lördag 9 september 2017

61. Sticka en kulturkofta!

Bara titeln gör att man vill ha boken – för vem vill inte sticka en kulturkofta?
Celia B Dackenbergs fjärde bok är, som de flesta av hennes tidigare böcker, en blandning av poetiska och fundersamma texter och fina stickmönster.

Celia stickade allt själv till boken, vilket  tog två år!
Inspirationen kommer den här gången från kulturens värld, men även en känd bandyspelares kofta har slunkit med. Celia är en fantastisk berättare och det var spännande att höra historien bakom ett till synes så anspråkslöst plagg. Men det var en riktig turkofta – mer avslöjas inte här!

Det ser kanske ut som raggsocksgarn, men
 är specialtillverkat av Östergötlands ullspinneri.
En fin liten barntröja uppstickad efter en målning av Carl Larsson visade sig vara något av ett mysterium. För hur är den egentligen gjord? Var det långa flotteringar på baksidan – eller var den kanske tvåändsstickad?

Sven med stämjärnet heter målningen,
trots att Sven håller i en morakniv och en dalahäst...
Celia tror att det kan ha varit Karin Larsson själv som gjort originalmönstret och kanske till och med stickat koftan. Celias eget mönster är lite moderniserat för att gå lättare att sticka.

Kanske är mönstret lite inspirerat av Halländska bingemönster?
Sista kapitlet i boken är en genre för sig: gubbkoftorna. Härligt grågrönbruna, med fickor, klassisk knäppning och raglanärm. Celia berättar om både lord Raglan och lord Cardigan (jo, de fanns på riktigt) och några andra gubbar som också haft koftor – som Kurt Cobain!

Har man en sådan här kofta får hösten gärna komma!
Det är koftan till höger som är en kopia av Kurts kofta. Dock inte stickad i akrylgarn som origialet troligtvis var. Och trots akrylen gick den koftan ändå på auktion förra året för 137 000 dollar...

Nu kan man sticka en själv i stället. I riktigt lyxigt garn och ändå kunna känna sig nöjd med att det blir så HIMLA mycket billigare! Ja, det betalar ju även för boken med mönstret i.

Vissa dagar behöver man verkligen en sån här kofta.
Det är förstås inte bara gubbar som gillar den här sortens kofta. Många pappor och pojkvänner har fått "låna ut" sina bekvämt stora, mysiga koftor.

Johanne fick låna en av gubbkoftorna från Celias bok och lämnade högst motvilligt tillbaka den – men den skulle ju vara med på bokkalaset på Litet Nystan nästa dag.

Det är alltid många som tycker att det är kul med bokkalas!
Vi har fått tre exemplar av Kulturkoftor (Norstedts förlag) att tävla ut. För att vara med och tävla ska du svara på frågan: Var någonstans i världen befinner sig Heléne Wallin medan Johanne är kvar i Stockholm och provar kulturkoftor?

Lämna svaret i en kommentar till detta inlägg, senast den 23 september.


Svaret får ni förstås om ni lyssnar på intervjun med Celia – både trevligt och lärorikt om en får säga det själv...

söndag 27 augusti 2017

60. Koftan i guldgarn



Silkesjackan på Nordiska museet. Foto: Mats Landin

Jomensåatte... vi verkar ha fastnat i 1500-talet denna sommar. Nu vänder vi ut och in på en kofta – eller florentinsk jacka som den egentligen kallas – från 1500- eller 1600-talet och synar den i sömmarna tillsammans med Magdalena Fick, som har flera gedigna textila utbildningar och nu jobbar på Skansens klädkammare.

Magdalena Fick har studerat silkesjackan ingående och
provstickat mönstret som hon kopierat.

För några år sedan fick Magdalena i uppdrag att dokumentera denna unika silkesjacka som finns på Nordiska museet i Stockholm. Hon ritade av mönstret, undersökte silkesgarnet som är omlindat med guldlan – en tunn, tillplattad metalltråd – och tog mått.

På baksidan syns långa flotteringar som inte har bundits. Foto: Mats Landin

Magdalena stickade också en provlapp i tunt silkesgarn med samma masktäthet som originalet. Kan ni gissa masktätheten? Svaret hittar ni i bildtexten under provlappen.

Provlappen är stickad i sysilke och har en masktäthet på 60 m=10 cm!

Jackan förvaras nu i samlingarna och finns inte att se på museet. Men vi har fått några bilder att visa och fler finns på digitalt museum. Där står det också att den har tillhört Maud Cronhielm-Törneros i Sörmland.

Är det någon textillärare som läser det här och vill
bedöma denna sömnad? Lämna gärna en kommentar!
Foto: Mats Landin

Mönsterstickningen slutar längst upp på axeln och ärmen, sedan är det bara vanlig slätstickning. Och sömnadsarbetet är inte särskilt skickligt gjort. Också det ett mysterium. Jackan måste ha varit ett lyxplagg – så varför låta en klåpare sy ihop den?

Det finns några fler exemplar av dessa fantastiska florentinska silkesjackor bevarade runtom i världen, på museum i London, Edinburgh, Glasgow, Boston, Florens och Nürnberg.

Denna jacka på Victoria & Albert museum i London har *någon* smygfotat under ett besök där. Men det finns bättre bilder på de två andra jackorna i V&A:s digitala arkiv.

En av silkesjackorna som finns på Victoria & Albert i London

Det är något av ett mysterium varifrån de kommer, vilka som har stickat dem, hur de är stickade och inte minst det guldomspunna garnet – varifrån kommer det och hur är det tillverkat?

Också denna jacka är stickad i guldomlindat garn, men med grön bakgrund.

Varför finns det inte fler jackor kvar och varför är de som är kvar så välbevarade? De har troligtvis använts som undertröjor och borde vara nötta. Och varför heter de nattröjor när de inte användes på natten?

Danska Maj Ringgard på Nationalmuseum i Köpenhamn har skrivit om liknande silkesjackor från 1500-talet som dock är reliefstickade likt skånska spedetröjor och inte flerfärgsstickade. Men ingen har skrivit om denna typ av silkesjacka med blommönster.

Eller jo, det finns ett kapitel i boken Sticka mönster av Inga Wintzell och i en Fataburen från 1942 har Gunnel Hazelius-Berg (som var med och hittade jackan) skrivit något på sidan 211.

Och på engelska finns de här böckerna, där en av silkesjackorna på Victoria & Albert museum är noggrannt dokumenterad: Seventeenth-century Women´s Dress Patterns i två delar av Susan North och Jenny Tiramani.



Så medan ni lyssnar på avsnittet om den stickade guldkoftan här eller i er smartphone ska vi skynda iväg till biblioteket och försöka få tag på den där gamla Fataburen som förargligt nog saknas i bokhyllan hemma.