel när jag sa att vi skulle lämna Hälsingland. För den fina blomman finns faktiskt även på en vante från Hälsingland i denna bok. Och vilken underbar vante!

Ibland är det kul att ha fel

Ett nyårslöfte får bli att ta reda på mer om denna Anna Petersson-Berg.

Och det fina blommönstret går självklart att hitta på lettiska vantar. Ni trodde väl inget annat. Jag har fotograferat av bilden från den stora lettiska "vantbibeln" Latviesa Cimdi av Maruta Grasmane.

Vår blomma på lettiska vantar.

På Shetland har man låtit blomman ingå i en bård till ett Fair Isle-mönster och det blir man genast lite sugen på att sticka eller hur?


Det finns med i den här lilla pärlan till häfte med en samling gamla  Fair Isle-diagram. En skattkista att ösa ur för den som vill sätta ihop sina egna mönster.


Men för att få med så många mönster som möjligt så klämde jag också in en annan söt, liten blomma från en ärm på en Gagnef-jacka.

Den söta blomman hittade jag i boken Tvåändsstickning av Birgitta Dandanell, Ulla Danielsson och Kerstin Ankert. Också det ett bra boktips för alla som inte hunnit tröttna på långsam och krånglig stickning och vill läsa lite mer stickhistoria.

Alltså – hur söt?!

Den påminner mycket om blommor jag sett som Selbumönster på vantar från Norge men har inte lyckats hitta någon som är exakt likadan  – bara några som är ganska lika. Kolla, till exempel, i den stora boken Selbuvotter.

Medan jag höll på och letade mönster kollade jag igenom alla mina bilder på dräktjackor från Dala-Floda som jag tagit och se vad jag upptäckte då!


Här har blomman fått lite blad också.

Inte mindre än två olika varianter av den första blomman som är med i del 3. Vilket sammanträffande.


Och här är bladen ännu snirkligare.

Lycka till med stickningen och håll koll på mönstret noga nu, för det är lätt att man blandar ihop de båda blommönstren (gissa hur jag vet det som Heléne brukar säga.)

Lämna gärna en kommentar om du vill fråga något så svarar vi så snabbt vi hinner!

Del 4 kommer den 30 december.

onsdag 26 december 2018

Del 2 av mysteriemössan 4


God fortsättning!
Hoppas att stickningen har gått bra, trots min lilla fadäs att glömma att skriva ut masktätheten för den rutiga kanten. 
Den andra, dubbelvikta kanten ser ut så här när den är klar.

Jag har ett litet huvud och tycker om när kanten är tajt så att mössan inte blåser av eller ramlar ner över ögonen. Men känns den för trång så ska man naturligtvis gå upp i stickstorlek eller sticka lösare – Alice Starmore hävdar ju att man inte ska behöva byta stickor, utan kunna reglera masktätheten med hur hårt man håller garnet. Tips från coachen som man säger!
Dessutom stickar jag (mot bättre vetande) i Madeline Tosh merino light som har en tendens att töja sig efter tvätt. Men färgerna är ju alltid så fina att det är svårt att låta bli det garnet...
Nu är det dags att öka antalet maskor och sticka det andra mönstret som kommer att ta oss till både Gotland och Norrbotten – och även utanför Sveriges gränser. Så häng med!

Historien bakom del 2

Det här är ett mönster som både är lätt att komma ihåg och enkelt att sticka eftersom det inte blir långa flotteringar (trådar på baksidan av stickningen)  på något varv.
Mönstret finns med i Hermanna Stengårds bok Gotländsk sticksöm från 1925. Där kallas det Fyrklöver. Hermanna Stengård gjorde en fantastisk gärning när hon samlade ihop stickmönster från hela Gotland och publicerade dem i en bok. Det är en av de första svenska stickböckerna som givits ut och nu finns den också som faksimil – ett nytryck som är en regelrätt kopia av originalet från Rediviva förlag.
Hermanna förstod själv att det var ett kulturarv hon lyckades rädda från förskingring. Hon sparade även små rester av slitna vantar om där fanns ett mönster som hon förstod var ett "guldkorn". Hennes samling finns nu i Langska huset i Visby och fortsätter att inspirera formgivare av stickning idag – som Johanna Wallin och Erika Åberg.
Det var också Hermannas önskan att mönstren skulle leva vidare på detta sätt. Hon avslutar sitt förord i boken med uppmaningen: "Låt oss hjälpas åt att ta vara på smulorna, att de inte förfaras!"
Men detta genialiskt enkla och fina mönster finns också i Norrbotten sedan gammalt och där kallas det för Kaffebönan – fick jag höra när jag var i Luleå och höll föredrag.

