98. En ny Shetlandsgalning

Johanne kom hem från sitt första besök på Shetlandsöarna en aningen i gasen, som man säger. Heléne hann bara fråga hur resan var – sedan fick hon knappt en syl i vädret under resten av inspelningen...

Spoiler: Johanne tyckte att allt på Shetland var gulligt.

Lunnefåglarna.

En puffin på Sumburgh Head

Oliver Henry som berättade om ull på Jamieson´s & Smith.

Oliver Henry som klassat ull i hela sitt liv.

Mönstret till åets Shetland Wool Week Hat har inspirerats av hans liv. Det är Oliver Henry som är patreon i år.

Sandra Manson har designat Roadside Beanie.

Ella Gordon som jobbar i Jamieson´s & Smiths butik är också gullig. Kolla gärna in hennes intressanta hemsida där hon visar bilder av gamla vintage Fair Isle-tröjor.

Ella är en riktig Shetlandskändis!

Men Wilma Malcomson är gulligast av alla!

Wilma till höger och Irene till vänster.

Så kul att få vara med på en workshop om att färgsätta Fair Isle-stickning med en riktig mästare.

Alla fick hjälp att välja färger till provlapparna.

Wilma har sparat alla provlappar hon har stickat.

Hon visade hur hon själv kan få inspiration av en bild.

Wilma säljer också uppstickade tröjor och slipovrar som hon färgsatt.

Vilken vecka! Så många intressanta besök på museum. Först Shetland Museum and Archives.

Vi fick titta på plagg som plockats fram ur samlingarna.

En riktigt gammal mössa.

En kanske ännu äldre mössa.

Man fick röra vid plaggen och kolla baksidan!

Det fanns också spetsstickade sjalar från Unst.

Carol Christiansen berättade om arbetet på museet och hade också plockat fram allt vi fick titta och känna på.

Carol Christiansen är "curator" på museet.

Vi fick också vandra på vackra Eshaness.

I närheten av Eshaness låg museet Tangwick Haa. Där finns kopior av alla de 1600-talsplagg som the Gunnister man hade på sig när han hittades i torvmossen.

Och i en utställning fanns en provdocka som föreställde en Herring girl i en väldigt vacker Fair Isle-tröja.

Fina kanter med aviga maskor.

På Böd of Gremista fanns en fin utställning med gamla Fair Isletröjor på temat färger. Det är också ett litet gulligt museum, väl värt ett besök. Men alltså – hur tar man bättre bilder genom glas?

Så mycket fint i montrarna!

På ekologiska gården Uradale Farm poserade fåren allra bäst. Gissa om de blev fotograferade.

Hopfösta av hundarna poserade fåren snällt.

 Garnet var också superfint. Kolla bara tröjan som Veronika Velupillai har på sig (stickad av Marja de Trollenwol) i Uradalegarn. Hon ska hålla föredrag om stick-ord i den shetländska dialekten under Shetland Wool Week – men antagligen är väl biljetterna redan slut...

Härliga färger på Veronikas tröja.

Jamieson´s i Lerwick ser ju inte ut som en garnaffär. Men skenet bedrar...

Här inne finns en hel vägg med garn i över 220 färger.

 Mysigast av allt var att sitta och sticka på Busta House på kvällarna i torvbrasans värme.

Stickning i the Longroom.

 Och på flyget hem kunde man spana in självaste Fair Isle.

Fair Isle-stickningens ursprung.

Lyssna gärna – om ni orkar – på en överentusiastisk Johanne som inte kan sluta prata om sin första resa till Shetland.


PS Som tur är blir det flera resor dit med Red Fox travel. Det går att mejla Elisabeth och förhandsanmäla intresse till resorna nästa höst.

82. Wilma – drottningen av Fair Isle-stickning

Vi har fått träffa Wilma! Och vi har fått intervjua Wilma!
Vem är Wilma, kanske någon undrar nu?

Jo, Wilma Malcolmson är Shetlands egen drottning av Fair Islestickning och färgsättning. Och vi är två av hennes största fans...

Här är några små smakprov på Wilmas stickning.

Underbara färgkombinationer.

Wilma stickar mest i Jamieson´s Spindrift, eftersom det finns 221 färger att välja på. Och inspirationen kan hon få från en tavla, till exempel.

Att kombinera färger efter ett fotografi är Wilmas specialitet.

Eller så får hon syn på lite krafs på stranden – och vips har det blivit en fin Fair isle-stickning.

