torsdag 4 juni 2015

Åttonde poddavsnittet – Aranstickning

Vi fick önskemål om att prata om Aran från er lyssnare. Så i detta – det  åttonde avsnittet –  pratar vi riktigt mycket om just aranstickning, dvs traditionell flätstickning.

Johannes modifierade version av Alice Starmores St Brigid. I rosa bomull. 

Stickningen har fått sitt namn av Aranöarna, en grupp om tre små öar utanför Irlands västkust; Inisheer (minst), Inishmaan och Inishmore (störst). Johanne råkade besöka en av öarna när hon tågluffade 1991.



I samtalet återkommer vi flera gånger till Alice Starmore (nähä?) och hennes bok Aran Knitting som under en period på 1990-talet var värd sin vikt i guld. Hela stickvärlden andades ut av lättnad när den återutgavs för några år sedan.

I den boken finns bl.a. de ursnygga tröjorna  St. Brigid och Maidenhair, medan tröjan Inisheer  bara finns i boken Fiskartröjor – även om vi antyder något annat. Men även Eala Bhan och Boudicca's braid. Det svåraste med de här mönstren är att uttala namnen rätt...

Från utställningen om filmen The Imitation Game på Bletchley Park våren 2015
Arantröjor är uppbyggda av olika mönsterpaneler; flätmönster, diamanter, korsade maskor, slingor, mosstickning. Det kan vara 4–6 olika mönster på en tröja, både fram och bak, samt ärmar. 
Det finns ett dussintal som man idag kallar "traditionella" mönster och de har namn utifrån hur de ser ut; björnbär, stege, ring, hummerklo, livets träd.

Vi är rörande eniga om att flätstickning är den roligaste enfärgade stickningen då det hela tiden händer något!


Detalj av St Brigids ärm. Mudden är lånad från tröjan Fulmar i samma bok.

Dock är det en missuppfattning att det fanns särskilda familjemönster, liknande skottarnas rutiga klanmönster och att man genom en tröjas mönster skulle kunna identifiera fiskare som drunknat.
Möjligen kan man väl gissa att olika stickerskor hade sina favoritmönster och kombinationer som kunde kännas igen – av grannfrun, typ.


Ursprunget till de rikt flätstickade arantröjorna är de, oftast mörkblå, fiskartröjor man ser runt hela Storbritannien, Holland och Frankrike. De benämndes guernseys eller ganseys  och var arbetsplagg för fiskare. 

Ärmarna var ganska korta, och tröjan kroppsnära för att det inte skulle vara farligt att jobba i dem. Urringningen var gjord så att man kunde vända tröjan och slita på den från två håll. 

Heléne nämner Moray Firth Gansey Project i avsnittet – ett treårigt projekt som samlat in mönster på ganseys.

Att dessa mörkblå arbetströjor övergick till att bli vita fluffiga flätfester kan man faktiskt härleda till en enda stickerska. Hon började sticka med tjockare garn, större mönster och modifiera konstruktionen för att minska arbetsinsatsen och öka produktionen.


Har han en mysdress med keltiska slingor eller
 är han helkroppstatuerad frågar sig vän av ordning.
En annan missuppfattning är att mönstren skulle vara över 1 000 år gamla. Beviset för detta ska man bl.a. hitta i Book of Kells, evangelierna skrivna på latin i en rikt dekorerad handskriven bok från 800-talet. 

Det påstås att på en av sidorna finns en skäggig man iförd den första arantröjan. Men "tröjan" ser ju mer ut som en träningsoverall med keltiska evighetsslingor. Hmm, vem har fantiserat ihop det här? Jo, en tysk man som ägde en garnbutik i Oxford.

Heinz Edgar Kiewe var en självutnämnd expert inom textilhistoria. Han skrev runt tio böcker som han gav ut själv. Underlag fick han genom egna undersökningar och resor (hade han levt idag hade han nog haft en stickpodd!).

Den gode Heinz var mycket förtjust i just stickning, men hade inte så mycket praktisk kunskap. Det var i mitten av 1930-talet som Kiewe "upptäckte" arantröjorna i ett butiksfönster och blev så i gasen att han fabulerade ihop alltsammans om urgamla keltiska mönster


1967 publicerads Kiewes bok The Sacred History of Knitting där han fortsätter att utveckla de här idéerna mer i detalj, t.ex. vad de olika mönstren heter och betyder. 

Boken har sedan olyckligtvis använts som referens för andra författare som senare skrivit om aranstickning. Det blev en snöboll som sattes i rullning och bara blev större och större.

Alice Starmore kallar Heinz Kiewe för "ärkemytoman" och ägnar ett helt kapitel i sin bok åt att sticka hål (hö hö) på Kiewes fantasier. 


Från de första tröjorna på 1930-talet utvecklades mönstren till det vi idag menar med arantröjor. I mitten av 1940-talet hade publicerades de första stickmönstren. Tidningen Vogue skrev om tröjorna på 1950-talet. Folkmusikgruppen The Clancy Brothers hade tröjorna som scenkläder. Och resten är historia.

Vad utmärker då en äkta arantröja. Jo, garnet! Stickade av ofärgad naturvit ull som kallas báinín ("bawneen"). Garn som är aran weight har en löpmeter på 160-180 m/100 gram och stickfastheten 18 maskor/10 cm.