Det här är en barnvante från Erika Nordvall Falcks stora, privata vantsamling.  Se så välanvänd den är – på undersidan har den blivit lite söndernött.


I denna version finns det lite mer utsmyckning runt själva grundmönstret för att det inte ska vara några varv som stickas med bara enkelt garn – antagligen för att det inte blir lika varmt.
Och på sidan 84 i Erikas bok Marknadsvantar finns det bilder på ett ännu häftigare par vantar med detta mönster stickade av Elsa Pirtsi.
Men vi är förstås inte ensamma i världen om att ha stickat det här blomliknande mönstret. Går man runt på den stora, årliga hantverksmarknaden i Riga (som man ju gör ibland) så dyker förstås detta mönster upp. För där dyker nästan alla mönster upp förr eller senare.
Men vad det kan heta på lettiska har jag tyvärr ingen aning om!

Jag tror också att det finns som en Fair Isle-bård från Shetland, men kommer inte ihåg i vilken mönsterbok det kan finnas. Så jag återkommer när jag hittar det.


Men jag har själv använt det tidigare när jag gjorde mönster i Fair Isle-stil till en tröja. Och det går säkert att hitta på fler ställen runt om i världen.
Har du sett det någon annanstans, lämna gärna en kommentar och berätta!

tisdag 25 december 2018

Mysteriet med mysteriemössans kant

FÖRLÅT! 
Det blev fel när jag la upp del 1 av mönstret till mysteriemössan på Ravelry igår.

Några av böckerna som stått för inspirationen till mössan

Jag satt in i det sista och gjorde ändringar, bland annat skrev jag in att masktätheten på den rutiga kanten ska vara 31 m = 10 cm, inte 36 m som den övriga slätstickade mössan har.

Men jag lyckades tydligen inte ladda upp den versionen på Ravelry, utan den äldre versionen låg kvar. Eller så råkade jag radera fel. 

Det förklarar i alla fall varför det har varit svårt att hitta uppgiften om den rutiga kantens masktäthet...
Och om den har samma masktäthet som resten av mössan blir den ju alldeles för trång.

Den dubbelvikta kanten har dock en masktäthet på 36 m = 10 cm eftersom jag själv vill att kanten ska sitta ganska tajt så att mössan inte ramlar ner över ögonen. 
Men har du stort huvud eller vill ha en lösare kant ska du naturligtvis ta en större sticka så att du får en masktäthet på kanske 32 m = 10 cm. 

Jag tycker också att kanter har en tendens att töja sig, men det beror förstås vilket garn man stickar i.

God fortsättning och hoppas att mönstret är lättare att förstå nu!

måndag 24 december 2018

Del 1: Mysteriemössans kant.





God jul!

Idag publiceras första delen av Mysteriemössan 4 i Johannes Ravelry-butik.  Och i år blir kanten lite extra krånglig och långsam.

Garn: Johanne har använt Tynn Merinoull, 175 meter/50 gram (350 meter/100 gram) och ett finskt silkeullgarn som heter Silla (som är lite svårt att få tag på). Heléne stickade med Teksrena (350 m/100 g) från Litauen men inköpt i Estland.

Skillnaden mellan de olika garnerna är att Teksrena är obehandlat och Tynn Merinoull är superwashbehandlat. När vi jämför våra mössor har den i superwashgarnet ett härligt fall, lite som en luva, medan det obehandlade garnet blir mycket tätt och ganska stumt.
Tunt garn som borde bli bra är, till exempel, magasin Duetts supersoft eller Røros Lammull från Rauma.
Rekommenderade stickor: rundstickor (40 cm långa) och strumpstickor mellan 2–2,5 mm (eller de stickor som ger dig rätt masktäthet).

Masktäthet: 36–38 m x 36 varv = 10 x 10 cm i mönsterstickning (om du får fler än 36 m blir mössan mindre, om du får färre än 36 m blir mössan större)
Det går inte att nog understryka vikten av att kontrollera masktätheten innan maskorna läggs upp till stickningen. Ni vet det ju redan, men det kan inte sägas nog många gånger.

I ett ganska nytt blogginlägg från Kate Davies kan man läsa hennes förklaring till varför hon slutat ange "rekommenderad stickgrovlek" i sina beskrivningar. Istället skriver hon "cast on with gauge-size needle" dvs "lägg upp med stickor i masktäthetsstorlek". För så är det!

För att få 36 m x 36 v att bli 10 x 10 cm kanske du behöver en 2 mm sticka. Jag kanske behöver en 2,5 mm. Eller 1,5 mm! Att det står en rekommenderad stickgrovlek i beskrivningen är bara något att utgå från när provlappen ska stickas. Glöm aldrig det. Eller "gissa hur vi vet det"?!

