PS om hantverksmarknaden i Riga

, 

Den där hantverksmarknaden i Riga hade verkligen allt. Vi gick runt i timmar. När Johanne ångrade att hon inte köpte ett par pärlstickade muddar i ett av stånden var det helt omöjligt att hitta tillbaka...

På de lettiska pärlmuddarna sparade man minsann inte på pärlor. Där man kunde klämma dit en pärla satt det en pärla, inget snack!

Även de spetsstickade fingervantarna var smyckade med pärlor. 

Och vilka vantar! I alla de färger och olika tekniker. Några var fordrade inuti så att de blev extra varma. Vi köpte ganska många, men det tog lång tid att bestämma sig – åtminstone för Johanne som är den veliga typen. Och ärligt: vilka vantar vill man INTE ha? 

Det var faktiskt förskräckligt att behöva välja bland alla dessa vantar under tidspress – vi hade ju redan bokat hemresan på söndag kväll så vi måste ju med det planet.

De allra mest traditionella vantarna fanns i hemslöjdsbutiken Tines stånd. Gissningsvis stickade på stickor 1,25-1,5 mm. För bara 15 euro! (knappt 150 kronor) 

På de små runda lapparna står det från vilken region mönstren kommer.

Sockor verkar också vara rätt populärt att sticka och där behövde man inte vara lika traditionell utan kunde tillåta sig att sväva ut lite och virka skaften. Thinking outside the sox, som man säger.

Och om man skulle få för sig att tröttna på alla traditionellt stickade vantar och sockor i förtjusande tunna ullgarner så kunde man i stället få sitt lystmäte av roliga mössor stickade i crazy akrylgarner.

Det hade kanske varit en upplevelse att prova en av mössorna? Men nej. Full så roligt hade vi inte.

Kläder till barbiedockor kan med fördel stickas i pälsgarn. Säkert var det många unga besökare som stod här och suktade efter en ny balklänning till sin barbie.

De typiskt lettiska symbolmönstren gick igen överallt, som här – präglade på fina läderarmband. Och på några läderarmband var vävda band fastsydda. 

Och apropå band...

Nu outar vi oss själva som de dräkt-stalkers vi är. Men vilket maffigt dräktband, eller hur?

I en kommentar i förra blogginlägget frågade Kristin om banden var vävda eller plockade. Så här såg det ut när bandtillverkningen demonstrerade i alla fall. 

Har ni tröttnat på bilder av vantar kan ni sluta läsa här och sätta på TV:n i stället, typ.

Men efter flera timmar var till och med vi ganska utmattade av alla intryck och vacklade ut från marknaden.

Och ni behöver inte vara oroliga. Inga vantar blev skadade trots ivrigt rafsande och granskande av de svenska poddpratarna, här illustrerade med en bild av Heléne.