Myten om aranmönster hålls vid liv genom företeelser som t.ex. Clan Arans webbsida. Man hör och läser fortfarande om familjemönstren och fiskarna som drunkade. En så romantisk och bra story.

Vi nämnde också Elsebeth Lavolds vikingastickning. Ur boken Vikingastickat (från 2000) pratar vi mycket förtjust om tröjan Ragna.

Här visar Marika på sin blogg hur hon korsar maskor utan flätsticka.
Stickskolan finns flera fina flätmönster, bland annat den OXO-fläta som vi tycker är den finaste av dem alla.

Att sticka liksidiga flätor är superlätt och det perfekta halsduksmönstret, kolla in hur du gör på Palindrome Scarf.

Här kan du lyssna på avsnitt 8 eller ladda ner det till din telefon.


Tack och hej från Heléne och Johanne!


9 kommentarer:

  1. Det er som å sitte på en akademisk forelesning når dere to dikusterer strikking og historie, dere er så utrolig dyktige og velinformerte. Det må ta masse tid å forberede dette, kvinner?

    En ting jeg tenkte på mens dere snakka var dette dere nevnte med at ermene var korte på Aran-genserene, på grunn av arbeidets art men også fordi de skulle slippe å være våte hele tiden. Det lurer jeg på. Fiskevanter strikka i ull skulle jo dyppes i vann på starten av dagen fordi det faktisk gjør dem varmere, merkelig nok - det er jo merkelig å fylle hull med luft med vann, er det ikke? Men sånn var det. Så hva gjør forskjellen til ermene da, hvorfor skulle ikke de bli våte?

    Veldig fint du kom innom det med at arantrøyer er en maskulin trøye, Johanne. I motsetning til så veldig mye annet så er jo dette et klesplagg som virkelig er tilpassa den mannlige kroppen. Ivar Asplund viser det veldig tydelig i sine trøyer, det hadde vært interessant å få en mannlig stemme på akkurat det?

    Hva er jeansgarn, Johanne?

    SvaraRadera
  2. Hei Ann!
    Kan det vara så att ärmarna var korta för att de inte skulle bli så slitna på muddarna? Det kanske finns någon som har forskat om detta? Det är ju inte så behagligt att ha en våt tröja på sig, ens om den är i ull kanske. Men vantar blir ju oundvikligen våta. Intressant fundering. Om jag läser något om det så skriver jag ett inlägg.

    Vi älskar ju att läsa stickhistoria, så vi förbereder oss med glädje inför varje poddavsnitt!

    Vi tänkte bjuda in gäster till podden så småningom, när vi är mer säkra på tekniken. Du kanske också vill vara med? Det kommer nog att bli flera avsnitt om norsk stickning i höst.

    Jeansgarn var populärt på 1990-talet, bland annat sålde Rowan det. Garnet var indigofärgat och första gången man tvättade den färdigstickade tröjan så försvann mycket överskottsfärg och hela tröjan krympte – mest på längden, vilket var lite förargligt. Man blev helt blå om fingrarna när man stickade med garnet, men tröjan fick en vacker sliten effekt när den var tvättad.

    SvaraRadera
  3. Från sidan Coast Alive citerar jag följande om mörkblå ganseys:

    "Knit without any seams and to a tight fit to keep out the cold the gansey was often worn with slightly short sleeves, also close fitting, to prevent excess wear and snagging. As the cuffs were the first to wear out they were often unravelled and re-knitted to extend the life of the garment. Seldom washed, the gansey soon had a smell of its own but the ingrained dirt no doubt helped with insulation!"

    Läs mer på http://www.coast-alive.eu/content/ganseys

    SvaraRadera
  4. Ser fram emot att lyssna på det här avsnittet, inser att jag inte vet ett skvatt om den Sanna historien utan jag trodde på myten. Det här ska bli spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du fortsätter lyssna! Skulle du också vilja vara snäll och kolla in nästa inlägg här på bloggen – i din egenskap av fjäderfäexpert. Finns det något hopp för den hönan som är med på sista bilden tro?

      Radera
    2. Hönan har lite väl stel blick för att jag ska våga komma med nåt glädjande besked...

      Radera
    3. Vi får väl fundera på om vi ska hålla en tyst minut i nästa poddavsnitt.

      Radera
  5. Tack för ännu ett fantastiskt avsnitt. Det var intressant att höra om myten om flätmönstrens klan-tillhörighet. Jag kan tipsa om en mycket bra deckare där stickmönster (och klan-tillhörighet) spelar roll.I den andra boken i Lewis-serien av Peter May, kriminalromanen "Lewismannen", spelar flätmönster en avgörande roll. Mer vill jag inte avslöja. Serien består av tre delar som alla utspelar sig i Hebriderna och är mycket bra. Stickning spelar alltså stor roll enbart i den andra boken men de två andra är lika bra. Man ska helst läsa dem i ordning. Kanske något för hängmattan om ni inte redan läst dem! Nu ser jag fram mot spetsavsnittet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Ann-Marie! Heléne har redan läst böckerna av Peter May och jag har dem liggande i en liten hög i väntan på semester...

      Radera