Här är en länk till en öppen uppläggning som virkas.
Den behövs om man vill göra den dubbelvikta kanten på mössan.

Kanten och mönsterbården är båda hämtade från Hälsingetröjor.
Just de här tröjorna finns på Skansens klädkammare i Stockholm.

Resårkant med rund kant - tubular cast on with waste yarn
Heléne valde en enklare kant på sin mössa, en vanlig 1x1 resår men med en finess. Istället för den strama och hårda uppläggningen som när man "lägger upp som vanligt" startar resåren direkt och blir rund och stretchig.

På engelska kallas den för "tubular cast on" och kan göras på flera sätt. En av varianterna används för att starta dubbelstickning.

Men Heléne vill tipsa om "tubular cast on with waste yarn". Se de olika momenten på bild i länken nederst!

Lägg upp och sticka de första två varven på en rak sticka - det är enklast! För sedan över maskorna till rundstickan och gå sedan över till att sticka runt. Det blir ett litet hack i början som du får sy till med uppläggningstråden. Men det är det värt!

Du börjar alltid med en tillfällig virkad uppläggning och lägger upp halva maskantalet + 1. Om du ska ha 100 m i själva resårkanten, virka upp 50 m + 1 på en rak sticka.

1. [sticka 1 r, 1 omsl], upprepa klammern hela uppläggningen = 100 m + 1
2. [lyft 1 m avigt (med garnet framför), 1 r], upprepa klammern varvet ut
3. [lyft 1 m avigt (med garnet framfö), 1 r], upprepa klammern varvet ut.

För över maskorna till rundstickan, tag ihop till en ring och fortsätt sticka resår [1 r, 1 a] så lång du vill ha din resårkant.

Länk till Tubular cast on with waste yarn.

Hoppas att många är sugna på att vara med – vi har ju döpt mössan till Hela Sverige stickar! 
Lägg gärna upp bilder på instagram och använd hashtaggen mysteriemössan4


P.S. Nästa del kommer på Annandagen. 

fredag 21 december 2018

Mysteriemössan 4

Dags igen för årets mysteriestickning som blir en... mössa!

 

Den här gången tar vi med alla stickare på en resa genom Sverige – så vi hoppas att många vill följa med.

Mönstret kommer att finnas på Ravelry och vi börjar på julafton, när lugnet har lägrat sig och siktar på att bli klara vid nyår.

I år är det extra viktigt att man kollar masktätheten, annars riskerar mössan att bli för stor. Det ska vara tunt ullgarn, 400 m/100 g, och tunna stickor, 2 mm. Rauma, Kampes och Visjö kommer, till exempel, att vara för tjocka.

Välj två färger som har stor kontrast, det vill säga ett nystan (50 g) mörk bottenfärg och ett nystan (50 g) ljus mönsterfärg – eller tvärtom. Johanne valde svart garn mot röd botten och Heléne valde vitt garn mot mörkgrå botten.

Och här kommer en liten julhälsning från oss, samtidigt som vi avslöjar lite mer om temat för stickningen!



onsdag 19 december 2018

89. Hønsestrikkaren Anna Bauer

  • Det sprider sig en hönsestrikkfeber i stickvärlden. Vår systerpodd Stickkontakt gör adventskoftor i garn från olika kalendrar i bästa hönsestrikkstil. Och vi har äntligen fått intervjua Anna Bauer.

Som vi har längtat efter att få intervjua Anna!

Denna coola stickare från Göteborg bör egentligen tituleras textilkonstnär, men vi döpte raskt om henne till den svenska "Dronningen av Hønsestrik". Särskilt som hon faktiskt ska åka till Nordiskt sticksymposium i Danmark i sommar och lära danskarna hönsestrikk!

Anna hade med en hel hög med stickade saker.

För fem sex år sedan fick Anna låna boken Hönsestrik (som också finns på svenska) av en kompis, började hönsesticka och sedan var hon fast. Det har blivit massor av koftor och vantar sedan dess.

Getabockar, ekorrar, ankor och blommor, med mera...

En genialisk grej som Anna kommit på är att bara sticka udda vantar, aldrig två likadana. Dels kan man prova många fler mönster per vantpar och dels gör det inte lika mycket om man tappar en vante – då tar man bara en annan i högen.

Och hon stickar alltid tumkil på sina vantar för då får det plats ett litet mönster till.

Inte helt perfekt, men otroligt fint!

Det är befriande att höra hur fritt Anna stickar, utan att ha ritat mönstret innan. Det är bara färgerna hon planerar på ett ungefär. Och om inte mönstret passar ihop perfekt när man gör ihoptagningarna för raglanärmen så gör det inget.

