Andra poddavsnitttet - Fair isle-stickning

Den här gången har vi hamnat i en annan ögrupp norr om Skottland. Shetlandsöarna. Till den hör den lilla ön Fair Isle – som inte bör blandas ihop med de danska Färöarna  en bit därifrån. Men det blandas friskt hela tiden och det är inte ovanligt att det i slarvigt översatta stickböcker står om färöstickning när man menar fair isle-stickning.

Förr var Shetlandsöarna var en fattig ögrupp långt ute i Atlanten. Men på den tiden när båtar var det snabbaste sättet att färdas på var det ändå inte en isolerad plats. Tvärtom var "huvudstaden" Lerwick en hamn som trafikerades flitigt på väg mellan Europa och Amerika.

Förutom fiske så försörjde man sig först på att sticka skira spetssjalar för avsalu i Skottland och England. Sedan började man sticka mönster med väldigt speciella mönsterrapporter som kallas för oxo-mönster. Mellan de större oxo-mönstren (på 9–13 varv) klämde man in mindre mönsterbårder (på 5-7 varv), så kallade peerie borders. Peerie betyder liten på skotska.

Fair Isle-mönster är symmetriska – lätta att lära sig utantill och går därför fort att sticka. 

Mittenvarvet markeras alltid med en avvikande färg som inte ser ut att höra ihop med de andra färgerna – men som får stickningen att leva. Tack vare att shetlandsgarnerna är lite luddiga flyter också färgerna ihop och det kan ge en nästan en skimrande effekt.

Det finns olika teorier om hur Fair Isle-mönstret uppstod på Fair Isle. En populär skröna är att mönstren kom med flaggskeppet El Gran Griffon, som tillhörde den spanska armadan och förliste på ön 1588. Men det dröjde i så fall länge innan stickerskorna började använda de spanska mönstren när de stickade. Drygt 200 år. 

En annan teori är att mönstren är gamla religiösa symboler, särskilt som X:et i oxo-mönstret onekligen är en form av kors. Men stickdesigern Alice Starmore har gjort ett experiment med en grupp på 78 elever mellan 11 och 13 som fick i uppgift att rita geometriska mönster på ett rutpapper och många av de mönster de åstadkom var de vanligaste och tidigaste fair isle-mönstren. Så sådana mönster kan uppstå utan religiös anknytning, menar Alice.

Den troligaste teorin är att mönstren har sitt ursprung i de baltiska länderna. På de trädlösa Shetlandsöarna importerade man timmer därifrån, så visst fanns det kontakt.

Det finns ett par mössor och "påsar" daterade till 1850 i klara färger och fina garner bevarade på ett museum. Inget liknande i stickväg fanns vid den tidpunkten på Shetlandsöarna. Garnerna som användes då var enklare och färgerna inte lika exklusiva som på dessa tidiga mössor och påsar. Inte förrän efter 1900 började fair isle-stickningen kunna mäta sig med mössorna på museet, vilket talar för att 1850-talsmössorna nog inte var stickade på Shetlandsöarna.

Fina bilder på gammal fair isle-stickning hittar man i Shetlands musuems bildarkiv.

Men när prinsen av Wales satte på sig denna pullover var fair isle-stickningens lycka gjord. Bättre reklam kunde man inte få på den tiden.

1920-talet blev en gyllene era för fair isle-stickning på Shetlandsöarna. Betalningen till stickerskorna var inte särskilt lysande, men kvinnorna kunde bidra till försörjningen med sitt arbete. Det stickades i stort sett i varje liten stuga och kallades därför för "cottage industry".

Men så kom 1970-talets oljeboom. Den som var så bra för Shetlandsöarna i övrigt var nära att utrota stickningen. Nu betalade det sig bättre att jobba på kontor än att sitta hemma och sticka.

Fair isle-stickningen har ändå överlevt och barnen på Shetlandsöarna får lära sig att sticka i skolan. Varje år arrangeras numera en ullvecka som stickare från hela världen kommer för att vara med på. I år hålls Shetland Wool Week 26 septer–4 oktober med massor av workshops och andra aktiviteter.

Heléne har redan varit där två gånger, men för Johanne är det fortfarande en dröm som väntar på att gå i uppfyllelse.

Mer om Helénes besök på Shetlandsöarna hör ni i andra avsnittet av Nördic Knitting!

Foto: Helene Wallin

Text: Johanne Ländin

Länkar till en del av det vi pratade om: 

Den återskapade tröjan som Heléne vill sticka finns här.

Elizabeth Lovicks blogg heter Northern Lace.

Shetlandsgarn kan köpas från Jamieson´s & Smith i Lerwick  (deras tröjgarn heter 2ply jumperweight) och Jamieson´s i Sandness (deras tröjgarn heter Spindrift).. Men också på Loop i London, Stackmora Vävstuga , Luftmaskan och  Limmo design i Sverige.

Shetland Textile museum har också en blogg.

Johanne kan rekommendera "myshetlandgarden" på Instagram eftersom det är så fina bilder från Shetland.

Du hittar andra avnsittet på iTunes ("nordicknitting") eller så kan du lyssna direkt i din dator här.