Att sjögräs på en sandstrand kan vara så vackert!

Wilma har sparat alla provlappar hon har stickat upp. Hon stickar oftast på maskin.

Har vi nämnt att Wilma är en mästare på färger?

I sommar har Wilma varit i Sverige och hållit kurs under Stickstämman på Biskops Arnö. Det var fullsatt.

Wilma undervisar på kursen Paint with wool och hjälper
kursdeltagarna att välja färger till sina provlappar.

Heléne hade turen att få vara Wilmas assistent under första kursen hon höll som hette Paint with Wool.

Vi som inte kunde gå kurs för Wilma fick ändå höra hennes föredrag om stickningen och livet på Shetlandsöarna.

Och för att alla som inte var på den trivsamma och välordnade stickstämman ska få höra Wilma berätta så har vi förstås intervjuat henne för podden.

Wilma Malcolmsons företag heter Shetland Designer

Hon berättar om sin släkt, som bott på Shetland sedan urminnes tider, hur hon började designa Fair isle-mönster och vad hon tror om stickningens framtid på Shetland.

Barnbarnet Terri Laura och Wilma i ateljén i Cunningsburgh.
Foto: Marika Holmblad

Wilmas söta dotterdotter Terri Laura är redan en lovande stickdesigner och nu jobbar de i samma ateljé. Kolla in instagramkontot @terrilaura. Wilmas heter @wilmadesigner.

 Wilma omgiven av två av sina största fans!
Foto: Ivar Asplund

 Och så här löjligt glada blev vi av att bli fotograferade tillsammans med en riktig drottning.

Avsnittet vi har spelat in är först på svenska, då vi återberättar lite av det Wilma sa. Sedan kommer intervjun med henne på engelska så att alla ska få njuta av hennes underbara dialekt – som inte är särskilt svårt att förstå. Wilma talar långsamt så att alla kan hänga med!

Enjoy!

69. Karin Kahnlund – drottning av tvåändsstickning

Efterfrågad och efterlängtad – äntligen kan vi presentera drottningen av tvåändsstickning: Karin Kahnlund (*spelar en liten fanfar*).

Vi har tvåändsstickat i Sverige sedan 1500-talet – det finns bevis i form av en vante på Dalarnas museum i Falun. (Allt om den kan man lyssna på i avsnitt 58 av podden).

Karin Kahnlund + tvåändsstickning = sant

Karin upptäckte denna speciella stickteknik när hon var i 20-årsåldern och det har varit hennes stora kärlek sedan dess. Hon älskar fortfarande att upptäcka nytt med denna traditionella teknik – för i varje liten by i Dalarna kan man ha hittat på något eget sätt att göra.

När Karin ska ha extra roligt stickar hon tvåändsstickning. Men hon stickar annat också – och lär  ut till andra. Det är Karin Kahnlund som tagit fram den fantastiska kursen på HVskola som heter Stickresan (och som Johanne har gått).

Ett imponerande stickbibliotek!

Under stickresan får man lära sig om sticktraditioner i olika delar av Sverige – från Skåne till Norrbotten, via Halland, Gotland, Dalarna och Hälsingland. 

Karin samlar även på gamla dräktdelar och stickade plagg.

Karin har bott i Leksand, men nu finns hon i Stockholm och har skapat ett eget garnparadis i en källarlokal vid Islandstorget (som man lätt tar sig till med tunnelbanan).

Hit kan man få komma på fortsättningskurs i tvåändsstickning  varannan tisdag jämna veckor kl 13-16 och 18-21. Det är bara att anmäla sig för att vara säker på att det finns plats.
Det finns mer information på Karins hemsida – Uppstickaren.

En fullkomligt fantastisk färgprakt! Bara att välja. Bara...

Hon säljer också Shetlandsgarn från Jamieson´s spinneri – så kallat Spindrift som finns i 220 färger. Karin har cirka 200 färger i sina välfyllda hyllor.

Det går att köpa boken på Karins hemsida.

Karin har gjort en stickbok med inspiration av en gammal bok som heter Svenska mönster. Karins bok heter Sticka efter svenska mönster och finns fortfarande att få tag på.

Den innehåller fina flerfärgsmönster i olika svårighetsgrader.

Karins dotter Anna fick vara modell trots tandställning.

Karin brukar också vara lärare på Sätergläntan och på olika stickstämmor och andra stickevenemang.