Brännvinsknäppning med flit

En kofta som hon stickade fick olika långa framkanter, och då satte hon sonika på massor med olika knappar i varierande storlek så går det bra att knäppa som man vill. Otroligt kreativ lösning.

Men ännu häftigare är koftan Anna stickade till en utställning i Arvika tidigare i höstas – som vi tyvärr glömde att prata om i podden. Temat var "En tröja till konstnären" och Anna valde att sticka till fransk-amerikanska Niki de Saint Phalle. I Sverige är Niki mest känd för gruppen skulpturer som heter Paradiset framför Moderna museet i Stockholm.

Foto: Anna Bauer

Anna hämtade dock inspirationen från ett annat av Niki de Saint Phalles konstverk som finns i Italien, en Tarotträdgård, Giardino dei Tarocchi. Där finns alla figurer i en tarotkortlek representerade och Anna valde djävulens kort. Och det är inte att leka med – det står för humor, sexualitet, sensualism, begär, kreativ energi, egoism, materialim, synd, manipulation, lögner, otrohet, missbruk, ondska, destruktivitet, fanatism och karisma. Puh!

Foto: Anna Bauer
Koftan blev en mycket speciell skapelse förstås. Och även den stickade hon på känsla – utan mönster.

Lyssna på den intressanta intervjun med Anna här eller i din smartphone.


På Johannes instagram (borntoknit) kommer det också att finnas en kort film som visar hur Anna bär sig åt när hon stickar fram- och tillbaka utan att vända på stickningen.
Anna själv hittar du på instagram som annabauergbg.




söndag 2 december 2018

88. Ulla, mästare i stickning


Ibland säger ju andra människor (särskilt sådana som inte stickar) att "du är allt en riktig mästare i stickning" till en. Äsch, svarar man förstås.

Men det finns en stickare som inte kan svara äsch. Hon heter Ulla Engquist och är Sveriges första mästare i stickningsyrket. Hurra för Ulla!

Ulla med sina två böcker – ett måste i stickbiblioteket

Det var en stor händelse när Ulla fick ta emot mästarbrev i Stockholms stadshus den 7 november – inte bara för Ulla själv utan för alla oss stickare. Det är ju en hedersbetygelse för själva stickningen. Och något av en skandal att det inte funnits någon mästare i stickning tidigare. Du kan läsa mer om hur du får ett gesäll- eller mästarbrev hos Sveriges Hemslöjdsföreningars Riksförbund.


Olika kanter som Ulla lär ut på sina kurser

Ulla har stickat i 60 år och under de senaste 40 åren har hon ägnat sig åt att utforska alla detaljer inom tekniken. Hon söker efter problem och löser dem allteftersom. Och hon ger sig inte förrän hon lyckats. Man skulle kunna säga att hon forskar i stickning.

Olika typer av ärmisättningar och framkanter.

Det har resulterat i två böcker utgivna på Hemslöjdens förlag: Sticka – detaljer som gör skillnad och Sticka – egna modeller och fler detaljer.

I dem kan man hitta massor av varianter på uppläggning och avmaskningar, ökningar och minskningar, kantmaskor, resårer och så lär man sig uttrycket SKARP ANSLUTNING.

Med den vita tråden räknar man varven och där den är
sydd horisontellt gör man något särskilt,
som att börja med en intagning.

Ulla håller kurser och lär ut sin gedigna kunskap och du hittar Ulla på hennes hemsida om du vill boka in henne till en kurs.


Men hon delar också frikostigt med sig av sina bästa tips under intervjun med Nördic Knitting. Om du vill se bilder av hur de olika momenten ser ut så kan du samtidigt bläddra i Ullas böcker – vi rekommenderar att man har dem i sitt stickbibliotek.

Olika sätt att placera knapphålen.
Ulla förklarar, till exempel, att knapphål måste anpassas till den typ av knappslå den ska sitta i. Men det måste vara ett lodrät kanpphål i en resårstickad knappslå. Om det är en 2-2 resår placeras knapphålet mellan två avigstickade maskor från rätsidan och måste tränsar med knapphålssilke för att bli näst intill osynligt eftersom det följer linjerna i resåren.
I en rätstickad knappslå ska knapphålet istället stickas vågrät.

Hon berättar också om hur hon ser varje stickprojekt som en cirkel och att hon aldrig stickar efter någon annans beskrivning utan att göra ändringar.

Ulla yttrar också ett visdomsord som är så bra att Johanne inser att hon måste brodera det!

Det engelska garnet hon pratar om heter Frangipani och finns på guernseywool.co.uk
Lustigt nog så pratar Heléne om samma garn i avsnittet innan som handlar om fiskrensarflickorna.

Lyssna nu på avsnittet så lär du dig massor!