164. Hazel Tindall – en levande sticklegend

 Hazel Tindall stickar snabbare än sin egen skugga.

Det går inte att uppfatta hur fort hennes fingrar rör sig när de matar fram maska efter maska och snor garnet runt stickan enbart med blotta ögat. Men (tips från coachen) man kan spela in med mobilen och köra filmen på slow motion om man vill närstudera hur hon bär sig åt.

Hazel stickar ett par fingervantar på 7,5 timmar. Och har korats till världens snabbaste stickare tre år i rad. 

Men vill du bli lika bra så har hon gjort en instruktionsfilm med 50 tips tillsammans med sin skolkompis Elizabeth Johnston som både spinner och stickar. Vi har sett den! Alla nästan fyra timmar. Och den går att köpa nedladdningsbar på Hazels websida här.

 

Bara att ladda ner och börja öva.

 

Hazel har stickat sedan hon var fem år gammal. Hon föddes in i en familj där hon var omgiven av stickare så fort hon kunde fokusera blicken. Mamma, mostrar och fastrar, grannfruarna – alla stickade. Hennes egen mamma stickade motvilligt. Men Hazel älskade att sticka. Att få utlopp för kreativiteten.

Hon stickar ibland plagg på uppdrag och hon stickar också tröjor som säljs i ett litet museum för att finansiera verksamheten där. Men hon gör aldrig provlappar – allt hon stickar måste bli något. En vante, en mössa, en kudde...

 

En tröja från 60-talet med knutar
som hållit hur bra som helst.

Hon planerar aldrig färgerna i förväg, bestämmer sig bara för om hon ska ha ljus eller mörk bakgrund och sedan kör hon. Och hon fäster aldrig trådar, hon knyter bara knutar. Åtminstone när hon stickar åt sig själv, men inte när det ska säljas. Men hon har tröjor från 60-talet med knutar som har hållit hur bra som helst. 

Hon har också en hel säck med gamla ok från tröjor som nötts sönder. Oken har både hennes mamma och Hazel själv stickat. När hon har kurs tar hon med sig en bunt för att kunna duka upp ett litet smörgåsbord av olika mönster och färgkombinationer. Det blir alltid lika uppskattat.

 

Några av de gamla oken.

Men nu börjar hon känna att det är dags att leta efter en efterträdare. Någon som kan ta över kurserna så att hon kan få ägna sig på att spela bridge och ha lite kul istället. Hon har ju ändå stickat i 65 år.

 

Hazel har workshop med
en svensk stickgrupp på Shetland.

 

Det var en upplevelse att få träffa Hazel och fråga henne om hur det var att behöva sticka för att kunna försörja sig, om garnet har ändrat sig sedan 60-talet, vilka som är hennes favoritmönster och vad hon aldrig skulle sticka...

 

Några ok till bjuder vi på...

Vi pratade också om The Shetland Guild of Spinners, Knitters, Weavers and Dyers som Hazel är engagerad i. De har en facebooksida. 

Fin tröja på Bod of Gremista

 Dessutom nämndes The Böd of Gremista, en liten pärla till museum som ligger i utkanten av Lerwick. Missa inte det!

Ibland måste man ta en selfie!

Lyssna på när en levande sticklegend berättar om hur det har varit att sticka i 65 år.