Och i sommar arrangerar hon och Sanna Thors Sköld en egen stickstämma på Biskops Arnö folkhögskola (nära Enköping) den 24–27 juli med många spännande kurser. Till exempel kommer underbara Wilma Malcolmson från Shetlandsöarna – men även Heléne och Johanne ska undervisa i, till exempel, flerfärgsstickning, färglära, om ravelry och att sticka på engelska och att sticka med pärlor.

Om inte alla platser redan är slut så kan man anmäla sig här.

Karin stickar alltid med en utsökt hög masktäthet.

Lyssna på när Karin berättar om sitt stickliv här eller i din smartphone.

52. Bevare oss för Brexit!

Att nysta garn är vanligtvis en väldigt kontemplativ stund i Johannes liv, men när hon senast stod och nystade Shetlandsgarn slog det henne vad Brexit kommer att innebära: nämligen att det blir både krångligare och dyrare att köpa garn från Storbritannien.

Jajamensan. Det kommer att bli lika krångligt
och dyrt som att  köpa garn från Norge!

Visst finns det mycket annat fint garn, men nu råkar hon ha utvecklat ett tungt missbruk av just shetländska fibrer i regnbågens alla färger (ägna gärna en stund åt att begrunda allvaret i detta och skicka henne sedan en uppmuntrande tanke).

Det finns bara en sak att göra (förstås) och det är att börja hamstra Jamieson´s och Jamieson & Smith´s redan nu. Det finns ingen tid att förlora. Virtual Yarns kit kommer naturligtvis också att bli dyrare...

Alltså hur tänkte de när de röstade?! Och nu när det hastigt och lustigt bestämdes att det blir nyval i Storbritannien i juni kan processen gå ännu fortare.

Med anledning av denna annalkande katastrof handlar det senaste avsnittet om brittiskt garn och brittiska mönsterformgivare – samt en brittisk stickguru.

Det första garnföretagen vi nämner är Patons & Baldwins som också är det äldsta. Det finns en del av deras mönster gratis att hämta. Kolla t.ex. in sockorna med "fair isle-mönster" som vi nämner. Och bland allt som Johanne samlat på sig finns ett ett par gamla häftiga häften!

Fina fynd från Ebay

Mannen som utnämnts till Storbritanniens första och största stickstjärna är James Norbury – som var en bestämd herre med sina egna idéer och egna tv-program där han hade möjlighet att framföra dem. Han gjorde också stickbeskrivningar för just Patons & Baldwins.

Embed from Getty Images

James ser ut att kunna ha en egen podd med namnet Nördic Knitting om man säger så...

Vi nämner också Sirdar, ett företag vars historia startade i slutet av 1800-talet. Självklart kan man fortfarande köpa deras garner.

Ett betydligt yngre garnföretag som är mer känt i Sverige är Rowan, som ligger i Yorkshire i norra England i den förtjusande lilla staden Holmfirth.

Holmfirth fotograferat av Richard Harvery

Rowangarner var väldigt populära här under 1990-talet och finns fortfarande att köpa. Många brittiska formgivare har jobbat för och med Rowan. Men störst av alla var förstås Kaffe Fassett – som vi kommer att tillägna ett helt eget avsnitt så småningom. Han är ju heller inte britt, utan amerikan.

I stället inleder vi med att berätta om Debbie Bliss, som har sitt eget garnmärke och gjort massor med mönster. Några finns gratis och hon har också en sida med tips till stickare!

Debbie Bliss

Debbie Bliss har fått medalj av engelska drottningen för sina insatser för hantverk, men coolast är nog att hon sålt en stickad krukväxt till Elton John.

Louisa Harding har jobbat för Rowan och lärde sig att göra mönster av ingen mindre än Kaffe Fasset himself. Nu har hon sitt eget garnmärke med bara cashmeregarner som heter Yarntelier.

Det finns en trevlig intervju med Louisa att titta på – hon verkar så sympatisk.

Sasha Kagan gör helt otroliga stickmönster som är mer som konstverk. Mycket intarsiastickning. Hon är en äkta hippie som flyttade ut på landet i Wales på 1960-talet och fick sin stickverksamhet att växa – hennes tröjor har burits av kändisar som Woody Allen, Mia Farrow och Cher.

Sasha Kagan

Annabel Fox gjorde ännu mer kompicerade mönster i intarsia. Hon lärde sig sticka när hon gick på konsthögskola av en vän och det ändrade hennes liv. Hon ändrade inriktning och läste mode och textil och startade ett företag för att sälja sina handstickade tröjor.

