156. Inspirerande isländska kvinnor

 

 

På Island säger man att "Ull er gull", vilket det inte är svårt att skriva under på. Under vår stickresa fick vi även lära oss att just den isländska ullen är något alldeles extra. Ja, för nu har vi äntligen fått resa till Island! Världens Resor arrangerade en Stickresa till Island och Nördic knitting hade den stora glädjen att få vara resans ciceroner.

Kokande vatten direkt ur marken

Island är som ett sagoland med både säregen och vild, mäktig natur. Det finns aktiva vulkaner och varma källor. Favoritgodiset är choklad med lakrits. Allt kändes spännande och outforskat, men även tryggt och hemvant när det kom till ullen. Det är inte svårt att förälska sig i den värmande och robusta ullen som man verkligen inte klarar sig utan i detta klimat.

Borgarnäströjan med fåglar
runt oket i butiken Ullarselid.

Det vi alla tog med oss hem, förutom resväskor fulla med garn, var mötena med de starka, självständiga och inspirerande isländska kvinnorna. Vi fick träffa flera!

 

Sigrún Indridadottir

Sigrún som låter spinna garn från sina får och getter. Hennes företag heter Rúnalist.

 

Sigrun låter spinna garn från egna får
och getter och handfärgar det sedan.

Hulda som driver Uppspuni Mini Mill.

Hulda Brynjólfsdóttir med sitt favoritlamm.

Katrin som arbetar med islandshästar på sin gård Skeidvellir.

Katrín Sigurðardóttir

Gudrun som växtfärgar garner, med mera, i sitt företag Hespa.

Guðrún Bjarnadottir

 Det började för 13 år sedan med en mastersuppsats på universitetet – som spårade ur. Och blev ett garnfärgningsföretag i stället!

 

Gudrun vid grytorna

Margret som har övertagit ansvaret för garnbutiken inom kollektivet Thingborg. 

Margret Jonsdottir har också
gjort mönstret till tröjan som
Heléne letat efter i många år.

 

Handfärgad plötulopi på Thingborg.

Det fanns förstås i fårens naturliga färger också.
Mjukt, mjukt, mjukt...

Gudrun som forskar kring isländska folkdräkter och driver Annriki.

Guðrún Hildur Rosenkjær har stickat kopior
av jackor från 1800-talet på stickor 1,5 mm.

  Vad sägs om en närmare titt kanske?

Och raglanok är sedan gammalt...

 

Dessutom vår fantastiska guide och busschaufför Lena som var kunnig, trevlig, rolig och verkade känna alla.

Lena både körde och guidade.

 

Det är ingen av dem som suttit och väntat på att något ska hända utan det har de själva sett till! 

Vi åker gärna tillbaka till Island och det kanske finns fler som vill hänga med nästa år?

Två kvinnor som blev otroligt imponerade.
Och inspirerade!

I avsnittet får du höra om dem alla och vad vi var med om under veckan på Island. Men detta är bara första delen - det kommer snart ännu ett avsnitt med ännu mer isländsk ull!

155. Garnkalas!

 

Provlappar och nystan huller om buller.

Johanne bjöd nyligen in Heléne till ett garnkalas och dukade upp hela sin imponerande samling provlappar av nya och nygamla garner på köksbordet.

Det blev ett nördigt samtal (nähä) ner på fibernivå som, bland annat, handlade om vad blowgarn är och när plast faktiskt är ett bra material!

Båda två har nyligen testat att sticka med en tråd ullgarn och en tråd mohair. Heléne håller på med halsduken Asta av Katarina Linnhagen i Permin Angel + rester av grått Rauma finull och Johanne är nästan klar med April cardigan av Petite Knit i gammalt grönt Shetlandsgarn från Rowan och Tynn Silk mohair från Sandnes.

Det är roligt att det finns så många färger att välja på bland mohairgarnerna eftersom i stort sett alla går att kombinera, även om de kommer från olika garnleverantörer. De är rätt lika med cirka 70 % mohair och 30 % silke och en löpmeter på ca 210 m/25 gram.

Här saknas fortfarande Tynn Silk mohair från Sandnes.
Men man ser tydligt att lace-garnet är tunnare än de andra.

 

Johanne har gjort en provlapp där hon testat alla mohair-silkegarner hon kunnat få tag på: Silkhair från Lana Grossa, Vien från Langyarns, Langyarns Lace, Fin mohair silke från Järbo, Angel från Permin och Tynn Silk mohair från Sandnes.

