157. Det fantastiska isländska garnet

 

Det finns får överallt där det går att ha några får.

Det isländska garnet och de vackra oktröjorna tillhör Islands nationalskatter. Om man så väcker en islänning mitt i natten kan hen berätta att fåren kom till Island med vikingarna på 800-talet och att ullen är unik med sin mjuka underull och vattenavvisande täckhår. Det är det som gör garnet så speciellt – och kanske aningen stickigt.

 

Ulltvätteriet i Blönduos som ägs av Istex.

 Vi hade turen att få besöka det stora ulltvätteriet i Blönduos på norra Island och se hur fällarna sorterades, tvättades och torkades. Det var en fascinerande process och man blir alltid ännu mer imponerad av sina små nystan när man ser hur mycket jobb som ligger bakom.

Så här ser ullen ut när
den kommer till tvätteriet.

Vår ciceron, Gudmann Asgeir, hade jobbat på ulltvätteriet i sex år och var oerhört kunnig om ull. Han visade hur de sorterar de olika kvaliteterna och berättade att man på tvätteriet försöker vara så ekologiskt som det bara går. Såpan som används kan nästan gå rakt ut i avloppet. Och torkskåpet stod på tur att bytas mot ett som var mer miljövänligt.

Första delen av tvätten.

 

Nu har ullen hunnit bli lite renare.

 

Ren, torr och fluffig ull!

 

Under pandemin hade de kunnat jobba på nästan som vanligt, utan att behöva stänga. Så det finns ull att spinna av – och det är de glada för nu.

Ull på Istex som väntar på att färgas.

 Det är garnföretaget Istex som äger ulltvätteriet. Och Istex ägs i sin tur numera till 80 procent av fårbönderna på Island. När garnföretaget Alafoss, som startades i Mosfellsbær 1896, gick i konkurs i början av 90-talet tog bönderna över och 1991 räknas som starten för Istex.

Ull som väntar på att kardas.

 

Istex använder 99 procent av all ull som kommer från de 400 000–500 000 fåren. Den finare ullen blir garn och den sämre kvaliteten används, till exempel, till mattor och stoppning i madrasser.

Ull som väntar på att spinnas.

 

Inne på spinneriet blev vi runtvisade av Sunna (i en Ættermot) och Anna Margret (i en Dalur).

Sunna visar ett torkrum.

 

700 ton ull kardas, färgas och spinns varje år i den stora anläggningen strax norr om Reykkjavik. De arbetar i skift och försökte jobba på som vanligt under pandemin och ändå räckte inte garnet på grund av den ökade efterfrågan när många fler började sticka.

Anna Margret i sin fina Dalur

 

Varje år kommer ett häfte med ny design ut och förra året kom en extra tjock jubileumsbok (Lopi 41) med både gamla godingar och nya mönster. I avsnittet pratar vi om några kända, eller mindre kända men intressanta, tröjor. När Istex firade 20 års jubileum kom boken "Knitting with Icelandic Wool" ut.

• Aftur - Lopi 25 (mönsterhäfte)
  
• Alafoss - Knitting with Icelandic Wool (bok)
  
• Ár Trésins - Lopi 18
  
• Birki - Lopi 13 och Stickat & sånt
  
• Dalur - Design 7 från Lopi 12
  
• Endurreisn - Lopi 29
  
• Ranga - Lopi 29
  
• Riddari - Lopi 28
  
• Saeros - Lopi 32 av G. Dagbjört Gudmundsdottir (köps direkt av designern)
  
• Weatherman - Design G. Dagbjört Gudmundsdottir (köps direkt av designern)
  

 

Vår nya favorit Dalur finns i boken "Knitting with Icelandic Wool"

De allra flesta av Istex beskrivningar som ingår i olika häften kan köpas från Ravelry eller webbsidan lopidesign.is

Designern har de senaste 30 åren varit Védís Jónsdóttir som, bland annat, gjort Istex mest populära mönster Riddari.

Istex stora designstjärna!

Vi hade också turen att träffa på Védís och hann fråga om vi fick intervjua henne via mejl. Det fick vi, så om du lyssnar på senaste poddavsnittet får du höra varifrån hon får sin inspiration, om hon har egna favoritmönster, hur mycket hon tycker att man kan förnya den traditionella Lopepeysan och vad hon själv stickar om hon vill koppla av. 

Här är några av Védís egna favoriter bland tröjorna hon designat: Riddari, Æði, Órói, Ranga, Ættarmót.

På Instagram kan du följa @lopiknitting för uppdateringar vad gäller ny design från Istex. 

Föredömlig flygplatsshopping.

Och om någon hade bommat att köpa garn på Island så fanns det några hyllor med nystan även på flygplatsen. Ett ganska bra sortiment faktiskt, med en del färger som varit slut på andra ställen.

Dessutom fanns det färdiga tröjor för de resenärer som inte stickade själva. Plus den senaste Lopiboken, nummer 41. 

Om det bara hade funnit lite plats kvar i väskan...

 Vi var väldigt nöjda med allt vi sett och gjort – och köpt!

Nöjd kund...

Nu har vi ett ställe till på jorden att längta tillbaka till. Island med sin vackra, karga natur, varma källor, inspirerande kvinnor, vikingafår och unika garn gjort av ull som har både täckhår och mjuk underull kvar.

         Sé þig seinna!

 Och stort tack till Lena, vår fantastiska guide och busschaufför som gav vår resa en guldkant.

Lena blev som en i gänget.

Lyssna på avsnittet här eller i din poddapp! Bless! /Heléne & Johanne