72. Tack för Kaffe!

Äntligen tar vi itu med vårt förhållande till den ikoniske stickaren och textilkonstnären Kaffe Fassett. 

På helgens Syfestival hittade Johanne ett gosigt mohairnystan som Kaffe komponerat färgerna på.

Heléne hittade en av Kaffes kålkuddar -
ett kärt återseende!

Det första man tänker på när man nämner hans namn är förstås FÄRG, eftersom han är ju en mästare på att få sina stickningar, broderier och lapptäcken att lysa och skimra.

Men den här kudden av Kaffe
 är nästan ännu maffigare!

Det andra man tänker på är ju hur hans namn egentligen ska uttalas...  Och hur många visste att han egentligen hette Frank – upp med händerna!

På webbsidan Kaffe Fassett Studio finns mycket information och, inte minst, bilder och videor att njuta av.

I avsnittet råkar Heléne, som är erkänt svag i huvudräkning, säga att Kaffe kom till London 1964 när han var 20 år. Han var snarare 27, eftersom han är född 1937. (Johanne, inte heller så haj på huvudräkning, nickar bara instämmande. )

Mera som nämns är Kattkudden som Heléne broderade och gav sin syster i födelsedagspresent.
Kaffe samarbetade med Rowan  i många år. Här är ett tidigt kit som nu är sällsynt.

Här är alla träffarna man får på Kaffe Fassett på Ravelry.

Aftonkappan på Victoria and Albert Museum är förstås helt fantastisk, liksom tröjan med de Fåvitska Jungfrurna. För att inte tala om halsduken!

Den unge Kaffe blev mycket känd och uppmärksammad på 1980-talet. Johanne har en "liten gnagande misstanke" om att en del av det berodde på att han var man som verkade inom ett traditionellt kvinnligt område. Men inte bara det förstås – han är ju en exceptionell begåvning som också revolutionerat stickningen på sitt eget vis.

Bok från 1987 som Johanne läser ur i avsnittet.

Kaffe är nu över 80 år men still going strong. Han turnerar med föreläsningar och workshops över hela världen tillsammans med sin partner och kompanjon Brandon Mably.

Bild lånad från australiska Material Obession,
en föreläsning tidigare i år.

Vi avslutar med att prata om att Få Betalt – (Ta Betalt) ett ämne som alltid känns lite pirrigt att ge sig ut i när det gäller handarbete. Och att försöka försörja sig på stickning. Vi tog Ulla Enquists tröja från en utställning 2009 som exempel.

Bilden är tyvärr i mycket dålig kvalitet. Men så här står det; stickningen har tagit 114 timmar och med en timpeng på 100 kr, sociala avgifter, materialkostnad landar koftans pris på 15 739 kr.
Inkluderas även utställningsarvode och moms kostar den 28 035 kr.

Vi pratar också om att sätta pris på sin kunskap, att den faktiskt är värd något. Och varför att ställa upp gratis "för att det är bra för din marknadsföring" är en dålig idé.

Allra sist kommer en nyinspelad avslutning där vi pratar mer om stickande män och pengar efter att ha läst många intressanta kommentarer om ämnet på ett Facebookinlägg av Annemor Sundbø. (Även hon värd ett eget poddavsnitt så småningom).

Vi tipsar också om de här bra sakerna:

Shetland möter Halland, kurs 7-8 april hos Knit One Purr One utanför Falkenberg – det finns några platser kvar!
Stickstämma 2018 på Biskops-Arnö. Nu kan man ha tur och få en restplats på en del kurser.

En av Johannes kurser på stickstämman
 är om att sticka med pärlor.

En av Helénes kurser på Biskos-Arnö är den kära gamla 

"Sticka mönster och våga klippa"

Res till Irland, och Aranöarna, med Johanne 21-26 maj! Följer du med får du lyssna på Kate Davies och vara med på en ny garnfestival i Dublin.

Och häng på Tant Koftas nya projekt #den runda filten till förmån för PLAN Sverige – som samlar in pengar för att flickorna få en möjlighet att gå i skolan.

Det här matiga avsnittet vill du bara inte missa!

71. Stoppa hålet med lagningsaktivisten Leili!

Leili Mänder har kontot Lagninsgaktivisterna på Instagram med intressanta och lärorika inlägg.
Nu bjuder hon Nördic Knittings lyssnare på sina bästa tips och berättar om spännande lagningar hon har fått göra.

Leili Mender med en älskad, lagad kofta.

Nu kanske du invänder att en lagning kan väl inte vara särskilt spännande. Men visst kan den!
Att syna ett plagg i sömmarna kan berätta plaggets historia. Och varför låter man laga en tweedkavaj som håller på att falla sönder? Vad har gjort den så älskad?

Och det mest spännande med lagning är förstås att komma på hur den bäst ska göras. Det är ett riktigt detektivarbete ibland att hitta rätt garn till den trasiga ulltröjan, den finaste lappen att sy på stället som nötts sönder.

En fin 1940-talskofta som var full av hål.

När Leili fick denna fina fyrtiotalskofta med lusemönster var den hårt åtgången av malar. Nu har hon lagat den så skickligt att det nästan inte syns.

Lagningen är nästan omöjlig att upptäcka på lite håll.

I de största hålen har hon stickat i en liten lapp med gammalt garn hon hittat på en loppis.
Det gör man bäst med en gammal stoppapparat.

Johanne köpte ett gammal syskrin där det fanns en stoppapparat.

En stoppapparat är lite som en vävstol i miniatyr, där man kan väva en fin lagning direkt i hålet på plagget.

Tur att bruksanvisningen fanns kvar!

Det är lite enklare att laga en trasig mudd. Bara att sticka en ny!

En ny mudd kan rädda en gammal tröja.

Att laga snyggt är en konst!
Och nu börjar det till och med bli lite trendigt med synliga lagningar.

Leili berättar också hur man ska göra med fläckar för att bäst få bort dem.

Vill du träffa Leili så kommer hon att vara på Antikmässan 15–18 februari i Stockholm. Du hittar henne i montern C 13:39 i utställningen "Textila spår" där hon visar hur man lagar kläder och stoppar strumpor.

Men lyssna först på avsnittet med Leili där hon bjuder på sin värdefulla kunskap och berättar om hur man bäst lagar, vårdar och tvättar sina textilier.