104. Handarbete och feminism

Vi har träffat Louise Waldén, kvinnohistoriker och filosofie doktor, och en av de ursprungliga medlemmarna i Grupp 8 – den grupp av kvinnor som bildades 1969 och, bland annat, drev frågor om fri abort, smärtlindring vid förlossning och dagis.

Foto: Ann J Lignercrona

Louise var en av de få som handarbetade under en tid då det närmast sågs som suspekt bland andra kvinnosakskvinnor, det vara bara något man inte gjorde – precis som man inte sminkade sig. För under 70-talets kvinnofrigörelse-rörelse stod inte handarbete särskilt högt i kurs. Det sågs som något som påtvingades kvinnorollen – vilket det också varit historiskt sett.

En bild av medlemmarna i Grupp 8 från 1970-talet.
Foto: Ann J Lignercrona

 För det har ju inte alltid varit ett fritt val att sticka, virka, sy eller laga utan något man varit tvungen att göra och det arbetet föll oftast på kvinnornas lott.

– Att brodera kvinnomärket i korsstygn var som att släpa det i smutsen, säger Louise. 

Men på väggen i hennes arbetsrum hänger det kvinnomärke i korsstygn som varit med på många utställningar runt om i Sverige och som första gången publicerades i ett julnummer av tidningen "Vi människor" som hon var redaktör för.

Foto: Ann J Lignercrona

 Idag kan vi till och med använda handarbete som ett sätt att visa att vi har "egentid", att vi kan kosta på oss att ägna timmar åt att göra ett plagg man lika gärna kan köpa färdigt för ett billigare pris. (Nu handlar det inte om kvalitet och vad arbetet egentligen är värt).

Pärlmuddar som Louise har stickat.
Foto: Ann J Lignercrona

Det var Johanne som fick möjlighet att intervjua Louise för en artikel i senaste numret av Stickat & sånt. Men Heléne känner Louise sedan gammalt eftersom de har jobbat tillsammans i flera år.

Lyssna på när Louise berättar sin historia om hur det var på 70- och 80-talet för en broderande och stickande medlem av legendariska Grupp 8.

 

103. Garntrender

Den växande trenden i garnvärlden verkar vara lokalproducerat garn – och inte bara i Sverige. Det ser likadant ut i andra länder där man stickar.

Klappvänligt får på garnfestivalen Yarndake.

 I detta avsnitt pratar vi om hur små spinnerier verkar poppa upp överallt för att ta hand om den ull som finns i trakten. 

På Shetland fick vi vara med om Shetland Wool Week och höjdpunkten var en lokal tillställning som arrangerades av gillet The Shetland Guild of Spinners,Weavers, Dyers and Knitters.

Det var för att samla in pengar till The Peerie Makkers, ett projekt där barn på Shetland får lära sig att sticka Fair Isle-mönster med det traditionella stickbältet eftersom slöjden har försvunnit från skolschemat av besparingsskäl.

Två små Peerie Makkers och deras fröken i Brae Hall.

Man kan skänka pengar till projektet här.

Johanne har också varit i Yorkshire, på garnfestivalen Yarndale och intervjuat några av utställarna där. Det var många som sålde lokalproducerade garner. Men första intervjun är med svenska Estelle Hughes som har webshopen Midwinteryarns och åker runt på mässor och säljer skandinaviska garner.

Estelle och hennes man Mark
(som också lärt sig sticka)

Claire säljer garn av shetlandstyp från spinneriet J CRennie och köper stora koner som hon nystar om till mininystan. 

Det går inte att motstå det här garngodiset!

Då är garnet inte tvättat utan blommar och blir väldigt mycket mjukare efter tvätt. Claire har cirka 90 färger i fantastiska nyanser och säljer varje år en jul-garnkalender. Hennes webshop heter Wee Country Yarns.

Claire har fullt upp med att nysta garn till alla mässor.

Julie på Black Isle yarn har lärt sig att sortera ull på egen hand men också fått hänga lite med mästarem Oliver Henry, på Jamieson & Smith.

Julie sorterar ullen och växtfärgar sedan
garnet hemma i skotska högländerna.

 Hon växtfärgar garnet så mycket det går, med växter hon samlar in själv och håller till hemma i grovköket. För det mesta säljer hon sitt garn på festivaler och det går så bra att ibland är det tomt i webshopen.

Så populärt att det ibland är tomt i webshopen.

Men nu kommer snart påfyllning för hon har tillbringat hela sommaren med att samla in ull. Hon samarbetar också med designers och tar fram egna mönster.

Många i gruppen som hängde med till Yorkshire handlade hos John Arbon för att han säljer så härliga garnkvaliteter. På detta spinneri i Devon har man köpt in gamla maskiner som rustats upp – och kanske är det just därför garnet blir så fint.

John Arbon och hans gäng hade fullt upp hela festivalen.

Sista intervjun är med ett gäng norska stickare som vi hade turen att träffa på när vi var i Jamieson´s garnbutik i Lerwick. Delar av norska Vottelauget som åkte runt på Shetland under Woolweek

Judith, Tori, Gry och Wenche.

De kom och hälsade på oss på Busta House och vi satt och stickade tillsammans efter middagen.

Medan ni lyssnar på avsnittet kan ni njuta av några bilder på de gamla Fair Isle-tröjorna från 30-talet som var utställda i en butik inne i Lerwick.

Garnet på modet var rayon.

Några av tröjorna hade vunnit priser i sticktävlingar.

Vi stövlade helt sonika in i butiken och studerade tröjorna lite närmare.

Johanne börjar varje intervju på engelska i bästa David Attenborogh-stil med att säga: I am standing here...