Kim Hargreaves började på Rowan redan som tonåring och var ledande designer där under många år och satte sin prägel på garner och mönster. Nu har hon sitt eget företag som heter Kim, men verkar fortfarande samarbeta med Rowan och göra mönster för deras garner.

Kim Hargreaves

Marie Wallin har också jobbat för Rowan som deras huvuddesigner, men har sedan några år tillbaka ett eget företag. Hon gör egna böcker och kit och håller workshops hemma i Leicestershire. En rolig idé är hennes workshop holidays som heter Fair isle by the Sea och Fair isle on the Farm. Hon har också en Fair isle-klubb där man får prova att sticka olika mönster och sy ihop alla lappar till en rejäl gigantisk filt.

Marie Wallin

Jean Moss är en flitig formgivare, som även hon har jobbat för Rowan, dessutom besatt av olika sticktekniker. Hon håller gärna workshops och lär ut teknikerna och hon brukar arrangera stickresor tillsammans med sin man (men just nu har de ett sabbatsår). Hon är även musiker och vegetarian och har en trevlig blogg som fortfarande uppdateras.
Det går att lyssna på hur Jean låter när hon blir intervjuad i en engelsk podcast.

Jean Moss

Lyssna och lär om allt brittiskt och skynda sedan att fylla på i garnlagret!
Avsnitt 52: Bevare oss för Brexit!

49. Gunnel Melchers – vår räddare i nöden!

Alla som levde i Sverige på 1970- och tidigt 1980-tal vet vilken svår tid det var – när Shetlandsgarn var mer svåråtkomligt än knark (även om varken Heléne eller Johanne var tillräckligt försigkomna för att ha testat sanningshalten i detta påstående).

Gunnel med tröjan från Lerwick

Men in på scenen, som en räddande ängel, trädde då Gunnel Melchers – Sveriges första (och då enda) importör av nämnda garn. En sann pionjär. Hennes adress Klyftvägen i Bromma har idag en smått legendarisk klang för alla tidiga diggare av Fair Isle-stickning.

Oktröjan med den märkliga ärmstickningen...

Och i förra veckan fick vi göra en pilgrimsfärd hälsa på hemma hos Gunnel och träda ned i hennes källare där det fortfarande finns hyllor som dignar av fibrer från Shetlandsfår i alla regnbågens färger.

Den mesta sålda tröjan är Från mörkt till ljust, som är omnämnd tidigare i detta inlägg. Och Gunnel berättade att när intresset var som störst i mitten av 1980-talet fick man ställa sig i telefonkö för att få komma fram och beställa.

Helénes klipp från tidningen Vi.

En annan bestseller var "tröjan från Lerwick" från Uuve Snidares bok Fiskartröjor och även publicerad i tidningen Vi. Heléne har redan stickat den i blått och Johanne ska nu sticka den i originalfärgerna – i originalgarnerna! Vem hade trott att det skulle vara möjligt detta nådens år 2017?

Tröja i lite äldre färger – fyrtiotal?

Vi nämner också några andra mönsterböcker, som A Shetland Pattern Book av Maggie Smith och Maggie Twatt (gammal och svår att få tag på) och A Shetlanders Fair Isle Graph Book, som finns att köpa från Jamieson & Smith.

Prinsen av Wales tröja som Gunnel återskapat efter målningen.

Gunnel hade plockat fram en rejäl hög med tröjor att titta på – och vi var inte svårtrugade utan högg glatt in. Vi vände och vred och granskade insidor – men vill tillägga att inga tröjor kom till skada under kvällen...

Stickord på shetländska – bara att börja öva!

Om det finns någon mer som är sugen på lite äkta vintage shetlandsgarn direkt från Gunnels källare  (jo, vi lämnade kvar några härvor av hänsyn till er andra – sjysst va?!) går det bra att kontakta henne på mejladressen: gunnel.melchersATtele2.se (byt ut AT mot @)

Lyssna på intervjun med Gunnel Melchers i en smartphone eller här:


Medan vi funderar lite på hur torftigt livet skulle ha varit för oss om det inte vore för Gunnel – och inte bara för oss.

För utan Gunnel hade vi ju aldrig upptäckt Alice Starmore.
Och utan Alice Starmore hade vi ju aldrig gjort Nördic Knitting...
(Hoppsan! Sa vi det där sista högt?)