Heléne hittade äntligen rätt provlapp!

Men det finns också tjockare mohairgarn om man bara vill sticka med mohair, som lyxiga Eife från Knit4U.

Eife består också av 70% mohair och 30% silke,
men är lite tjockare och mäter75 m/25 g.

Blowgarnerna är på frammarsch. Ett blowgarn är gjort som en stickad tub som fylls med fiberfluff som inte är spunnet.

Tencel Blow från Svarta Fåret är 58% tencel och 42% alpacka,
och mäter ca 100 m/50 g

Alpacka Bris från Viking garn är också ett blowgarn av 60% alplacka,
11% merino och 29% nylon. Det mäter 150 m/50 g.

Blowgarnet Alice från Permin är 63% alpacka och
37% polyamid. Det mäter 150 m/50 g.

Tencel börjar bli allt vanligare i olika fiberblandningar. Det är en viskos som är gjord på lite mer miljövänligt sätt i ett slutet system. 

 

Raggi Tencel är 75% ull och 25% nylon
och mäter ca 266 m/100 g.

Raggi Tencel är ett nytt sockgarn från Järbo där nylonet har bytts ut mot tencel.

Heléne har provstickat och blivit förtjust i Ulrika från Svarta Fåret. En bonus är att det är ganska billigt.

Ulrika är 100% ull, ca 100 m/50 g.

Johanne har stickat ett par sockor i klassiska Raggi och använt dem varje dag hela vintern och är imponerad över hur de har hållit. 

Raggisockorna har töjt sig lite, eftersom ullen är superwash.
Men de drar ihop sig igen när de tvättas. Makalöst hållbara!

Ett nytt favoritgarn för Johanne är Kambgarn från Istex – ett kammgarn, till skillnad från kardgarn. Det gör det slätare och glansigare. 100% merinoull, 150 m/50 g.

Inte bara garnet utan även
den gröna färgen är ljuvlig!

Från Istex kommer en annan speciell kvalitet – Plötulopi som är ospunnen ull. Den är inte nystad utan lindad och ligger på en platta av papp.

100% ull, 300 m/100g.

Man får sticka väldigt mjukt och försiktigt för att garnet inte ska gå av. Men det är lätt att tova ihop igen.

100% ull, superwash. 125 m/50 g.

Astrid från Järbo är ett ullgarn som passar bra att sticka i till barn. Det är mjukt och finns i många glada färger. Och är inte jättedyrt.

Vi tipsar om en del billigare garner som Alpe från Järbo och Kampes ullgarn som finns i så många färger.

Och eftersom vi nämnt bra och billiga garner kostar vi på oss att nämna några lite dyra och lyxiga, som Eden från Knit4U.

 

70% merinoull och 30% cashmere.
70 m/25 g. Mjukt och mysigt.

Och Lama silke från Järbo som Johanne stickat ett par muddar i. Eller nåja, en mudd i alla fall.

70% babylama, 30% mullbärssilke.
165 m/50 g.

Men egentligen skulle vi ju kolla in nyare garnsorter, så vi återgår till det igen och kommer in på, så kallade, tweedgarner som också fanns på det festliga 80-talet. Så de är ju nygamla kan man säga.

 

Alplaca Picasso Tweed från Viking garn.30% alpacka,
30% merino, 20% ull och 20% nylon. 175 m/50 g.

Eco Highland Wool från Viking garn.
100% ull, 110 m/50g.

 

Kamma från Permin, 67% ull, 20% alpacka, 5% silke,
6% akryl och 2 % viskos. 175 m/50 g.

Och när vi kom in på 80-talet passade det bra att prata om nya garnet Elsa från Permin som finns i samma härligt glassiga färger som Angorina Lyx – men i en skönare kvalitet. Garnet är lite ojämnt spunnet så det stickade får lite struktur.

57% ull och 43% alpacka. 120 m/50 g.

Mer likt Angorina Lyx i känslan är Bella och Bella Color från Permin. Så vill man ha lite mer äkta 80-tal är det garnet vi rekommenderar. Sedan är det bara att komplettera med att par axelvaddar!

 

Bella Color är flerfägat.

Bella är enfärgat. 75% kid mohair,
20% ull, 5% polyamid. 145 m/50 g.

 

Så mycket garn och så lite tid, konstaterade Johanne, när provlapparna yrde runt lite kaosartat.

 

Lyssna på avsnittet här eller i din poddapp!