Del 2 av mysteriemössan 4

God fortsättning!

Hoppas att stickningen har gått bra, trots min lilla fadäs att glömma att skriva ut masktätheten för den rutiga kanten. 

Den andra, dubbelvikta kanten ser ut så här när den är klar.

Jag har ett litet huvud och tycker om när kanten är tajt så att mössan inte blåser av eller ramlar ner över ögonen. Men känns den för trång så ska man naturligtvis gå upp i stickstorlek eller sticka lösare – Alice Starmore hävdar ju att man inte ska behöva byta stickor, utan kunna reglera masktätheten med hur hårt man håller garnet. Tips från coachen som man säger!

Dessutom stickar jag (mot bättre vetande) i Madeline Tosh merino light som har en tendens att töja sig efter tvätt. Men färgerna är ju alltid så fina att det är svårt att låta bli det garnet...

Nu är det dags att öka antalet maskor och sticka det andra mönstret som kommer att ta oss till både Gotland och Norrbotten – och även utanför Sveriges gränser. Så häng med!

Historien bakom del 2

Det här är ett mönster som både är lätt att komma ihåg och enkelt att sticka eftersom det inte blir långa flotteringar (trådar på baksidan av stickningen)  på något varv.

Mönstret finns med i Hermanna Stengårds bok Gotländsk sticksöm från 1925. Där kallas det Fyrklöver. Hermanna Stengård gjorde en fantastisk gärning när hon samlade ihop stickmönster från hela Gotland och publicerade dem i en bok. Det är en av de första svenska stickböckerna som givits ut och nu finns den också som faksimil – ett nytryck som är en regelrätt kopia av originalet från Rediviva förlag.

Hermanna förstod själv att det var ett kulturarv hon lyckades rädda från förskingring. Hon sparade även små rester av slitna vantar om där fanns ett mönster som hon förstod var ett "guldkorn". Hennes samling finns nu i Langska huset i Visby och fortsätter att inspirera formgivare av stickning idag – som Johanna Wallin och Erika Åberg.

Det var också Hermannas önskan att mönstren skulle leva vidare på detta sätt. Hon avslutar sitt förord i boken med uppmaningen: "Låt oss hjälpas åt att ta vara på smulorna, att de inte förfaras!"

Men detta genialiskt enkla och fina mönster finns också i Norrbotten sedan gammalt och där kallas det för Kaffebönan – fick jag höra när jag var i Luleå och höll föredrag.

Det här är en barnvante från Erika Nordvall Falcks stora, privata vantsamling.  Se så välanvänd den är – på undersidan har den blivit lite söndernött.

I denna version finns det lite mer utsmyckning runt själva grundmönstret för att det inte ska vara några varv som stickas med bara enkelt garn – antagligen för att det inte blir lika varmt.

Och på sidan 84 i Erikas bok Marknadsvantar finns det bilder på ett ännu häftigare par vantar med detta mönster stickade av Elsa Pirtsi.

Men vi är förstås inte ensamma i världen om att ha stickat det här blomliknande mönstret. Går man runt på den stora, årliga hantverksmarknaden i Riga (som man ju gör ibland) så dyker förstås detta mönster upp. För där dyker nästan alla mönster upp förr eller senare.

Men vad det kan heta på lettiska har jag tyvärr ingen aning om!

Jag tror också att det finns som en Fair Isle-bård från Shetland, men kommer inte ihåg i vilken mönsterbok det kan finnas. Så jag återkommer när jag hittar det.

Men jag har själv använt det tidigare när jag gjorde mönster i Fair Isle-stil till en tröja. Och det går säkert att hitta på fler ställen runt om i världen.
Har du sett det någon annanstans, lämna gärna en kommentar och berätta!